Citat:
Ursprungligen postat av
Ola Schubert
Nja, Persien är inte ett arabland. Trots att det nu är en teokrati där så agerar de ändå ganska logiskt. Iran har också, vad än väst tagit sig för, lyckats öka sitt geopolitiska inflytande i MÖ.
Visst spelar samhällsystemet stor roll, framförallt i längden. Men se på Hitlertyskland, där kritik var förbjuden. Inom militären så rättade man till sina misstag, tillät folk bryta emot direkta order, bara målet nåddes på ett bättre sätt. Man delegerade ned ansvar till lägsta möjliga nivå, man poängterade rörlighet och snabbhet. Allt detta fanns redan på pränt i soldatinstruktionen/militärdoktrinen 1921, långt före blixtkriget uppkom som begrepp, (Tyskland hade aldrig en sådan uttalad doktrin). Sedan råkade det dessutom tillkomma flygplan och stridsvagnar, vilket gjorde det hela ännu mer effektivt, (när doktrinen följdes, vilket inte gällde i samtliga fall under invasionen av Polen).
Samma sak kan gälla den iranska militären, som utbildade Hizbollah.
Sedan är det en annan femma, att när okunniga politiker lägger sig i den militära strategin och ibland det taktiska, så går saker på tok. Ett exempel med anknytning till MÖ är när Sadat pajade den utmärkta egyptiska planen under inledningen av kriget 1973 mot Israel. Egypterna rullade framåt, utanför sitt luftvärn skärm för att avlasta Syrien som, trots stor numerär överlägsenhet misslyckats på Golanhöjderna.
Fast nu handlar det inte om ifall regimen agerar logiskt eller ej, utan om hur man analyserar den egna förmågan för att hitta styrkor och svagheter. Om man slår sig för bröstet och hävdar att inga svagheter finns så kommer dessa svagheter aldrig att rättas till.
Jämför med amerikanska Millenium Challenge, som Irans hejarklack är förtjusta i att ta upp, där USA hittade flera stora svagheter vad gällde flottans förmåga i kustnära operationer, något de omedelbart satte sig ner för att hitta lösningar på (däribland att man hyrde in en svensk Ubåt för att öva mot, då Sverige ansågs ledande vad gällde dieselelektriska ubåtar i kustnära miljöer).
Irans supporterklubb däremot tar fortfarande upp den övningen som ett exempel på hur de ska besegra USA.
En liknande övning hade ALDRIG skett i mellanöstern, då ett sådant totalt avslöjande av en svaghet skulle ses som en extrem förolämpning mot de inblandade samt ett medgivande av svaghet som är totalt främmande för deras kultur.
Det är endast genom att hitta svagheter och problem, och sedan erkänna att man har dem, som man kan förbättra saker och ting.
Västvärlden står inför ett liknande problem med de förändringar som sker, där kulturmarxister vägrar erkänna några problem med invandring och integration, med resultat att problemen bara blivit värre. Man måste först erkänna att det finns ett problem innan man kan börja söka efter en lösning.
Angående ditt exempel med Sadat -73 så är jag inte säker på vad du menar....
Det som hände var att arabstaterna lyckades med att överrumpla Israel totalt, man gjorde ironiskt nog samma sak som Israel gjorde -67, nämligen att hålla konstanta övningar och "skenanfall" för att invagga fienden i en falsk säkerhet om att det inte är på riktigt denna gången heller. Israels underrättelsetjänst misslyckades därtill totalt med att upptäcka vad som var på väg att hända och Arabstaterna anföll på Yom Kippur-helgen när många israeliska soldater var hemförlovade.
Egypten gick över Suez-kanalen (kontrollerad från Sinai-sidan av Israel sedan kriget -67), på ett väldigt välövat och bra sätt, sedan befäste man motsatta sidan med PV-vapen och en extrem mängd LV, då det varit israeliskt pansar och flyg som spöat araberna -67.
Israel gjorde ett motanfall med vad de hade och deras pansar mötte PV-vapen och flyget mötte LV och de israeliska styrkorna tog förluster och kunde inte trycka ut egyptierna.
Samtidigt så anföll Syrien ifrån andra sidan, mot Golanhöjderna.
Men här startade problemen, som vad du skriver verkar motsäga vad som hände.
Egypten skulle nämligen ha fortsatt sitt anfall in i Sinai och upp mot Israels södra delar, men istället så höll man sig kvar vid Suez-kanalen, under skydd av sitt LV och lät syrierna ensamma ta sig an de israeliska styrkorna, vilket syrierna inte klarade av, och israelerna mobiliserade sina styrkor och insåg att om egyptierna håller sig där de är så behöver vi inga styrkor där utan kan skicka allt mot Syrien.
Så samtidigt som Syrien kämpade hårt och frågade Egypten om de verkligen anföll från söder så satt de egyptiska styrkorna på sina arslen och gjorde ingenting, annat än att försäkra sin allierade om att de minsann satte hårt tryck på de israeliska styrkorna.
Sedan, när det blev allt mer klart att syrierna ensamma inte kunde slå ut ett Israel som hela tiden blev starkare i takt med att mobiliserade förband nådde fronten, först då satte Egypten igång ett rätt lamt anfall, mot israeliska styrkor som vid det laget var väl förstärkta och förberedda.
Tillsammans hade de kunnat segra genom överraskning, men istället valde Egypten att lämna sin allierade att ta förlusterna.