Citat:
Ursprungligen postat av
WbZV
Antag att Gud finns.
Varje dag singlar jag slant. Blir det krona så offrar jag ett lamm, annars gör jag inte det. Sedan går jag till kasinot och spelar för en hundring. På kvällen bokför jag resultatet.
Efter ett år summerar jag och jämför de dagar jag slaktat ett får mot de dagar jag lät bli. Beroende på utfallet så antar jag att Gud antingen belönar mig eller straffar mig efter att jag slaktat ett får.
Sedan upprepar jag förfarandet under ytterligare några år. Om sambandet består så kan jag göra andra experiment och lära mig hur Gud svarar på olika signaler. Med denna kunskap kan jag sedan optimera mitt liv så att Gud ger mig största möjliga återbäring. Om sambandet däremot inte består visar Gud att han inte låter sig påverkas av mitt agerande och jag behöver inte ta hänsyn till Gud när jag lever mitt liv.
Borde fungera, eller hur?
Jag har alltid föreställt mig att en skapargud ser alltinget (låt säga vår fyrdimensionella rumtid) ur ett 'högredimensionellt' perspektiv. På så vis är skapelsen inte ett skeende, utan en färdigt koncept. Där kan skaparen skåda hur all materia rör sig från början till slut genom de tre rumsdimensionerna och i tiden. På så vis vore din list bortkastad, då skaparguden alltid vetat om att du kommit på denna plan och vet även vad resultatet av din slantsingling kommer bli, och således om du offrar lamm eller spelar bort pengar.
Här inifrån skapelsen saknar vi detta högre perspektiv, så vi kan förstås inte veta någonting om det, då vi lever i 3 rumsdimensioner och tiden. En högre dimension har vi inte tillgång till. Men på samma vis som vi skulle kunna se tvådimensionella varelsers rörelser på en fyrkantig yta och låta tiden vara en tredje dimension (likt en extruderad kub), varvid vi skulle kunna följa hela deras liv - från början till slut - skulle Gud möjligen kunna göra detsamma.
Ur det perspektivet är det inte Gud som är förutsägbar, utan vi.