Citat:
Har du varit där uppe och tagit en kik på ladans baksida? Gör det annars för inte släpar han väl på LH tillbaka genom hela ladan heller när det finns närmare dörr/port att bära ut henne genom. Då är han ju verkligen korkad, varför göra sig sånt onödigt besvär?
Att han är knäpp vet vi ju iofs men ändå....... Nä den köper jag inte. Finns 3 portar på baksidan varav 2 är större. Jag har varit där och t o m varit inne i ladan
Citat:
Ondskan går och handlar på ICA, ondskan gör allt möjligt annat vardagligt som alla andra
också gör, ondskan förklädd till vanlighet. Nåt i stil med detta postade användaren
CatTheHunter tidigare idag och det är onekligen begrundansvärt det där.
De onda går inte direkt och håller fram sin ondska dygnets alla timmar. Det räcker att
den plockas fram en enda halvtimme emellanåt så kan det ha skett något hemskt och
drabbande. För andra. Det kan vara mycket ljust där mörkret håller till.
Nerijus Bilevicius förvirrar många genom sin oerhörda vanlighet, sin tillbakadragna
personlighet. Han ter sig beskedlig, som en hyvens prick, har vi fått besked om från bland andra
hans arbetsgivare på bygden. Då är han så svår att föreställa sig som en brutal och
utstuderad lustmördare. En sån bör väl se ut och bete sig på ett helt annat sätt än så?
Eller? Varför är inte Nero OND mest hela tiden så man begriper detta?
Där gick han i vardagen, anspråkslös och oförarglig, och utförde det som han var ålagd att
utföra (bortsett från avlägsnandet av en speciell rörbit i ett sjaskigt mjölk/slaktrum) och
det var en oerhörd vanlighet han förmådde upprätthålla. Ingen utanför hans egen krets
på fru och bror gavs anledning att fundera över om det fanns någonting alarmerande
innanför denna trevliga fasad av vanlighet. För han lät nämligen då bli att göra sig bemärkt
på något udda vis där han klev fram i denna rysligt vanliga vardag.
Fram tills juni förra året. Då hölls det inte tillbaka längre, då trädde en annan Nero fram
och det skakades om i bygden och hela landet närmast när så väl skedde.
En timmes gästspel av Neros duktigt mörka ondska räckte för att spoliera alla tusentals
timmar av framburen vanlighet även om nu denna vanlighet och beskedlighet fortfarande
bländar åtskilliga så att de inte förmår ta till sig faktumet med en annan Nero därinnanför.
Nero spelade sitt spel galant. Länge och väl. Han gömde föredömligt på sin ondska till vardags.
Inställsamhetens konst hade han lärt sig behärska till fullo men detta lismande utövades
bara i interaktionen med arbetsgivaren och kanske med några andra av bygdens
tongivande figurer. Men inställsamhet förväntas nog en dräng från Baltikum hålla sig med
så det sticker inte ut nämnvärt i och för sig. Dokumenterat uppskattad av herren på täppan
så det har lönat sig också att vara till lags och smila fint och buga vackert.
Man måste vara om och kring sig här i livet minsann om det ska gå vägen.
Så mycket masker. Så mycket förställning. Och ett kallt varggrin bakom den ödmjuka uppsynen.
Nero praktiserade sina färdigheter men gick och ruvade på ett tillfälle att få släppa fram
sin speciella variant av mordiskt mörker och tillfället kom och togs. Det siktades ett tillfälle
dagen dessförinnan men gled honom ur händerna. En jurist la benen på ryggen och försvann
och det blev en militärdotter istället som han lyckades snärja in och krascha livet hos.
Sen gick denna ondska och skypade med mamma strax därefter som om absolut ingenting
särskilt hade hänt, som om vanligheten bestod omkring denne anspråkslöse figur.
Ondskan gick sedan kanske inte till just en ICA-affär men en livsmedelsbutik hanns det
i alla fall med ett besök hos nån timme efter att Nero släppt loss de krafter som så många
ännu inte förstår kan vara möjliga hos just denna man.
Ondskan förklädd till vanlighet - ja, det är oftast så det ser ut faktiskt.
också gör, ondskan förklädd till vanlighet. Nåt i stil med detta postade användaren
CatTheHunter tidigare idag och det är onekligen begrundansvärt det där.
De onda går inte direkt och håller fram sin ondska dygnets alla timmar. Det räcker att
den plockas fram en enda halvtimme emellanåt så kan det ha skett något hemskt och
drabbande. För andra. Det kan vara mycket ljust där mörkret håller till.
Nerijus Bilevicius förvirrar många genom sin oerhörda vanlighet, sin tillbakadragna
personlighet. Han ter sig beskedlig, som en hyvens prick, har vi fått besked om från bland andra
hans arbetsgivare på bygden. Då är han så svår att föreställa sig som en brutal och
utstuderad lustmördare. En sån bör väl se ut och bete sig på ett helt annat sätt än så?
Eller? Varför är inte Nero OND mest hela tiden så man begriper detta?
Där gick han i vardagen, anspråkslös och oförarglig, och utförde det som han var ålagd att
utföra (bortsett från avlägsnandet av en speciell rörbit i ett sjaskigt mjölk/slaktrum) och
det var en oerhörd vanlighet han förmådde upprätthålla. Ingen utanför hans egen krets
på fru och bror gavs anledning att fundera över om det fanns någonting alarmerande
innanför denna trevliga fasad av vanlighet. För han lät nämligen då bli att göra sig bemärkt
på något udda vis där han klev fram i denna rysligt vanliga vardag.
Fram tills juni förra året. Då hölls det inte tillbaka längre, då trädde en annan Nero fram
och det skakades om i bygden och hela landet närmast när så väl skedde.
En timmes gästspel av Neros duktigt mörka ondska räckte för att spoliera alla tusentals
timmar av framburen vanlighet även om nu denna vanlighet och beskedlighet fortfarande
bländar åtskilliga så att de inte förmår ta till sig faktumet med en annan Nero därinnanför.
Nero spelade sitt spel galant. Länge och väl. Han gömde föredömligt på sin ondska till vardags.
Inställsamhetens konst hade han lärt sig behärska till fullo men detta lismande utövades
bara i interaktionen med arbetsgivaren och kanske med några andra av bygdens
tongivande figurer. Men inställsamhet förväntas nog en dräng från Baltikum hålla sig med
så det sticker inte ut nämnvärt i och för sig. Dokumenterat uppskattad av herren på täppan
så det har lönat sig också att vara till lags och smila fint och buga vackert.
Man måste vara om och kring sig här i livet minsann om det ska gå vägen.
Så mycket masker. Så mycket förställning. Och ett kallt varggrin bakom den ödmjuka uppsynen.
Nero praktiserade sina färdigheter men gick och ruvade på ett tillfälle att få släppa fram
sin speciella variant av mordiskt mörker och tillfället kom och togs. Det siktades ett tillfälle
dagen dessförinnan men gled honom ur händerna. En jurist la benen på ryggen och försvann
och det blev en militärdotter istället som han lyckades snärja in och krascha livet hos.
Sen gick denna ondska och skypade med mamma strax därefter som om absolut ingenting
särskilt hade hänt, som om vanligheten bestod omkring denne anspråkslöse figur.
Ondskan gick sedan kanske inte till just en ICA-affär men en livsmedelsbutik hanns det
i alla fall med ett besök hos nån timme efter att Nero släppt loss de krafter som så många
ännu inte förstår kan vara möjliga hos just denna man.
Ondskan förklädd till vanlighet - ja, det är oftast så det ser ut faktiskt.
Tack! Men visst är det ju sant, de sticker inte ut för det stämmer som med uttrycket också "i de lugnaste vatten går de största fiskarna". Samma sak.
Nej, man förstår inte dessa krafter eftersom man inte besitter dom, tack och lov.
Citat:
Tänk på följande bara:HOVRÄTTENS DOMSLUT
Det som tingsrätten har beslutat om beslag och avspärrning av brottsplatsen ska fortfarande gälla.
TINGSRÄTTENS DOMSLUT
Avspärrningen av brottsplatsen, södra delen av ladan, Blomberg, Källby ska bestå till
dess domen i ansvarsdelen vinner laga kraft mot den tilltalade
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera