Citat:
Om vi dock zoomar in på molekylärnivå och talar om "omgivning" sett ur en DNA-molekyls perspektiv så är det nog ingen större skillnad mellan dessa geografier. UV-strålning finns på alla platser. Metaboliter, transposoner, virus, samma typ av kemiska instabilitet hos kvävebaserna etc etc. Ur DNA perspektiv kan det göra mycket större skillnad om organismen är stressad än om den befinner sig på nordpolen eller ekvatorn. När du slår ihop allt detta till "omgivning" så försvinner denna viktiga skillnad.
Så en känguru som är stressad får större påverkan på DNA än om du flyttar den till nordpolen och den mot alla odds skulle överleva där?
Dessutom så är stress inte möjligt att separera från miljön, den uppstår ofta, kanske till och med alltid, som en konsekvens av miljön.
Citat:
Avstånd till trädtopparna kan vara en viktig miljöfaktor för selektion hos en djurart men den är i princip irrelevant när det gäller DNAt.
Näringsinnehållet i lövverket skulle kunna skilja sig avsevärt mot andra födoalternativ. Det är endast spekulation, men med tanke på hur lite vi vet om arters utveckling i biologiska system så finns det inte fog för kategoriska uttalanden av sådant slag som ovan. Det hindrar objektiv analys.
Citat:
Detta är grundproblem ett i ditt resonemang. Det andra stora problemet är att du antar att mutationerna är riktade. Även om "avstånd till trädtopparna" vore en faktor som orsakade mutationer så är detta ointressant om du inte kan visa att de orsakar mutationer specifikt på "halslängdsgenen". Och idag finns inte mycket som pekar på att mutationer skulle vara riktade på det sättet. Tvärtom kanske "trädtoppsmutagenen" råkar påverka en gen som kodar för vit päls, vilket inte gynnar giraffen på savannen alls.
Jag antar att mutationer inte skiljer sig från andra molekylära reaktioner i universum. Riktade eller inte så är det inte ett bättre alternativ att upplåta hela mutationsfunktionen till slump. Alla kemiska förändringar går alltid att härleda till sina beståndsdelar och förutsättningar i miljön. Det finns ingen anledning att undanta mutationer. Om det gör dem riktade bekommer mig inte, det viktiga är att behandla kemiska förändringar med kemiska beskrivningar.
Citat:
Ett mycket enkelt exempel på detta är virus. De klipper in sig någonstans på måfå i ett DNA i hopp om att bli kopierade av cellens egen proteinsyntesprocess.
Jag påstår inte att du har fel, men:
I förhållande till din kunskapsnivå så ger din observation att viruset klipper in sig på måfå. Det verkar som att det gör det på måfå, men du har inget som bekräftar att det måste vara så.
Dessutom så har virus inget hopp. De lever inte ens, de är en mycket underlig faktor i biologi.
Citat:
Vi vet att dessa infektioner inte är riktade av en mycket enkel anledning; de återfinns nämligen överallt i DNAt, ofta på platser som aldrig, någonsin transkriberas. Däremot kan de emellanåt klippa in sig i en fungerande gen och ibland ändra dess funktion och därmed orsaka en mutation. Viruset har inget intresse alls i halslängden på värdorganismen och om den råkar sätta sig just på ett ställe där en sådan gen skulle påverkas så är det en ren tillfällighet.
Deras individuella placering må vara ostrukturerad, det betyder inte att det inte finns något som påverkar hur virus klipps in i DNA.
Men virus är inte den centrala orsaken till mutationer, eller hur?
Citat:
Det är så här de flesta mutationer ser ut i praktiken.
Att främmande DNA klipps in i genomet?
Det tror jag inte.
Citat:
Visst påverkas DNAt av sin omgivning - du har rätt i detta - men i huvudsak inte av SAMMA omgivningsfaktorer som ingår i det naturliga urvalet. Och även när påverkan sker så sker inte den inte i allmänhet på ett sätt som är riktat mot de kvävebassekvenser som organismen skulle vinna på att få manipulerade.
Påverkan behöver inte riktas mot en liten del sekvenser, den kan göra att sannolikheten för mutationer av en viss typ ökar. Mutationsfrekvensen kanske ökar för en någorlunda begränsad del av genomet och ökar sannolikheten för mutationer som kan utnyttja en ökning eller närvaro av fri energi i miljön. Det kanske innebär att en massa andra mutationer ökar i sannolikhet också, men ändå så skulle slutresultatet ge en ökad sannolikhet för den/de mutationer som är mest fördelaktig. Eftersom vissa egenskaper kräver mutationer i flera steg med inaktiva mellanstadier så vore det rimligt med något som fortsätter att utveckla mutationer i en riktning.
Citat:
Att du finner denna verklighet så svår att acceptera är lite märkligt. Det förutsätter inte att du godtar att mutationer skulle vara slumpmässiga, bara att du accepterar att de inte behöver ha ett orsakssamband med de miljöfaktorer som är av vikt för organismens reproduktion.
Jag finner det svårt att bortse från de principer som styr all materia, där orsakssamband mellan materia av en viss typ och dess miljö är regel. Allt som händer i en formation av materia är ett resultat av sin omgivande miljö. Jag tänker inte acceptera att mutationer inte har orsakssamband med något bara för att få evolutionsteorin att funka.
Det jag finner märkligt är att någon accepterar sådana beskrivningar utan att ta hänsyn till att inget annat i universum fungerar så.
Hur sambanden ser ut är inte lika viktigt som att frånvaron av orsakssamband skulle vara ett stort undantag från allt annat vi observerar i universum.