Citat:
Ursprungligen postat av
cherryfive
Hade varit intressant men vete fan om jag pallar se den- En nära anhörig till mig - tillika en av hennes mer berömda älskare var en karaktär i boken. Först var jag osäker på hur mycket han var omnämnd och under många år ville jag inte veta - p g a serien läste jag några delar ur boken och det kunde jag ha låtit bli. Hon tar upp det som dramaturgiskt är passande och väljer ut vissa egenskaper som på något sätt skulle ge en bild av människan ifråga, hur otroligt opassande att hon knullade just en sån person, stackars henne, lämnad ensam av sin älskare, var var han nu då, vad gjorde han nu då, vilken annan kvinna var han oss nu. Det var ingen uppoffring utan hennes självvalda drama. Måhända var älskaren inte den mest stabila precis, men hur var hon själv då, och hur höga krav kan man ha på en man vars värde bestäms av hur mycket hon blev knullad - herregud det var ju det hon ville, det var ju ingen make eller blivande make det var fråga om. Hon fick kuk som hon ville men ville samtidigt vara hans enda och att han skulle vara tillgänglig när hon ville.
Hon går in i allt det som hon vill - allt som fina flickor inte gör - med män som fina flickor inte gör det med, men det hindrar henne inte att kritisera dessa män för vad de är. Som hon sådde fick hon skörda - inget mer med det - och ingenting hon borde gnälla över i efterhand.
Däremot tycker jag att hennes böcker har värde, då dom ifrågasätter och bryter normer. Hon var säkert en förskräcklig morsa delvis, kanske otroligt självupptagen, men hon var den hon var. Bevare oss för alla dessa mödrar som spelar rollen av den goda modern - dom kan vara långt mer självupptagna och destruktiva men dom odlar rollen av sig själva som den goda modern på ett så manipulativt och falskt sätt att deras barn kanske inte under sin livstid förstår vilken skada dom orsakar med sin falska persona och deras utstuderade övergrepp som lyckas flyga under radarn. Hellre en mor som öppet beter sig som en dålig mor och inte låtsas om som hon är den heliga guds moder.
Både Kerstin Thorvall själv och de som beundrar hennes “modighet” lurade/lurar sig själva när de påstår att Kerstin tog för sig som en riktig karlakarl när det gäller den sexuella biten.
Nej, kvinnokarlar ligger inte på hallgolvet och gråter över ett ligg..
Därför blir det så patetiskt när man försöker porträttera henne som en modig kvinna som “tog för sig”. På äldre dagar “tog hon för sig” av unga afrikanska män som inget annat hellre ville än komma till Europa.
Hur svårt är det förresten att ragga på Kuba? Så fort du har tagit ett steg från hotellet beskrivs du som “lovely lady” (oavsett utseende) och den som frågar undrar hur mycket plats som finns I kofferten på vägen hem (till paradiset – Europa).
Hon porträtteras också som “modig” för att hon “vågade” lämna sina barn till deras pappors omsorg och för att hon vågade knulla med sönernas kompisar – till och med gifta sig med en av dem..
Skulle en man som betedde sig så här bekrivas med samma ordalag? “Modig?” - knappast..
Att hon å ena sidan sket I sina ungar – å andra sidan grät över att de inte besökte henne sen när hon själv var gammal – är väl också typiskt för människor som saknar självinsikt och empati för andra. Inte som en modig människa som står för sina egna gärningar och tar konsekvenserna för dem också.
Hade hon velat visa riktig mod hade hon exempelvis struntat I konventionerna och låtit bli att ljuga inför prästen, hela församlingen och sin blivande äkta make om “evig trohet”..
Varför gifta sig och skaffa barn om man nu inte vill innerst inne?
Efter det första äktenskapet och de tre sönerna borde hon I alla fall redan har fått den självinsikten..
