Gott.
Äntligen så talar gode och otursförföljde Nero om vad som egentligen hänt.
Det är alltså bara ett uppstädande då det handlar om. Där ser man.
Ja, självfallet får vi nu en tredje rättegång och snart är Nerijus en fri man igen.
Straffet för griftefridsbrott, som ju är det enda han gjort sig skyldig till, bör väl anses
vara avtjänat efter all tid på häktet.
Det är att anse som mycket trovärdigt när hans berättelse långt om länge anländer.
Och jag min dumme och fördomsfulle fan som trodde han verkligen hade mördat också.
Klart man ska lita på vad han nu säger. Det tog sin tid, han skämdes ju, men nu tyckte
han det borde berättas hur det verkligen låg till. Så har vi därmed alla DNA-träffar förklarade,
de är avsatta vid hanteringen efteråt.
Frågan som inställer sig nu då är vem som Nero skyddar, vem som är den verklige
gärningsmannen?
Det behöver inte Nero alls säga nåt om. Han har förstås blivit hotad till tystnad och
vågar ju givetvis inte röja namnet på mördaren. Det räcker att han talar om att det finns
en annan bov i dramat. Det accepterar domstolen naturligtvis och låter det stanna därvid.
Ja, härligt, snart är sympatiske och hårt prövade Nero hemma igen hos frun och mamma.
Vilken oväntad vändning på detta drama alltså.
Jag blir riktigt upphetsad över detta.
(Och jag som inbillade mig att det skulle komma en förklaring där ingen mördare alls finns i
historien. Har inte Hurtig tittat in på flashback sen han tog sig an fallet?

)