Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Du ger alternativ, svamlar om något som inte har med verkligheten att göra.


Givetvis så brister ansökan i både a och b vilket är fullständigt klarlagt utifrån vad vi vet.
Den brister i
a/ För att MN inte tillåter att Ecuador har representant närvarande och för att Ecuador inte får ställa frågorna
Den brister i
b/ För att den brister i formalia, som korrekt datum, läsbarhet (överstrykningar mm)

Oavsett så har MN haft mer än tillräckligt med tid att skicka in en anständig ansökan men hon dröjer av någon anledning. Av någon anlednning så gås förbigås det alternativ som stämmer med verkligheten och istället så svamlar du om fabulerade alternativ som inte har något konkret stöd alls från tillgängliga fakta.

Om Ecuador har intresse av att knäppa USA på näsan så är det helt sekundärt och har inget att göra med om man ger tillstånd för förhör eller inte. Fabulerad slutsats långt från verkligheten. Att riskera att uppfattas som att man obstruerar skulle definitivt bara sänka trovärdigheten från Ecuador och alla tillgängliga fakta tyder på att Ecuador rakt igenom har handlat korrekt med fokus på att hitta en lösning. Inget man kan säga om Sverige.


Men det senaste kadern har sagt är ju att JA inte får förhöras.

Är det sant???
Du har tidigare sagt att JA's advokater lämnat olika besked och såvitt jag känner till så syftar du på ett tidigt uttalande av Balthazar. Lämna gärna en referens ifall du anser att detta är det senaste beskedet.

Förövrigt så är det helt rätt att inte gå med på förhör utifrån att UNWGADs beslut. Anledningen till att det sannolikt är väldigt dumt att neka beslut är att desinformationsgänget skulle få luft under vingarna och för första gången ha något konkret där JA sidan kan anses ha hindrat förhör.

Det är fegt och vekt av dig att fortsätta desinformera (eller som du uttrycker det, ha hypoteser) när det inte finns tillstymmelse till grund för dina slutsatser (medans stödet för det motsatta är massivt). Vi vet att MLA ansökan var klart undermålig och om Ecuador hypotetiskt inte skulle bifalla en korrekt ansökan så är det vettigare att diskutera när det faktiskt inträffat. Inte att helt bortse från tillgängliga fakta och sedan fabulera utifrån att ingenting är känt.

Vad menar du? ÅM har hittills fortfarande inte lyckats skicka in en seriös ansökan trots att de haft all tid i världen. Varför spekulera i JA's / Ecuadors agerande ifall en korrekt ansökan kommer in? Det är väll bättre att avakta till att så sker först. Om MN vill visa att hon gjort allt i sin makt och att Ecuador obstruerar så hade hon förstås skickat in en oklanderlig ansökan och väntat på att få avslag. Det vågar hon uppenbart inte för i så fall så hade ansökan varit inne för länge sedan. Din sista mening är något du upprepar in i absurdum utan att någon enda gång ha kunnat visa något stöd för vad du påstår.

Precis. Det är nu nästan ett år sedan min förutsägelse om att en korrekt MLA-begäran aldrig kommer att skrivas fortfarande stämmer (https://www.flashback.org/p52918754#p52918754)

Jag tror du har fel. JA har bett om det från första stund, och fem och ett halvt år senare hoppas han fortfarande att bli förhörd. Det är tvärtom Marianne som långa perioder öppet deklarerat att hon inte är intresserad av att förhöra, i alla fall inte utomlands.

De första tre veckorna ville hon inte alls förhöra för att det var så viktigt att först förhöra journalisterna. Hon började inte ens förbereda ett förhör med JA under den här tiden. Inte förrän dagen efter att de förhörts föreslog hon ett förhörsdatum en vecka fram i tiden, på en dag då han sedan länge planerat att vara i Berlin å yrkets vägnar. Några dagar senare hade han ett planerat framträdande i London och stannade där å yrkets vägnar ytterligare en tid. 8 oktober föreslog han därför ett telefonförhör, men det dög inte för Marianne, 12 oktober 2010 började Marianne hota med efterlysning eftersom hon vägrade förhöra annat än i Sverige. Inte förrän 13 mars 2015 gick hon med på att åtminstone överväga alternativ till förhör på svensk mark. (Något osäker på om 13/3 är rätt datum, men däromkring.)

Det enda Assange motsatt sig är att tvingas tillbaka till Sverige efter den 28/9 2010 för förhör. Mariannes motiv för att tvinga honom tillbaka till Sverige är outgrundliga. Hon hänvisar svepande till att det är nödvändigt, men förklarar inte varför, och ingen förstår varför det skulle vara nödvändigt. HDs nästa ordförande ställde sig frågande redan i samband med sin Australiensemester flera år tillbaka i tiden. Bara Paul Close tycks ha uppmuntrat Marianne att insistera på att förhöra i Sverige, men hans motiv är lika outgrundliga som Mariannes. Jag förstår inte riktigt vad han menar med att ett utlandsförhör skulle stärka försvarets position. Dessutom förstår han sig nog inte på de krav på neutralitet som Marianne har på sig enligt det svenska rättssystemet, som i mycket är olikt britternas. Är det verkligen riktigt av Marianne att innan åtal skaffa sig fördelar genom att vägra förhöra utomlands? När utlandsförhör ses som något normalt, vilket statistiken visar att det är.

Återigen kommer vi fram till att Marianne är partisk och brister i neutralitet i ett skede där detta ännu ej är tillåtet. Hon försöker själviskt skaffa sig själv olagliga fördelar genom sin vägran att förhöra i England. Det kan ses som en brist på neutralitet. Hon ömmar för sig själv, för det obefintliga åtalet, för lagföringens goda effekt för kvinnan, för målsägarna, men hon ignorerar fullständigt den misstänktes situation och hans mänskliga rättigheter. Detta skapar obalans.

För att rättfärdiga Mariannes förhörsvägran och förhörsförhalning sprider hennes fanclub nu lögnen att den misstänkte ändå inte skulle vilja bli förhörd, trots att allt tyder på motsatsen. Men det spelar ingen roll. För även om det vore sant, vilket det inte är, så är det ändå Mariannes plikt att driva förundersökningen framåt genom att få till ett förhör, i första hand genom att skicka in en anständig ansökan till Ecuador som respekterar gällande avtal.

Det är tämligen uppenbart att JA gjort allt för att undvika förhör, efter det enda och ej kompletta förhör som hölls med honom i Sverige.

MN jobbar för en myndighet och hon har som person inga intressen kopplade till fallet. Hon gör det som är det bästa för att komma vidare med avslutat förundersökning och ev. åtal. Man kan ha olika bedömningar av vad som är bäst givetvis men skillnaden mot JA är ju att han är partisk och har egna intressen. Dessa intressen tycks vara att göra allt för att undvika både förhör, verkställande av häktningen och inte minst åtal. Detta är i alla fall vad jag kan läsa ut av han beteende. MN har hela tiden gått på att EAW:n ska verkställas, vilket är fullt rimligt. Att fly undan rättvisan på en ambassad för att undvika häktning för våldtäkt är inte rimligt.

Att vara skurkstater behjälplig för egen kortsiktig politisk vinning, så att man ser sig nödgad att spela en charad i fem år som sätter både landets och rättsväsendets anseende i fara, är inte rimligt.

Det är orimligt, precis som att samtidigt som charaden pågår gör man anspråk på att vara en rättsstat. Håll käften nu bara, din lögnaktiga jävla regimpajas.

Du menar att han inte förhördes om delar som han inte var misstänkt för vid tiden för förhöret?
Själva förhöret map de misstankar som fanns då är väll komplett?



Marianne är politiskt motiverad att ändra lagstiftning och hon har en syn på rättvisa som inte är förenlig med en rättsstat. Hade JA varit vem som helst så hade hon inte brytt sig. Hon vill ge utomrättsliga straff (kvinnofridsutredningen) och hon vill förändra praxis i domstolarna. En kändis gör att hon får uppmärksamhet och kan driva sina åsikter.

Det verkar inte rimligt att återuppta fallet (2 promille av våldtäktsmål, dvs mycket ovanligt). Eftersom JA är och var en känd person och den tidigare åklagaren EF var väldigt erfaren så kan man utgå från att hon var extra noggran för att göra en korrekt bedömning. Det finns inget känt som framkommit efteråt som är till JA's nackdel.

Det är inte heller vanligt med EAW annat än vid synnerligen allvarliga brott. En i mängden av alla anomaliteter i fallet.

JA har enligt flera människorättsorganisationer, FN m.fl en välgrundad fruktan för utlämning till USA. Evidens finns t.ex genom de publika hot som framförts av höga politiker, mediapersonligheter och andra med mycket makt. Det finns även evidens från läckta mail från HBGary och domstolsförhandlingar där material varit hemligstämplat pga pågående utredning. Det är ingen tvekan om att det finns en hotbild. Där är grunden för JA's asyl och det finns inga evidens för att han försöker fly från rättvisan. Han försöker undvika allvarliga hot mot hans liv och hälsa.

All evidens pekar på att JA åtminstonde fram till UNWGAD's beslut varit väldigt mån om att bli förhörd.

Bob och Anonymare, hur tänker ni egentligen när ni framför era hypoteser om att JA gör vad som helst för att ”undvika förhör”? Att göra allt för att försöka hindra verkställande av häktning och därpå följande, fruktad vidaretransport till tortyr i USA är en sak, men hur kan ni tänka er att det skulle vara själva förhöret han är rädd för? Och om det inte är förhöret han fruktar, vad kan det då vara annat än just tortyr i USA?

Förstår inte, det är ju bara för svensk åklagare att plocka upp luren så hade saken varit ur världen

Ja, saken borde varit avklarad för 5 år sedan. Åklagarens prioritet är häktning, inte förhör. Brittiska Crown Prosecution Service har (haft?) samma prioritet och har avrått från förhör i London.

Problemet med Marianne är att hon satt likhetstecken mellan förhör och utlämning till Sverige. Detta trots att förhör kan leda till att fallet läggs ner och gör utlämning onödig. Det är Mariannes plikt att ta med den möjligheten i beräkningen, och den möjligheten måste bedömas som stor eftersom en åklagare redan lagt ner fallet med motiveringen att inget brott verkar ha begåtts. Marianne är inte neutral om hon blundar för den möjligheten. Det är inte riskfritt för Assange att utlämnas, och att ge upp asylen för ett fall som troligtvis bör läggas ner, det är ett orimligt högt pris att betala. Om Marianne inte tar hänsyn till detta så är hon varken neutral eller professionell. Givet omständigheterna är det orimligt att kräva honom utlämnad bara för förhör. Det är orprofessionellt av henne, och det är helt klart partiskt av henne att bara tänka på sig själv och det som ligger henne varmt om hjärtat.

Det bör betraktas som ett professionellt misstag av Marianne att sätta likhetstecken mellan förhör och utlämning till Sverige. Men när hon väl gjort misstaget så vägrar hon ställa det till rätta. Även detta är ett professionellt misstag från hennes sida. Det krävdes en markering från HD för att få henne att sluta öppet vägra, men efter ett åt har hon fortfarande inte lyckats få till ett förhör. Detta bör ses som ett professionellt misslyckande från hennes sida.

Kom ihåg att det är på Mariannes ansvar och inte på den misstänktes att föra förundersökningen framåt. Marianne är avlönad och anställd av svenska staten för att sköta förundersökningen (även om återupptagandet av förundersökningen var hennes eget initiativ). Assange är däremot varken anställd eller avlönad av svenska staten att föra förundersökningen framåt, ändå gör han vad han kan för att hjälpa till. Han är med andra ord en ädel person medan Marianne är ett enda stort professionellt misslyckande.

De flesta som ställts inför rätta i USA för att ha läckt/publicerat amerikanska hemliga dokument är amerikanska medborgare. Men det finns inget som hindrat USA från att begära icke-amerikaner utlämnade från andra länder. Det mest aktuella fallet jag tänker på är närmast den ökände rumänske hackaren Guccifer som tidigare i mars förlorade i rumänsk domstol där han bestred en utlämningsförfrågan från USA. USA är ute efter honom för att han hackat sig in och läckt Hillary Clintons privata email. Andra kända fall där USA begärt icke-amerikaner utlämnade de senaste åren för IT-relaterade brott är t.ex. britten Gary McKinnon från England eller Kim Dotcom från Nya Zeeland.

Det är viktigt att hålla i minnet att det är rena politiska ställningstaganden som ytterst avgör om en visselblåsare kommer att utlämnas till USA eller inte. Det är inte en rättsprocess som fäller det yttersta avgörandet. Det är ett lands regering som avgör i slutänden och i demokratiska länder så hänger allt på hur regeringen i landet väger de politiska påtryckningarna från USA mot den bad will som de drabbas av inrikespolitiskt.

Hade Guccifer varit en folkkär journalist så skulle givetvis chansen varit mycket mindre att den rumänska regeringen skulle godkänna ett utlämnande. Om en regering vill upprätthålla goda relationer med USA och bevilja deras utlämningsbegäran så är första prioritet för denna regering att hitta sätt att minimera den bad will som uppstår på hemmaplan.

När det gäller Assange så skulle det inte funka att försöka hålla det hemligt. Det kunde fungera när det gällde avvisningen av egyptensvenskarna från Arlanda, men knappast när det gäller grundaren av Wikileaks.

Här blir istället alla former av smutskastning helt avgörande.

Att med alla medel försöka hålla liv i tvivelaktig sexbrottsmisstanke är givetvis utmärkt i detta avseende.

Uppmaningen till Marianne Ny från Paul Close på Brittiska Clown Prosecution Service att inte arrangera förhör i England ligger helt i linje med avsikten att dra ut så långt som möjligt på händelseförloppet.

Marianne Ny:s lögn att förhör i England vore olagligt hade samma syfte.

Det ligger väldigt stora intressen, såväl ekonomiska som politiska, att gå USA till mötes. Ingen demokratiskt vald regering skulle dock göra det om det innebar ett inrikespolitiskt självmord. Så om regeringen inte vill förgifta relationerna med USA och riskera stora ekonomiska och politiska värden så måste man på alla sätt se till att ett godkännande om utlämning INTE innebär ett inrikespolitiskt självmord.

Att uppmuntra politiker, journalister och andra att uttrycka sig nedsättande om visselblåsaren och driva smutskastningskampanjer mot honom görs alltså av ren självbevarelsedrift. Att anställa personer som i sociala forum på nätet tvåhundratusen gånger upprepar harrangen ”på flykt undan rättvisan” görs uppenbart med samma syfte.

Att via SÄPO-avlönade agenter påverka Svenska Amnesty att skita i att verka för att visselblåsarens mänskliga rättigheter upprätthålls för att istället prioritera att skydda den svenska regeringen från att behöva ställas inför jobbiga beslut... det ligger också helt i linje med regeringens självbevarelsedrift.

Det vore t.ex. politiskt självmord för en svensk regering att godkänna en utlämningsbegäran från USA av Janne Josefsson om han skulle avslöjat nåt dokument som t.ex. bevisar att USA sett mellan fingrarna med tortyr och mord på civila i Irak. Ingen i en regering skulle klara av att ta den avsevärda bad will det skulle innebära. Det enda sättet att möjliggöra ett godkännande om utlämning av Josefsson vore genom att hitta sätt att minimera den bad will som skulle uppstå. Sprid rykten om honom. Snacka skit om honom. Det regeringen kunde drömma om vore förstås om de kunde köra över någon stackars kvinna och mot hennes vilja starta en sexbrottsutredning mot Janne Josefsson.

Ska USA lyckas få Assange utlämnad så handlar det inte om i vilken grad länder har rättssystem vars myndighetsutövare följer lagar och regler - det handlar om politik, opinionsbildning och propaganda.