Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

Vem har sagt att jag vill fortsätta meningen?

Tag dem ogillar jag som.

(Slarvade i all hast.).

Ingen. Jag skrev inte heller att du vill det utan om du gör det. Jag skulle aldrig tvinga dig att fortsätta en mening om du inte själv vill.

Jag anser att arbetare utgör en enskild entitet. Jag är mindre säker på de som gör... Finns ju en anledning till att din mening inte fungerar utan "arbetare" medan min fungerar grammatiskt oberoende av den odefinierade identitet för de som uträttar storverk.

Det är bara att erkänna att du har rätt som vanligt. Din analys är ju kristallklar. "medarbetare" är ett egennamn och "Det finns fikabröd för de(n/m) som vill ha" fungerar helt enkelt inte på svenska. Det är helt otänkbart att uttrycka sig så.

Det var Du som gav det en röd bock. Jag respekterar om det är ett argument som du vill ha med dig själv.

Jag har sagt det här innan men det tål att sägas igen: Du förstår verkligen ingenting av vad du läser. Det hindrar dig dock, som tur är, sällan från att svara.

Givetvis får man använda det språk man själv ser givet.

Jag stöder inte användandet av ordet "dem", men vet att det finns snorkfröknar som tycker annorlunda.

Gott nog! Så länge vi kan förstå varandra så har jag inga övriga klagomål.

Det är väl en bedrift om något. Jag har tillkännagett min intellektuella fattigdom i området. Väljer du likväl att inte elaborera kring vad du faktiskt menar blir slutresultatet givetvis förödande. Du, min vän, har uppvisat en oroväckande brist på pedagogik, artighet och allmän klass gentemot en kunskapstörstig skribent med välvilliga intentioner.

Tycker ärligt talat att du borde skämmas.

Med samma övning finner man att "av de båda" låter knäppt, liksom "av de alla". Hur låter då "av de tre", respektive "av dem tre"? Det senare låter bättre i mina öron.


Eftersom vi båda är överens om att fenomenet är relativt sentida, är frågan vad denna likhet med andra språk du tycker dig ha upptäckt dock betyder. Har språken genomgått samma förändring oberoende av varandra? Har engelskan påverkat svenskan eller tvärtom? Vad drager du för slutsats av din observation, varför är den relevant här?


Vore det demontrativt, skulle det ju böjas... Faktum är att i tyskan rör det sig om ett demonstrativt pronomen, medan din analys av det svenska exemplet bygger på att det är ett determinativ.


Det demonstrativa pronomenet "de" böjs, och blir "dem" i ackusativ när det står självständigt.

Man får naturligtvis skriva hur man vill, och skriver man konsekvent "dom" lär man inte för den skull bli missförstådd. Likväl är de många som tycker att det är barnspråk, och som kanske skulle papperskorga det prototypiska anställningsbrevet skrivet i sådan stil.

Så hänvisade jag också till ett tidigare inlägg av dig i tråden för att klargöra min ståndpunkt.