Skitkärringen, sexturisten och den rabiata feministen Kerstin Thorvall är död

Kerstin Thorvalls son Gunnar Falk, talar ut om sin mamma. Jag högaktar hennes författarskap, hon har skrivit mycket intressant - men som mamma var hon tydligen rena katastrofen. Här är ett klipp från Studio Ett i dag (jag får inte länken till ljudklippet att funka men ni kanske lyckas bättre) http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=4223614

Dock vill jag tillägga könsperspektivet här, hade hon varit man och pappa så kanske det hade gått för sig. Jmf t ex Åsa Lindeborgs kärleksfulla berättelse om sin pappa i "Mig äger ingen" eller Cajsa-Stina Åkerströms berättelse om sin pappa Fred. Att vara en dålig mamma är mycket värre tydligen än att vara en dålig pappa.

Intressant är att Kerstin Thorwall i början av sitt författarskap skrev för unga flickor, undrar hur hon hade varit som mamma att ha en dotter? Det finns nog mer att diskutera...

Att hon var stirrig det kan man förvänta sig... men hon verkar ha varit totalt katastrofal enligt sonen. En sak om man är t ex alkis, då tar ju det över hela tillvaron. Men hon verkade spela upp scener hela tiden. Medvetet.

I stället för att försöka vara åtminstone en halvbra mamma så verkade hon gå in för att vara en dålig..? Sonen påpekade att hon kunde vara frilans hela livet och alltid klara deadlines. Så där fanns ingen ångest som störde henne.

Man undrar ju hennes män och exmän kunde låta barnen bo kvar i detta helvete?

Vidrig människa.

Snurren Som ung tonåring älskade jag hennes böcker: Ingen annan kunde beskriva hur det kunde vara att gråta inför sina runda kinder i spegelbilden varje morgon, energiskt späka sig en hel dag och så nästan i hungerkoma balla ur på kondiset där gänget (som tur var fick man vara med) samlades på kvällen...och nästa dag samma sak...Hur man både ville ha kontakt med och ville vara ifred från sina föräldrar, som f ö var de pinsammaste som fanns. Hur det kändes att bli så förälskad att man svävade som en heliumballong, oavsett om kärleken var besvarad eller inte...
Hon var ju väldigt saklig i sina böcker till tonåringar, samtidigt som hon var inkännande. Där fanns inget av det hyckleri som var så vanligt i början på 60-talet. Hon fyllde ett behov, absolut. Var professionell, förutom sin egen iakttagelseförmåga av omvärlden tog hon hjälp av olika experter.
Men som flickmamma..."Allt ljus på mig!"Tror faktiskt inte hon skulle vara kapabel att uppamma det intresse för sina döttrar som för de okända tonåringar hon skrev för.

Jävla äckeltant men det har hon kanske rätt att vara, men hur fan kan hon bli någon slags ikon på köpet? Undrar just hur hyllad jag skulle bli om jag började snacka om hur jag längtade efter välsvarvade unga tjejer?

Vad hade hon för stamtavla? Känner till att hennes far avled som sinnessjuk, men vad sysslade han med?
Hon flyttade till Sollefteå efter faderns död - Hade hon släkt där?

Sammanfattningsvis så verkar man inte veta mer om henne än det som vänstern prånglar ut.

Det startade en serie igår i tre delar om hennes liv på SVT.

Hade varit intressant men vete fan om jag pallar se den- En nära anhörig till mig - tillika en av hennes mer berömda älskare var en karaktär i boken. Först var jag osäker på hur mycket han var omnämnd och under många år ville jag inte veta - p g a serien läste jag några delar ur boken och det kunde jag ha låtit bli. Hon tar upp det som dramaturgiskt är passande och väljer ut vissa egenskaper som på något sätt skulle ge en bild av människan ifråga, hur otroligt opassande att hon knullade just en sån person, stackars henne, lämnad ensam av sin älskare, var var han nu då, vad gjorde han nu då, vilken annan kvinna var han oss nu. Det var ingen uppoffring utan hennes självvalda drama. Måhända var älskaren inte den mest stabila precis, men hur var hon själv då, och hur höga krav kan man ha på en man vars värde bestäms av hur mycket hon blev knullad - herregud det var ju det hon ville, det var ju ingen make eller blivande make det var fråga om. Hon fick kuk som hon ville men ville samtidigt vara hans enda och att han skulle vara tillgänglig när hon ville.
Hon går in i allt det som hon vill - allt som fina flickor inte gör - med män som fina flickor inte gör det med, men det hindrar henne inte att kritisera dessa män för vad de är. Som hon sådde fick hon skörda - inget mer med det - och ingenting hon borde gnälla över i efterhand.
Däremot tycker jag att hennes böcker har värde, då dom ifrågasätter och bryter normer. Hon var säkert en förskräcklig morsa delvis, kanske otroligt självupptagen, men hon var den hon var. Bevare oss för alla dessa mödrar som spelar rollen av den goda modern - dom kan vara långt mer självupptagna och destruktiva men dom odlar rollen av sig själva som den goda modern på ett så manipulativt och falskt sätt att deras barn kanske inte under sin livstid förstår vilken skada dom orsakar med sin falska persona och deras utstuderade övergrepp som lyckas flyga under radarn. Hellre en mor som öppet beter sig som en dålig mor och inte låtsas om som hon är den heliga guds moder.

Fadern var väl läroverksadjunkt (och prästson). Efter faderns död levde Kerstin med modern Thora; Kerstin var inte så gammal när hon blev faderlös. Efter studenten gick hon på Beckmans reklamskola i Stockholm, där hon träffade sin förste man.

Modern var från Strömsund, Thora Juliana Christiansson f, Aug. 21, 1898
Fadern dog enligt länken i Sollefteå

https://secure.findagrave.com/cgi-bin/fg.cgi?page=gr&GRid=134561582
Farfar

https://secure.findagrave.com/cgi-bin/fg.cgi?page=gr&GRid=134561389

Jag har aldrig läst nått av Kerstin Thorvall. Jag har sett henne på bild och hennes namn har fladdrat förbi.

Eftersom SVT ofta brukar stå för kvalitet så såg jag fram emot att ta del av hennes liv och gärning.
Men efter att hon tar fram sina tabletter och hotar med självmord för typ 5 gången i det första avsnittet har jag redan önskat henne död ett flertal gånger.
Man får som tittare noll sympati för kvinnan i bild (som hela tiden beskrivs som vacker trots att hon är skitful på alka bilder jag har googlat fram).
Det ges helt enkelt väldigt få ledtrådar till varför hon nästan hela tiden är ett självupptaget rövhål. Egentligen är det bara ett löst spår till hennes fars galenskap som omnämns. Först trodde jag att vi skulle få se 'den onde modern' in action också men efter första avsnittet så landar sympatin på modern som hela tiden får hålla reda på all skit som kvinnan sprider om sig.
Sen får man bara reda på hennes ångestliv och inget om hennes gärning. Hon bara fladdrar ut och in på redaktioner men vad hennes litterära storhet består i lämnas helt därhän.
Så den här serien hade kunnat handla om vilken ångestdriven och jobbig människa som helst.
Och mitt bestående minne av ett författarskap som jag inte känner till och en kvinna jag bara har sett på bild blir att jag avskyr människan.
Tråkigt.

Utöver detta så retar jag mig på att skådespelaren som ska porträttera Kerstin som 34-åring lyckas få henne att se ut som 50 -vad tänkte de på?

Hon dök upp på samma resturang som jag brukade frekventera. Satt med sitt blåfärgade hår där. Bytte ställe.

En gång för länge sen när jag var vänstersympatisör läste jag en mycket positiv recension av Thorvalls När man skjuter arbetare... skriven av Göran Greider. Naiv och lättlurad som jag var köpte jag boken i födelsedagspresent till mor. Lite senare tänkte jag själv läsa boken, men gav upp efter några sidor. Det var nånting av den värsta dynga jag någonsin stött på.