Citat:
Ursprungligen postat av
Jecke
Fast nu handlar det inte om ifall regimen agerar logiskt eller ej, utan om hur man analyserar den egna förmågan för att hitta styrkor och svagheter. Om man slår sig för bröstet och hävdar att inga svagheter finns så kommer dessa svagheter aldrig att rättas till.
Jämför med amerikanska Millenium Challenge, som Irans hejarklack är förtjusta i att ta upp, där USA hittade flera stora svagheter vad gällde flottans förmåga i kustnära operationer, något de omedelbart satte sig ner för att hitta lösningar på (däribland att man hyrde in en svensk Ubåt för att öva mot, då Sverige ansågs ledande vad gällde dieselelektriska ubåtar i kustnära miljöer).
Irans supporterklubb däremot tar fortfarande upp den övningen som ett exempel på hur de ska besegra USA.
En liknande övning hade ALDRIG skett i mellanöstern, då ett sådant totalt avslöjande av en svaghet skulle ses som en extrem förolämpning mot de inblandade samt ett medgivande av svaghet som är totalt främmande för deras kultur.
Fast även om den iranska propagandan spelar på amerikansk, tillfällig, svaghet inom ett område, så innebär inte detta att självkritik kan förekomma inom den iranska krigsmakten. Jag tror nog att iranierna är tillräckligt smarta för att förstå det.
Citat:
Det är endast genom att hitta svagheter och problem, och sedan erkänna att man har dem, som man kan förbättra saker och ting.
Västvärlden står inför ett liknande problem med de förändringar som sker, där kulturmarxister vägrar erkänna några problem med invandring och integration, med resultat att problemen bara blivit värre. Man måste först erkänna att det finns ett problem innan man kan börja söka efter en lösning.
Nu är jag iof inte kulturrelativist, men din analys av den sk "kulturmaxismen" är till stora delar en uppblåst konspirationsteori.
Citat:
Angående ditt exempel med Sadat -73 så är jag inte säker på vad du menar....
Det som hände var att arabstaterna lyckades med att överrumpla Israel totalt, man gjorde ironiskt nog samma sak som Israel gjorde -67, nämligen att hålla konstanta övningar och "skenanfall" för att invagga fienden i en falsk säkerhet om att det inte är på riktigt denna gången heller. Israels underrättelsetjänst misslyckades därtill totalt med att upptäcka vad som var på väg att hända och Arabstaterna anföll på Yom Kippur-helgen när många israeliska soldater var hemförlovade.
Sant, med det tillägget att araberna gav fan i att förvarna Israel genom högljudda propagandasändningar i radion.
Citat:
Egypten gick över Suez-kanalen (kontrollerad från Sinai-sidan av Israel sedan kriget -67), på ett väldigt välövat och bra sätt, sedan befäste man motsatta sidan med PV-vapen och en extrem mängd LV, då det varit israeliskt pansar och flyg som spöat araberna -67.
Israel gjorde ett motanfall med vad de hade och deras pansar mötte PV-vapen och flyget mötte LV och de israeliska styrkorna tog förluster och kunde inte trycka ut egyptierna.
Samtidigt så anföll Syrien ifrån andra sidan, mot Golanhöjderna.
Sant, helt enligt egypternas plan, som var att bita sig fast ett stycke inne i Sinai, orsaka Israel stora förluster och så småningom israeliska eftergifter.
Citat:
Men här startade problemen, som vad du skriver verkar motsäga vad som hände.
Egypten skulle nämligen ha fortsatt sitt anfall in i Sinai och upp mot Israels södra delar, men istället så höll man sig kvar vid Suez-kanalen, under skydd av sitt LV och lät syrierna ensamma ta sig an de israeliska styrkorna, vilket syrierna inte klarade av, och israelerna mobiliserade sina styrkor och insåg att om egyptierna håller sig där de är så behöver vi inga styrkor där utan kan skicka allt mot Syrien.
Så samtidigt som Syrien kämpade hårt och frågade Egypten om de verkligen anföll från söder så satt de egyptiska styrkorna på sina arslen och gjorde ingenting, annat än att försäkra sin allierade om att de minsann satte hårt tryck på de israeliska styrkorna.
Sedan, när det blev allt mer klart att syrierna ensamma inte kunde slå ut ett Israel som hela tiden blev starkare i takt med att mobiliserade förband nådde fronten, först då satte Egypten igång ett rätt lamt anfall, mot israeliska styrkor som vid det laget var väl förstärkta och förberedda.
Tillsammans hade de kunnat segra genom överraskning, men istället valde Egypten att lämna sin allierade att ta förlusterna.
Nej, vare sig Egypten eller Syrien hade kunnat besegra Israel, men mindre än att man kommit tillrätta med Israels överlägsenhet i luften. Just att Egypten inne ännu fått en massa nya krigsflygplan ifrån Sovjetunionen gjorde att Israel såg ett krig som osannolikt. Men detta var bara ytterligare en del av den egyptiska vilseledningen. Så fort Egypterna rörde sig utanför sitt luftvärnsparaply så kunde Israel attackera dem ifrån luften. Att inte Syrien lyckades med sitt anfall borde istället Egypten skitit i och bitit sig fast. Huruvida detta hade lyckats kan man dock fråga sig, då Israel hur som helst fick artilleri ifrån USA. När Egypterna började röra på sig så hittade istället Sharon en lucka mellan de egyptiska förbanden, där han kunde tränga igenom med sitt pansarförband. Egypterna hotades av inringning och var tvungna att dra sig tillbaka.
Men detta är OT i just denna tråd.