Tänk ett samhälle där vi fortsatt och tröskat på i samma gamla könsrollsmönster som 1800 utan att reflektera det minsta i det smarta, bra eller samhällsyttiga med detta sätt att lägga upp livet för miljoner av människor.
Vi har verkligen mycket att tacka genusvetenskapen/ women's studies för.
Det jag har läst om woman studies är att man försöker rättfärdiga varför det är ok att hata vita män.
Alltså
Man försöker skapa en teori som leder de som studerar genuslära mot hat mot vita män och det de skapat.
Och
Istället stödjer man en ideologi som förnekar kvinnor rättigheter och gör kvinnor till slavar.
Jag tror att vi intellektuellt har backat avsevärt sen 1800-talet, fast vi har 'kunskaper' som de bara kunnat drömma om. Slit och slängkunskaper är inte samma sak som intellekt. Livscykeln på det mesta vi kan idag kan räknas i några fåtal år.
(Det genusvetenskapen gör, är att utgå ifrån att män och kvinnor inte behandlas jämställt. Det handlar om att hitta olika sätt på hur man kan lösa problemet. Men för att kunna göra detta, måste man bl.a. identifiera tydliga premisser som man kan referera till.)
Och precis här så slog du huvudet på spiken... Det är precis därför som genus"vetenskap" är en styggelse. De har redan svaret klart och försöker endast koma på frågor som matchar det färdiga svaret. Få andra vetenskaper jobbar på det sättet. Om de istället börjat med att ställa frågorna - behandlas män och kvinnor olika? Och sedan sökt svaret så hade det varit lättare att ta skiten på allvar.
/
Intressant det här med priming, normer, stereotyper osv.
En sak som glöms bort av den feminiserade samhällsdebatten är det här:
Det finns inget motsatsförhållande mellan att göra som alla andra och att välja att göra det av egen fri vilja.
Om många dricker öl på helger, och jag också väljer att dricka öl, så innebär det inte att jag gör det för att jag är ett offer för "öl-normen", utan att jag, precis som många andra, uppskattar att dricka öl på helgen.
Och det här resonemanget kan appliceras på alla andra samband.
Intressant det här med priming, normer, stereotyper osv.
En sak som glöms bort av den feminiserade samhällsdebatten är det här:
Det finns inget motsatsförhållande mellan att göra som alla andra och att välja att göra det av egen fri vilja.
Om många dricker öl på helger, och jag också väljer att dricka öl, så innebär det inte att jag gör det för att jag är ett offer för "öl-normen", utan att jag, precis som många andra, uppskattar att dricka öl på helgen.
Och det här resonemanget kan appliceras på alla andra samband.
Det är nog för att oroväckande många genusfeminister verkar ha en uppfattning att kvinnor är som barn som inte kan ta eget ansvar, inte vet vad de själva vill och ständigt är offer för omständigheterna. Jag ser kvinnor som kapabla, vuxna individer som vet vad de vill, i samma utsträckning som män, och klarar av att ta eget ansvar för sina handlingar.
Det TS bevisar är hur svårt det är att komma fram till en enda sanning. Det är samhällsvetenskap vi talar om, ngt i många avseenden, mycket olikt naturvetenskap.
Därför är enda lösningen att bli postmodernist och hävda att alltihop är en kamp om sanningen i denna kaotiska värld, vilken vi uppfattar som verkligheten.
Det enda som forskningen fastställer är att stereotyper ofta sammanfaller med den sociala verkligheten, den falsifierar inte på något sätt teorier kring hur denna sociala verklighet uppstår.
Hmmmm....så du menar att exempelvis stereotypen "zigenare är tjuvar" endast härstammar från några onda vita män som fick för sig det helt godtyckligt? Kan du bevisa det?
Genusforskningens verkliga "fundament" är konstaterandet att det råder olika former av obalans mellan könen, och att detta i stort styrs av könsrollsmönster som kallas för genus.
Och visst, både obalanser och våra könsrollsmönster är under "vittring" i Sverige.
men är tack vare att vi just bedrivit både forskning och aktivt politiskt arbete kring dessa saker under de senaste årtiondena.
Hmmmm....så du menar att exempelvis stereotypen "zigenare är tjuvar" endast härstammar från några onda vita män som fick för sig det helt godtyckligt? Kan du bevisa det?
Genusforskningens verkliga "fundament" är konstaterandet att det råder olika former av obalans mellan könen, och att detta i stort styrs av könsrollsmönster som kallas för genus.
Och visst, både obalanser och våra könsrollsmönster är under "vittring" i Sverige.
men är tack vare att vi just bedrivit både forskning och aktivt politiskt arbete kring dessa saker under de senaste årtiondena.
Genusforskningens "fundament" är den färdiga tesen att det är männens fel att inte kvinnor är rikare, lyckligare och har mer makt. Man har hela tiden utgått från ATT det förhåller sig så, istället för att kritiskt försöka ta reda på om det OM det förhåller sig så. Efter att tesen var klar så har all "forskning" gått ut på att fabricera bevis. Det har aldrig funnit något som kan vittra - det har varit ett luftslott från början.
/
Det TS bevisar är hur svårt det är att komma fram till en enda sanning. Det är samhällsvetenskap vi talar om, ngt i många avseenden, mycket olikt naturvetenskap.
Därför är enda lösningen att bli postmodernist och hävda att alltihop är en kamp om sanningen i denna kaotiska värld, vilken vi uppfattar som verkligheten.
Vi skall här inte fördjupa oss i en vanlig kritik mot postmodernismen, nämligen att dess texter gärna är jargongfyllda, pretentiösa, substansfattiga och avsiktligt svårbegripliga. Skälet till att postmodernismen beskrivs på dessa sidor är i stället att den på många håll gått till relativistiska ytterligheter. Att inriktningen och genomförandet av vetenskaplig forskning påverkas av sitt sociala och historiska sammanhang vill få förneka. Däremot har det väckt häpnad och stark irritation när postmodernister hävdat att forskningens resultat, ja, i grund och botten all vår kunskap om verkligheten, bestäms av detta sammanhang. Enligt denna uppfattning skulle all kunskap vara socialt konstruerad.
Inom naturvetenskapen och teknologin, där kriterierna för sanning och fungerande lösningar är ganska klara, har man i den mån man alls brytt sig om postmodernismen mest skakat roat på huvudet åt vad man uppfattat som en flummig åkomma bland humanister.
Fysikern Alan Sokal lurade 1996 på den postmodernistiska tidskriften Social Texten parodisk artikel där han bl.a. hävdade att tyngdkraften var en social konstruktion. Inom tolkande och estetiska discipliner har det dock varit blodigt allvar. S.k. vetenskapskrig har rasat mellan modernister och postmodernister. Modernisterna har uppfattat den postmodernistiska relativismen som ett generalangrepp på de magra stackars sanningskriterier humanioran faktiskt har i källkritik, objektivitetssträvanden och Ockhams rakkniv. Man har påpekat att utan rakkniven och källkritiken kan forskaren spekulera fritt och gränsen mellan historieforskning och skönlitteratur försvinner. Extremrelativisterna har svarat med att kalla modernisterna kontrollbesatta och politiskt naiva reaktionärer.
Enligt många inom postmodernism är debatt meningslöst
Några estetiskt lagda postmodernister har tagit avstånd från all debatt: eftersom all kunskap är relativ kan ingen uppfattning vara objektivt mera värdefull än någon annan, och då tjänar det ingenting till att debattera. Enligt denna syn har meningspluralism ett egenvärde och humaniorans främsta syfte är att berika forskningsobjekten med nya meningar och tolkningar. Modernister har mot detta anfört att all vetenskap värd namnet måste skilja strikt mellan sakfrågor och smakfrågor, samt att vetenskapliga svar på sakfrågor måste formuleras på ett sådant sätt att man kan jämföra dem med varandra och välja mellan dem med förnuftets hjälp.
De senaste åren har vetenskapskrigen i stort sett upphört och förbytts i väpnad fred. Modernister och postmodernister har i många humanistiska discipliner slutat ta notis om varandra och förskansat sig i sina respektive tidskrifter. Att en sådan brist på konsensus och inomdisciplinär kommunikation kan fortgå beror i grunden på att humanioran har mycket få frågor där ett felaktigt svar skulle få flygplan att störta eller öka barnadödligheten. Drastiskt uttryckt spelar det i de flesta frågor ingen praktisk roll för samhället om de humanistiska vetenskaperna producerar korrekt kunskap eller ej. Det närmaste man kommer en angelägenhetsnivå på liv och död är i frågor om politiskt motiverad historierevisionism. Där förespråkar även extremrelativisterna gammal god källkritik. Tydligen är all kunskap socialt konstruerad utom den som av praktiska skäl måste betraktas som objektiv.
Genusforskningens "fundament" är den färdiga tesen att det är männens fel att inte kvinnor är rikare, lyckligare och har mer makt. Man har hela tiden utgått från ATT det förhåller sig så, istället för att kritiskt försöka ta reda på om det OM det förhåller sig så. Efter att tesen var klar så har all "forskning" gått ut på att fabricera bevis. Det har aldrig funnit något som kan vittra - det har varit ett luftslott från början.
/
nej visst…att det idag bara är runt 20% kvinnor inom politisk makt globalt sett är ju självklart ingen fakta utan bara en liten förfabricerad "tes".
