Citat:
Ursprungligen postat av
bengtlisa
Här måste vi reda ut vad begreppet "enda anledningen" egentligen betyder. Innebär det, som du antyder, att åklagaren kan ställa upp en arbetsordning där JAs närvaro i Sverige är en förutsättning för ett antal utredningsåtgärder vilka måste vidtas innan åtal, och sedan hävda att överföring av JA till Sverige är den enda åtgärd som återstår eftersom alla andra åtgärder är blockerade av detta enligt det givna arbetschemat?
Om så vore fallet är det i princip upp till åklagarens godtycke när man når fram till punkten då "enda anledningen" återstår.
Nej, det rimliga är att "enda anledningen" skall tolkas som att det finns någon juridisk teknikalitet innan åtal beslutas som kräver närvaro av den i princip åtalade personen. Det kan inte innebära att hörandet av den misstänkte återstår. Förhöret är, som framgår såväl av europakonventionen som rambeslutet för EAWn, den brottsanklagades rättighet och skall utföras utan dröjsmål. Det finns inget lagstöd att skjuta upp detta tills efter EAWn verkställts på grund av eventuella kvalitétsvinster.
Eftersom det inte finns några sådana teknikaliteter i Svensk lagstiftning som hindrar att åtalsbeslut fattas innan man utfärdar en EAW kan det inte vara tal om att detta undantag gäller vid utlämning till Sverige.
Att High Court föreslår att man skall etablera en praxis där man bara skall fråga åklagaren om saken kan inte sägas vara en effektiv sätt att uppnå syftet med den nya lagstiftningen. Denna praxis bör överprövas av Supreme Court.
Du talar återigen mot bättre vetande. I Rättegångsbalkens 23 kapitel 18 § står:
Citat:
18 § När förundersökningen har kommit så långt att någon skäligen misstänks för brottet, ska den misstänkte, då han eller hon hörs, underrättas om misstanken. Den misstänkte och hans eller hennes försvarare har rätt att fortlöpande, i den mån det kan ske utan men för utredningen, ta del av det som har förekommit vid undersökningen. De har vidare rätt att ange den utredning som de anser är önskvärd och i övrigt anföra det som de anser är nödvändigt. Underrättelse om detta ska lämnas eller sändas till den misstänkte och hans eller hennes försvarare, varvid de ska ges skäligt rådrum. Åtal får inte beslutas innan detta har skett.
Den som är anklagad för brott måste förhöras innan beslut om åtal FÅR fattas. Tydligt skrivet. I Assanges fall vet vi att han inte är förhörd om brottet våldtäkt. Det är det som hindrar åklagaren från att fatta beslut om åtal.
Så till frågan om förhör med MLA som Assange och UNWGAD anser skulle använts. Assange blev kallad till förhör den 23 sep, den 28 sep och den 6 okt. Han duckade dessa förhör och valde istället att lämna landet. (Vi skiter i frågan om han flydde eller lämnade i god tro.)
Åklagaren har i samtal med Assanges försvar uppmanat Assange att komma till Sverige för förhör. Något som Assange har vägrat trots att han blivit uppmanad av Hurtig att komma hit. Istället har Assange ställt krav på att få "full disclosureof the police files" innan han var villig att ställa upp på telefon eller video-förhör. Något som jag kan förstå att åklagaren sa nej till.
Assange blev varnad att om han inte kom till Sverige så skulle man låta häkta honom och utfärda en EAW. Något som också gjordes.
Varför valde man denna väg? Åklagarna betraktade Assange med rätta som en flyktrisk. Han hade inget fast bostad i England. Inte heller hade han familj. Inte heller hade fast jobb. Utöver detta hade han bevisat genom att lämna Sverige och vägra ställa upp på förhör utan krav att han bevisligen var en flyktrisk.
MLA-förhör baseras på samtycke av den som är anklagad för brott. Uppenbart samtyckte inte Asssange till förhör. Han ställde oacceptabla krav inför förhör. Om åklagaren använde sig av MLA istället för EAW skulle man ge Assange information om att man ville förhöra och åtala honom. Ett besked som sannolikt hade lett till att Assange flytt och ytterligare försvårat utredningen. Därför valdes EAW som det bästa sättet att fortsätta.
Så länge som utlämningsförhandlingarna pågick fanns det ingen som helst anledning att använda sig av EAW. Åklagarna, precis som jag, var helt övertygade om att Assange skulle förlora till slut. Lagstiftningen gällande EAW är sådan. Det är svårt att komma undan. Vad ingen förutsåg var att Assange efter att han för tredje gången förlorat i domstol skulle fly in på Ecuadors ambassad. Något som bevisar att åklagarens handlingslinje med EAW var helt korrekt.
Assange påstår tillsammans med Ecuador att åklagaren är välkommen till ambassaden. När detta påstående synas visar det sig att det är inte sant som man påstått. Man obstruerar och ställer orimliga krav på ett förhör. Enkelt att se om man läser mailväxlingen mellan Marianne Ny och Samuelsson/Olsson. Nu efter UNWGADs beslut påstår en av Assanges advokater att man inte kommer ställa upp på några förhör.
Hur hade en domstol bedömt ett liknande fall idag. Det är enkelt att se. Bara läsa domen i fallet Kandola. Så här står det:
Citat:
41. A further document, dated 4 December 2014, was also before us, which answered some specific questions about Mr Kandola and MLA. In response to the question “could MLA have been used in order to progress the case so that decisions to charge and try could have been made” the answer is “No”, but with qualifications. Effectively, the reason given is that it was considered that Mr Kandola was a “flight risk” and to use MLA would have alerted him and there was a risk that he would have “jeopardised the prosecution efforts in this case”. The further question posed is: “was the absence of Mr Kandola from Germany the “sole” reason for no decision having been taken to charge and try them (sic) or were there other reasons?”. The answer given is: “No. The formal decision to charge Mr Kandola has not yet been made because investigation against Mr Kandola has not yet been concluded. This is due to the fact that Mr Kandola has not yet been heard by the chief public prosecutor’s office in Frankfurt. In addition, reference is made to our last answers to the questions of the Crown Prosecution Service”.
Som framgår av domen är fallet Kandola mycket likt fallet Assange. Man har inte använt sig av MLA utan istället använt sig av EAW. Trots att den tyska myndigheten svarade nej på frågan om den enda anledningen till att man inte fattat "the formal decision to charge" ansåg domstolen att anledningen till att åtalsbeslut inte fattats beroende på Kandolas utevaro.
Domen löd:
Citat:
43. It must follow that, in practice, the sole reason why there has been no decision to charge and try Mr Kandola is his absence from Germany, which, in his case and for purely practical reasons, is the only place where he can be examined, which examination is a pre-condition to the decisions to charge and try being taken.
44. Therefore the challenge under section 12A must fail in Mr Kandola’s case.
Uppenbart är att Kandolas fall är mycket likt Assanges fall. Det är därför som det är lätt att förstå att Assange hade blivit utlämnad om han blivit prövad idag.
Att det förhåller sig på detta sätt visar återigen på UNWGADs totala oförmåga att ta reda på fakta. Man måste vara väldigt pro-Assange för att komma till slutsatsen att Assange inte skulle utlämnas om hans fall prövats idag. UNWGADs utredning påminner mer om poliserna Kling och Klangs utredningar.
