Citat:
Ursprungligen postat av
Edirtrm
Problemet med genusforskningen är egentligen dess förmåga att vara aktuell. Om man utgår ifrån att alla människor är ett subjekt så är uppfattningen om verkligheten, manlig och kvinnligt, sexuella preferenser och kognitiv förmåga helt uppbyggt utifrån individuella upplevelser, livsförhållanden och stimulans. Detta betyder att på individ nivå så får man i princip en helt ny kombination faktorer från fall till fall vilket gör det svårt att egentligen ge fasta och återkommande resultat om man inte styr urvalsgruppens uppfattningar. Så i princip allt dom har att gå på är grova generaliseringar.
Om man sedan går upp på makro nivå, så förändras hela tiden faktorerna beroende på senaste trenderna, samhällsutvecklingen och lokala skillnader. Kvinnor i Stockholm är helt annorlunda om man jämför med kvinnorna i Skara, även om skillnaderna är mindre markanta än om man jämför Sverige med Saudi Arabien.
Därför är det ett otroligt svårt ämne och ärligt talat har jag svårt att se relevansen i forskningen då den är otroligt dyr och blir snabbt inaktuell. Genusvetenskap är en färskvara helt enkelt där hållbarheten och kvalitén beror helt på ingredienserna(omgivning, urvalsgrupp och om samhällsutvecklingen går fort eller långsamt).
Inte nog med det så handlar genusvetenskapen mer om att finna bevis till en hypotes som redan är besvarad... dvs. att vissa människor behandlas olika på grund av faktorer som kön m.m. Varför ska man då försöka hitta bevis för en uppenbar frågeställning? Något som är typiskt för genusforskare är; Jag har svaret! Men var är frågan? Det känns lite tvärtom om man jämför med ordinära vetenskapliga discipliner. Ett annat stort problem med genusvetenskapen är bristen på tvärvetenskapligt tänkande, exempelvis biologiska skillnader, psykologi, sociologi m.m. ibland finns det inte ens ett starkt vetenskapligt underlag. Det finns ofta heller ingen undersökning med tillräckligt stark relevans att bygga resultat på, utom det slutar oftast i en lång redogörelse för andra forskares potentiella misstag eller författarens högst personliga upplevelser utav ämnet.
Även om jag faktiskt kan tycka litteratur med genusperspektiv är intressant, så skulle jag inte kalla det vetenskap ur den bemärkelsen.
Nåväl; ämnen som t.ex. filosofi, sociologi, beteendevetenskap och psykologi, klassas som vetenskapliga. Genusvetenskap tar sig an dessa ämnen, men frågeställningarna blir givetvis annorlunda. Det är inte ovanligt att forskare inom genusvetenskap har en bakgrund inom något av dessa ämnen, samt en idé om hur ett vetenskapligt arbete ska vara, hur tvärvetenskapligt tänkande ska tillämpas etc. Om premisser och metoderna inom ett genusvetenskapligt arbete verkar bristfälliga, borde kritiken riktas mot arbetet ifråga, inte mot hela ämnet.
(Det genusvetenskapen gör, är att utgå ifrån att män och kvinnor inte behandlas jämställt. Det handlar om att hitta olika sätt på hur man kan lösa problemet. Men för att kunna göra detta, måste man bl.a. identifiera tydliga premisser som man kan referera till.)
Angående biologiska skillnader, psykologiska och sociologiska faktorer etc., råder det även stora diskussioner och meningsskillnader hos genusvetare sinsemellan. Detta kan sägas om alla vetenskapliga discipliner, vare sig det är inom ekonomin, psykologin, fysiken, lingvistik, eller något annat valfritt ämne. Det är just sådana diskussioner som främjar utvecklingen av nya teser och teorier.
(Exempelvis är det inte alla genusvetare och feminister som anser att män och kvinnor är identiska rent mentalt. Men rättfärdigar dessa olikheter att 50% av befolkningen betraktas som mindervärdiga? Nej.)
Genusvetenskapen är visserligen ett nytt ämne som står inför stora och komplexa problem, men det har också ett stort potential. En av de saker som krävs, är folk som genuint tror på att framsteg inom genusvetenskapen kan förbättra världen.