Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Vet inte vad du menar med "alltid" men det låter ungefär som att du skummat igenom tabellen 2014-2015 och kallar den för "alltid".

YouGov var tidigt ute med att ligga högt på SD, i närheten av Sentio, enstaka gånger högre. Bara att läsa från mars 2011 och framåt.

YouGov 2011: 6,4 - 8,2 - 6,6 - 7,1 - 7,2 - 7,7 - 7,5 - 7,0 - 8,4 - 8,9
–Sentio 2011: 6,4 - 6,7 - 6,4 - 6,9 - 6,4 - 7,1 - 6,7 - 7,1 - 6,4 - 7,6

Sen började ett nytt år och då dök plötsligt YouGov:

YouGov 2012: 6,9 - 6,9 - 5,4 - 5,7 - 6,0 - 6,5 - 6,4 - 7,6 - 9,3 - 7,3 - 8,2 - 10,9
–Sentio 2012: 8,3 - 8,6 - 8,1 - 8,2 -10,0- 7,9 - 8,7 - 8,8 - 9,9 -10,1-12,3 - 11,7

Nytt år igen, nu börjar SD lyfta hos YG:

YouGov 2013: 12,5-11,5-12,6-10,8-10,9-11,5-11,2- 9,9 -11,4-12,9-11,3-12,8
–Sentio 2013: 14,0-13,1-12,3-11,5-13,6-13,6-12,8-14,6-11,8-14,1-12,8-13,7

Och så första 5 månaderna av 2014:

YouGov 2014a: 10,0-10,3-11,5-11,4-10,6
–Sentio 2014a: 12,8-13,3-13,1-10,9-11,7

Men då störtdyker plötsligt YouGov som att man gjorde en extrajustering efter att man börjat sniffa Sentio i hälarna igen:

YouGov 2014b: 8,2 - 8,4 - 9,3 - 10,9
–Sentio 2014b: 12,5-13,5-11,8-12,7

Sedan försvinner YG och återkommer med ny viktning justerad efter valet. Öser på upp till 28,8. Sedan plopp, ner 3,5% i februari.

Tycker det ser ut ungefär som att YG då och då puttar ner viktningen. Som att man drar ner värmen på plattan varje gång det kokar över. Koka över skulle då i det här fallet representera SD-överskott.
bubbel bubbel BUBBEL sänk 2%, låt sjuda.
bubbel bubbel BUBBEL sänk 2%, låt sjuda.
bubbel bubbel BUBBEL sänk 3%, låt sjuda.

Vad är det du menar SD måste "ge"?

Dubblad kvotflyktingmottagning? Förnekandet av svensk etnicitet? Att anklaga ungdomar i de egna leden för att vara fascister?

Vilken skada hade skett om man istället varit konsekventa och krävt totalstopp för asylinvandring, hävdat att svenskar är ett folk som alla andra och haft en renhårig interndemokrati där medlemmarna betros med att välja de bästa företrädarna?

Vad har man vunnit?

SD gör stor nytta bara genom att vara en skramlande tom tunna - bara man växer. Man tvingar, tillsammans med verkligheten, andra partier att genomföra förändringar.

Ett kompromissande, triangulerande, anpassligt och "ansvarstagande" SD är meningslöst och kontraproduktivt. En utslätad version av SD är realpolitiskt samma sak som ett "radikaliserat" M. Dubblad flyktingkvot eller bussning blir inte bra saker bara för att SD fått andra att göra "eftergifter" de ändå är nödtvungna att göra för att förhindra systemkollaps. TUT och asylregler på "EU:s miniminivåer" är inte dåligt bara för att S håller i yxan.

Detta är paradoxen: SD försöker växa genom att "normalisera" sig gentemot övriga partier. Men normaliseringen kommer genom själva växandet - och växandet försvåras av att lägga sig nära övriga partier.

Ett populistiskt, demoniserat parti som SD kan bara växa om debattklimatet är så polariserat att väljarna inte tycker det finns något annat val. När SD berömmer övriga partier för stapplande steg i rätt riktning, så finns återigen en gråskala och ett val.

Att SD berömt andra partier är nog en produkt av att inte ens SD har hunnit anpassa sig till svängningen. Historiskt har det nämligen tjänat som ett "hands off!"-vapen där SD kunnat utnyttja sin stigmatisering för att vakta sitt territorium. Om SD berömde M låt säga 2012, så kom alla springande med penslar och färgpytsar och målade M bruna av guilt by association, vilket ledde till att M tvingades spola av sig färgen genom att backa ett steg och göra avbön. Reflexmässigt har SD nu försökt använda detta gamla trotjänarvapen, men i det nya landskapet är det obrukbart. M räds inte armén av målare längre och beröm från SD blir istället ett gott betyg i ögonen på väljarna i gränslandet mellan partierna.

Vackert och konkret förklarat. Men värt att påminna om är att det i kristider så är partierna som mest öppna för förändringar. SD lär nog inse det ganska kvickt att något måste förändras. Vårt och SDs lednings problem är att vi inte vet om SD tappar väljare för att de för mesiga eller för att de uppfattas för extrema (och då känns det ändå tryggare med landsförrädarna M för en del). SD känner sig fram, probande, för röstmaximering. I sak inser de samma sak som vi, de kommer knappast få egen majoritet. Att de med stor sannolikhet kommer tvingas samarbeta med M är ett faktum. De försöker få en till en press underifrån på M:s partiledning. Det är en långsiktig och inte så sexig strategi.

Från att ha varit konformist och stött partiledningen måste jag erkänna att SD nog måste jobba hårdare på att hitta sin särart, och det gör man inte genom underdånighet och anpassa sig till andras verklighetsbeskrivning. Men SD vill ju inte vara ett "missnöjespart", man skäms. Men man är ett missnöjesparti (på goda grunder), och ska utnyttja detta och vara stolta och passionerade. Tror man att socialdemokratin inte var ett missnöjespart innan de blev ett maktparti?

Krisen i Sverige är ju så fundamental, så ett SD På 20% är ju faktiskt skandalöst illa, potentialen för den som pedagogiskt och medryckande kan förklara riskerna Sverige står inför överträffar socialdemokraterna potential i början av förra seklet.

Springa iväg?

Det är SD som svikit den rörelse som burit fram dem. Det var dåvarande sossen Jan Mild som OFFRADE SIN "legitimitet" för att låta SD komma till tals i hans tankesmedja. Nu, 30 år senare, sparkar SD iväg mild för att "hålla rent".

De sparkar ut människor som delat tiotusentals av deras flygblad, skänkt miljonbelopp, offrat sig och sitt social rykte på den tiden då SD behövde rida på dessa människors "legitimitet".

De tar avstånd från sina flygbladsutdelare, klistermärkesuppsättare, affischerade, människor som stått i valstugor. De säger sig vara tacksamma när kvällstidningar hänger ut deras sympatisörer som varit aktiva på nätet. De fördömer människor som demonstrerar på gatorna. Tar avstånd från alternativmedian som alltid gett motbild till anklagelser som riktats mot SD. De utesluter sitt ungdomsförbund, partiets grundare, sina komunpolitiker som äventyrat allt för SD tjatat och bönat och bett om offentliga representanter.

Så extremt många timmar, så extremt mycket pengar, så extremt stora risker människor tagit för det partiet. Och så räcker det med att Expo ringer upp och frågar om en tweet för att partiet ska kalla till presskonferens, ta avstånd, utesluta.

SD beter sig som ett mobboffer som ser sin chans när mobbarna hittar något att reta deras bästa kompis för. I hopp om att själva bli accepterade ansluter de sig till mobbarna.

Det är så jävla fegt och omanligt att det kokar i mig.

Mam överger inte de sina på detta sätt. Har SD aldrig sett en krigsfilm med soldater som vägrar lämna en skadad kamrat bakom sig, trots att denna ber om det?

Inte bara är det helt moraliskt förkastligt. Det är heller inte framgångsrikt. Vem vågar företräda ett parti som utan att blinka kan låsa ut dig i kylan bara för att Expo ska fnysa och ge en överlägsen klapp på huvudet till den duktiga, lydiga idioten som svansar efter och flämtar "får jag vara med nu då, får jag vara med nu då, får jag vara med nu då"

Rörelsen har burit in SD i tv-huset i hopp om att den sanning vi desperat försökt få ut till folket äntligen ska sägas i debatterna. Att ocensurerad statistik äntligen ska läsas upp i tv-rutan.

Istället fick vi en vettskrämd Åkesson som höjer ögonbrynen och gör sitt fågelholks-ansikte och försöker imitera en "seriös politiker" genom att använda samma språk, samma problemformulering. Istället för att tala om vad det faktiskt är - ockupanter som beter sig som grisar. Är det "utanförskap" och "vi hinner inte integrera" och "ansvarsfull invandringspolitik".

Istället för lokalpolitiker som deklarerar att de kommer göra ALLT för att stoppa asylboenden, har vi fått gubbar och tanter som tycker det är jätteroligt att få sitta i möte, sitta vid kalasets vuxenbord istället för barnbordet, och ska visa hur duktiga de är genom att komma med förslag på vart asylboendet kan vara och klämkäcka idéer om hur "nya familjer" kan rädda byskolan.

SD har vuxit tack vare ett missnöje mot massinvandringen som personer utanför SD byggt upp genom idogt spridande av fakta som media censurerar. Detta missnöje har kanaliserats till SD. Men allt SD gjort är att ta avstånd från de som sprider denna fakta - alternativmedia, medborgargarden, aktivister, nätdebattörer.

Till slut kommer aktiviteter naturligtvis till insikt om att SD inte är ett parti att kanalisera till. Det är vad som skett. Opinionsarbetet mot invasionen fortgår. Men SD har förlorat sitt stöd från den alternativa och sociala median. Den media de tagit avstånd från i försök att bli accepterade av Expo.

De två mobboffren har gått skilda vägar.

Den ena fortsätter att bygga upp en egen styrka för att kunna slå tillbaka allt hårdare. Något som också börjar synas i hur gammelmedia allt mer avslöjas och totalförnedras i alternativ media, i medborgargarden och en växande demonstrationskultur.

Det andra mobboffret tänkte att med tillräckligt mycket fjäsk och att själv mobba sin följeslagare skulle han till slut få vara med. Resultatet ser vi. Utan stöd från någon börjar SD tappa. Mobbandet har blivit värre när kvällspressen ser att det nu går att skriva vad som helst om partiet som självmant gjort sig av med de egna kanalerna.

Det är synd.

Att SD och rörelsen gått skilda vägar försvagar båda parter. SD har förlorat egna kanaler och kanalerna har förlorat någon att kanalisera missnöjet till. Men mest förlorar SD. Det kan alltid växa fram rörelser, initiativ, organisationer och partier kring en alternativ opinionsbildande rörelse. Men ett parti kan inte överleva utan en rörelse i ryggen. För ett sådant parti är utlämnat till att söka gammelmedias acceptans, vilket SD aldrig kommer få. Media behöver någon att mobba, plus att de tycker det är kul. Särskilt roligt är det att mobba den som aldrig ger igen, utan ber om förlåtelse och tackar mobbaren för att denne gjort honom uppmärksam på hans brister.

Det är också en vacker och ganska klok text. Men den förklarar förmodligen inte alls SDs stagnation.
Det som du beskriver är till viss del sant, men berör alldeles för få individer (som bryr sig) för att spela någon verklig roll..tror jag (utom kanske på längre sikt).

Här tror jag mer på Crispy ovan, SD har inte hängt med alls i svängarna, man har inte varit/är inte tillräckligt smarta.

Tack,

Skriver från mobil och även om det är OT så MÅSTE jag bara få sagt att det är i helvette bra inlägg från ALLA de två senaste sidorna. Skulle jag inte skrivit från mobil hade jag räknat upp namnen. Nu vill jag inte göra det av ovilja att missa någon.

Men det är ändå med glädje jag läser att Oyto (som jag annars tycker är extremt fjantig med sin kretsloppsmigration som bygger på att rädda svenskarna genom att anpassa sig till den antivita retoriken och låtsas göra det för invandrarnas skull). Glädjande att Oyto skriver så vettigt om SD:s meningslösa fjäsk.

Många intressanta och insiktsfulla (försök) till analyser här. SD bör läsa och fundera över sin roll som "enda" oppositionsparti.

Och så något lite elakt: Åkesson ska ha STOR kredit för att han har tagit partiet över 20%. en siffra som nog inte många ens kunde drömma om så sent som för något år sedan. Dock har partiet fått väldigt mycket gratis. De hade nog vuxit lika mkt om Åkesson hade tagit tajm out. Men,
Åkesson har gjort sitt. Han kommer inte längre uppfattar jag det som. Han ger ett osäkert intryck, låter sig tryckas ned och har svårt för att gör sig hörd.
Vill helst se honom utbytt inför nästa val. Men frågan är ju vem som skulle passa som partiledare.
Kommer tyvvärr inte på någon. Kanske en ny stjärna hinner se dagens ljus i god tid innan valet.

Visst är det så att en del av de som nyligen gått från M till SD har återvänt efter att Batra påstår sig ha ändrat linje.

Men jag tycker mig ha märkt en annan & mer mörk trend i min bekantskapskrets. Vanligt folk som sällan pratar politik & aldrig har sagt något om SD har plötsligt blivit defaitister. -"Det är kört för Sverige"- är en vanlig kommentar nuförtiden. Man har alltså, förmodligen utan att ens ha passerat SD-kolumnen i opinionsundersökningarna, insett att det är kört för Sverige & ett fungerande välfärdssamhälle.

Jag pratar här om övre medelklass, där många redan verkar planera att flytta utomlands, har kontaktat ambassader & kollat villkor för att emigrera till gynnsammare länder när det skiter sig här. Nästan alla har redan sina barn i en engelskspråkig friskola. Jag har även sett exempel på småföretag som startat dotterbolag & flyttat produktionen utomlands. Även om besparingen, när man inkluderar transporter & extrajobb nästan är obefintlig så säger man öppet att man inte vill investera i Sverige för att man är övertygad om att det kommer att gå åt helvete med landet.

För dessa så är kanske sofflocket ett troligt alternativ i val & opinionsundersökningar. För om man redan är övertygad om att det är kört så kvittar det ju vem man röstar på.

Jag går i samma tankar själv, men först gäller det att försöka casha in. Men, det är ju inte första gången som SD planar ut, vi kanske inte ska dra alltför stora växlar på det...ännu. Men jag undrar också om man inte internt ska offra Jimmie och Mattias åtminstone. De har gjort ett hyfsat jobb, och ska tackas för det, men PK-Strategin har tagits till vägs ände. Nu behövs bättre internt inkluderande men också mer externt konfrontativa strategier. Låt nya människor ta vid, välutbildade, passionerade, orädda och duktiga kommunikatörer. Tom Sjunneson skulle vara bättre. Tullberg. Eller varför inte någon av de högintektuella sverigesymaptisörrna? Inga konstiga typer, bara duktiga och vältaliga. Som inte bara är inne i det för pengarna.

Det är bra att svenskar lämnar landet. Inte för att det går dåligt för SD i opinionsmätningar naturligtvis, men för att det är den mest kraftfulla protest.

Det är inte att "ge upp", tvärtom är det den effektivaste formen av motstånd. Det antivita systemet kan upprätthållas på grund av tåliga snäll-svennar som jobbar på och betalar skatt. Landet bärs upp av vita, medelålders, utbildade män inom industri, bygg och ekonomisektern. Ändå är gruppen ständigt bespottad, hånad.

Varför ska denna grupp bekosta ett system där de utmålas som det sämsta som finns?

Det finns de som kallar utlandssvenskar för desertörer som överger kampen. Men vad har de deserterat från? Skatteslaveri för att bekosta ockupation. Det är inte ett svek att överge den uppgiften. Däremot är det en insats att beröva den ondskefulla regimen allt stöd det går.

De som kan flytta bör göra det. De ska naturligtvis fortsätta bekämpa regimen, men från en plats där de inte samtidigt måste bidra till att den fungerar. Att de själva mår bättre är bara en bonus.

De som inte kan emigrera bör planera för det och passa på att göra de samhällsbelastande delarna av livspusslet i Sverige. Plundra systemet som vill utrota dig. Passa på att få barn, utbilda, sjukskriv, sök bidrag. Ta ifrån systemet så mycket det går, ge tillbaka så lite som möjligt.

Det är inte en patriotisk handling att fortsätta bygga Sveriges rikedom i detta läge. Det är som att fortsätta fylla på matförråden när dessa tagits i kontroll av fienden. Då är det inte längre en solidaritetshandling, det är ett slavbeteende.

Vad gäller Åkessons mesighet och oförmåga i debatter och partiledningens fjäsk för de antivita, så tror jag inte på några hemliga strategier. Det är nästan aldrig någon plan bakom hur människor beter sig, istället är det strategi som formas utefter personligheten.

En konfrontation person kommer helt enkelt alltid komma till slutsatsen att anfall är bästa försvar. Medan en räddhågsen som alltid drabbas av tunghäfta kommer ha som "strategi" att ligga lågt, visa sig lugn framför tv-tittarna, "inte låta sig provoceras" av spottloskor och förolämpning, låta sig bli avbruten och hoppas att publiken ska få sympati.

Ingen av alternativen är en objektivt kalkylerad strategi. Det är bara människor som agerar utefter sina personligheter och i efterhand försöker se det positivt att man gjort som man gjort.