Citat:
Ursprungligen postat av
outoftheblue
Det fanns för det första ingen enighet kring att varna Hurtig, och varningen kan tänkas lite väl stark. Anklagelserna att han medvetet skulle ha vilselett rätten verkar tagna ur luften. Hans egen förklaring vara att han hade missat att föra in några meddelanden i diariet. Detta var slarvigt, men inte avsiktligt och alltså inte en lögn vilket du försöker påskina.
Om hennes val stod mellan att vittna utan fungerande hörapparat och att inte vittna alls, så gjorde hon naturligtvis rätt. Du skulle väl själv inte vilja bli sviken av ett viktigt vittne bara för att en hund förstört en hörapparat? Bättre då att göra sitt bästa.
Du läste fel i artikeln, det var hennes hörapparat som var trasig. I övrigt verkar hon från första stund ha varit ytterst klarsynt, och dessutom haft modet att säga sin mening.
Hurtigs slarv med att diarieföra ett fåtal textmeddelanden har kommit i dagen och erkänts och ställer därför inte längre till problem.
Vad gäller din anklagelse att artikeln är subjektiv så kan man för det första fråga sig om det är ett problem. Hon redogör för sin åsikt, vilket naturligtvis kan betraktas som subjektivt, men samtidigt hänvisas till objektiva principer om mänskliga rättigheter, så hon befinner sig nog närmare en objektiv sanning än de personer hon i artikeln kritiserar (t ex Hanne med sin skamliga toalettliknelse). Hanne har faktiskt försvarat sin rätt att vara subjektiv och partisk som just ledarskribent.
Att håna UN WGADs beslut som Sverige, UK, du och Bob gjort, det är inte att förhålla sig objektiv. Att som Marianne ignorera deras expertutvärdering är inte heller särskilt objektivt. Där om inte förr så avslöjar Marianne sin partiskhet, och eftersom allt som påverkar Sverige internationellt måste få kommenteras av UD, så har nog Sveriges regering långt större inflytande över rättsprocessen än vad de velat påskina. Vilket BSW så klokt påpekar i sin excellenta artikel.
Av ditt inlägg har jag förstått att inte har en jävla aning om vad du ylar om. Inte nån. Du har inte läst domen och du har inte läst de transkriberade förhören. Du vet inte vad som hände under rättegången utan du bara inbillar dig att det inte var så allvarligt. Om du läst domen hade du fattat att det var enormt allvarligt.
Vad det handlade om i domstolen var att de engelska advokaterna ville påskina att åklagaren varit passiv. Att hon inte gjort några försök att få till förhör med Assange. De engelska advokaterna fick Brita Sundberg-Weitman att i domstolen påstå att åklagaren inte gjort några som helst försök att intervjua Assange när han vara i Sverige. Hurtig, ev. i samarbete med de engelska advokaterna, lurade på samma sätt Sven-Erik Alhem att åklagaren inte gjort några försök att intervjua Assange när han var i landet. Det enda av vittnena som inte kom med denna falska utsaga var Rudling. Enligt uppgift visste han om att åklagaren gjort försök att få till förhör. Hurtig skrev i sitt statement orden nedan.
Citat:
In the following days I telephoned her a number of times to ask whether we could arrange a time for Mr Assange's interview but was never given an answer, leaving me with the impression that they may close the rape case without even bothering to interview him. On 27 September 2010, Mr Assange left Sweden.
Under korsförhöret slaktades Brita Sundberg-Weitman. Om hennes hörapparat hade fungerat hade det inte hjälpt. Det var inte att hon inte hörde som var problemet. Det var vad domaren hörde som var det stora problemet. Hon kom med uppgifter som hon inte hade en aning om. Det står så tydligt i domen att det blir fånigt. Hon visste inte vad hon pratade om helt enkelt. Hon har inte blivit bättre med åren.
Citat:
In cross-examination the witness told me she is not an expert in Mutual Legal Assistance. She confirmed that she had no direct personal knowledge of what happened in this investigation before Mr Assange left Sweden. Her evidence is based upon the facts supplied to her by the defence lawyers. [In her proof she said Ms Ny had made no effort to interview him before he left with her permission and knowledge on 27th September.] She confirmed that if the defence lawyer had told the prosecutor that he was unable to contact the defendant for interview, then the position would be different.
The witness was further cross-examined about the authority to issue the EAW. Again she had difficulty directly answering the question. However she did eventually say that if the decision to prosecute has been made then Ms Ny is entitled to issue the EAW. She then referred to the decision to prosecute, for which the Swedish is “Atalsbeslut”. When pressed as to the decision to issue an arrest warrant and what it involves she said: “I may be wrong”. When further matters about the EAW and the framework decision were put to her she said “I am clueless. I don’t know. I have no firm opinion. [as to the points that must be reached before a prosecutor issues an EAW for the purpose of prosecution].”
She was then re-examined and confirmed, in effect, the evidence she had given in chief, for example about the appropriateness of arranging interviews abroad. She said she is not an expert on extradition.
Sven-Erik Alhem var bättre men även han förde fram det dumma argumentet att åklagaren inte försökt förhöra Assange när han var i Sverige.
Citat:
There is nothing wrong with the EAW issued for Mr Assange. If it was the case that it was not possible to hold the interrogation hearing with the suspect earlier then he too, when he was a prosecutor, would have issued the EAW
Björn Hurtig kom med påståenden som inte var sanna i sitt statement. Han ljög om omständigheter.
Citat:
In cross-examination the Swedish lawyer confirmed that paragraph 13 of his proof of evidence is wrong. The last five lines of paragraph 13 of his proof read: “in the following days [after 15th September] I telephoned [Ms Ny] a number of times to ask whether we could arrange a time for Mr Assange’s interview but was never given an answer, leaving me with the impression that they may close the rape case without even bothering to interview him. On 27th September 2010, Mr Assange left Sweden.” He agreed that this was wrong. Ms Ny did contact. A specific suggestion was put to him that on 22nd September he sent a text to the prosecutors saying “I have not talked to my client since I talked to you”. He checked his mobile phone and at first said he did not have the message as he does not keep them that far back. He was encouraged to check his inbox, and there was an adjournment for that purpose. He then confirmed that on 22nd September 2010 at 16.46 he has a message from Ms Ny saying: “Hello – it is possible to have an interview Tuesday”. Next there was a message saying: “Thanks for letting me know. We will pursue Tuesday 28th at 1700”. He then accepted that there must have been a text from him. “You can interpret these text messages as saying that we had a phone call, but I can’t say if it was on 21st or 22nd”. He conceded that it is possible that Ms Ny told him on the 21st that she wanted to interview his client. She requested a date as soon as possible. He agrees that the following day, 22nd, she contacted him at least twice.
Mr Hurtig said in his statement that it was astonishing that Ms Ny made no effort to interview his client. In fact this is untrue. He says he realised the mistake the night before giving evidence. He did correct the statement in his evidence in chief (transcript p.83 and p.97). However, this was very low key and not done in a way that I, at least, immediately grasped as significant. It was only in cross-examination that the extent of the mistake became clear. Mr Hurtig must have realised the significance of paragraph 13 of his proof when he submitted it. I do not accept that this was a genuine mistake. It cannot have slipped his mind. For over a week he was attempting (he says without success) to contact a very important client about a very important matter. The statement was a deliberate attempt to mislead the court. It did in fact mislead Ms Brita Sundberg-Weitman and Mr Alhem . Had they been given the true facts then that would have changed their opinion on a key fact in a material way.
Vad rättegången i Magistrates Court avslöjade var att Assange systematiskt ljuger. Det står så tydligt som det kan göras. Nederlaget i domstolen var så stort att försvaret inte tog upp åklagarens påstådda passivitet i High Court. Men det hindrar inte Assange för att ljuga i sin inlaga till UNWGAD. Och herrklubben i Geneve trodde på honom. Löjligt.
Om man tittar närmare på Hurtigs vittnesmål kan man se att det är det enda av de fyra som inte är signerat. Något som tyder på att det skrivits i sista stund av de Engelska advokaterna. Det var de som ville få in att åklagaren varit passiv. Något som de höll käft med tills frågan togs upp i UNWGAD. Hurtig blev ett offer i detta spel. Något som han blev varnad för.
Att du inte fattar vad som gäller och kommer med helt felaktiga påståenden borde du bli varnad för.
Magistrates domen finns här.
anklagelsepunkterna som NY införde sin förklaring med. 
