Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Du tycks ha förläst dig på bloggen Samtycke.nu. Där har Göran Rudling envetet hävdat samma idé, dvs att man av innebörden av begreppet charged i Europakonventionen om mänskliga rättigheter kan dra slutsatsen att den är tillämplig i alla juridiska kontexter. Sådan argumentering kallas för begreppsjurisprudens och var en företeelse från 1800-talet. Man bortsåg från ändamålet med den aktuella lagen. Teleologisk lagtolkning gäller sedan länge, både i svensk och i internationell rättspraxis. Europakonventionen handlar om den enskildes rättigheter, och i den kontexten har man såklart rätt till försvarare som misstänkt redan från början av förundersökningen. EAW-reglerna har ett helt annat ändamål. Här har begreppet charged ändamålet att säkerställa att den stat som begär överlämnande ”har något på fötterna”.

Jag tror du har fel. I Sverige finns helt enkelt inte viljan att tillämpa folkrättslig kunskap till Assanges fördel. Pinochet var en riktigt ful typ, han höll kvinnor fångna och lät dem våldtas av hundar. Där kan man tala om att avsiktligt kränka kvinnors sexuella integritet. Men i UK så fanns det en vilja, inte minst hos Claire Montgomery, att tillämpa internationella lagar för att skydda den vidrige Pinochet från att utlämnas för att ställa till svars för väldokumenterade och råa övergrepp. Sverige låter sig alltså representeras av denna Claire Montgomery för att få Assange utlämnad till Sverige för ett icke-brott. Plötsligt finns det en vilja att göra precis tvärtom, man gör vad man kan för att, med samma Claire Montgomery i spetsen, tolka lagen emot Assange.

Så även om du i din naiva nationella stolthet vill tro att svenska UD m fl inhemska talanger överträffar expertgruppen UN WGAD i kunskaper och tolkningsförmåga, så är det inte bara det det hänger på. Tvärtom, Sverige och UK är part i målet och är därför inte neutrala. De vill vinna för vinnandets egen skull, för de tror att det ser bättre ut även om de i samma veva trampar på de mänskliga rättigheterna.

UN WGAD är inte bara kunniga, de är dessutom neutrala. Så neutrala att den australiska medlemmen avstod för att beslutet i neutralitetens namn skulle väga tyngre. Med tanke på den svenska åklagarens skrämmande brist på neutralitet så var detta neutrala och kunniga beslut ytterst välkommet, och bör väga tyngre än partiska svenska UD och jäviga Marianne. Bara man tittar på fallet med neutrala ögon så är UN WGADs beslut inte bara klokt och kunnigt och välmotiverat, utan framför allt neutralt. Utan skygglappar på så ser man hur det är. Du borde prova det nån gång, även om sanningens ljus kanske plågar dina ovana ögon.

I korthet: Sverige är inte neutrala. Därför har de fel. UN WGAD är neutrala, därför har de rätt. Marianne är inte neutral, därför har hon fel. Du är inte neutral, därför har du fel.

Det tål att upprepas, den troliga anledningen att ECHR inte tog upp det (just då) var att man förväntade sig att Sverige och UK skulle följa UN WGADs beslut som togs samma månad även om det inte meddelades staterna förrän månaden efter.

De svenska domstolarna misslyckades tillämpa proportionalitetsprincipen. De förhöll sig inte tillräckligt neutrala. De var ju trots allt svenska och blev väl lite hemkära i detta internationella fall, Sverige vs Assange, mot en utlänning de inte gillar.

Fel av dig, de svenska domstolarnas sorgliga brist på neutralitet bör inte hyllas. De vägde fel.

Allt detta prat om våra höga juridiska instanser. Höga på vadå, tro? Jo, självförhärligande självgodhet som gjorde att de inte förhöll sig klart nyktra och neutrala. Höga som hus. Ju högre desto bättre tycks du tro, men inte om de är så höga att de inte tänker klart och neutralt.

Himla sorgligt hur de använder sina, omän begränsade, folkrättsliga kunskaper för att kringå de mänskliga rättigheterna istället för att försvara dem. De hade helt enkelt inte viljan att döma rätt, de ville bara glorifiera vår stolta och fjällhöga nord.

Ibland är det viljan och neutraliteten det hänger på. Tänk på det.

Ingen kan vara 100% neutral men i domstolar måste man försöka vara det så långt det går, speciellt i högre instans. Probemet med UN WGAD är just det att det inte är en domstol. Man behöver inte tillämpa oskuldspresumtionen för den part man "dömer" emot, dvs man behöver inte bortom rimliga tivivel komma fram till att Sverige och UK bryter mot mänskliga rättigheter. Tvärtom går man mycket hårt på skrivelsen från JA:s advokatkader och kollar inte ens upp fakta och detaljerad lagstiftning. Man presenterar en dåligt faktaunderbyggd åsikt. Just därför väger domar i högsta instanser i UK och Sverige mycket tyngre.

Om en bananrepublik som Ecuador eller säg Nordkorea, skulle ifrågasätta UN WGAD i ett verkligt fall av brott mot mänskliga rättigheter, ja då skulle hela världen inte ta detta på allvar. Men nu är det framstående demokratier som UK och Sverige, med fungerande rättsväsende och stöd av ett stort antal jurister, som kommer fram till att efter en juridisk prövning så håller inte åsikten från UN WGAD. UN WGAD säger sig tillämpa mänskliga rättigheter, problemet är att de inte har full koll på detaljerna i det aktuella fallet. Sverige måste gå på lagar och ha full koll på detaljerna, då det handlar om en dom i HD, eller en bedömning av ÅM eller UD. Det är här vi har den stora skillnaden.

UN WGAD må ha rätt i flertalet fall, dvs deras åsikt stämmer väl med aktuell lagstifning etc. Men i detta fall har man gjort ett uselt jobb och gått alltför hårt på JA:s vinkling och inte på fakta.

Eftersom Sverige försöker mörka en politisk agenda bakom ett rättsfall så har UN WGAD således gått på hatfakta.

Europeiska domstolar erkänner samma konventioner som de FN-panelen har utgått från i sin bedömning.

Även European Centre for Constitutional and Human Rights kritiserar nu den svenska ovilligheten att använda sig av sedvanligt internationellt rättsamarbete, t.ex Mutual Legal Assistance:

"Sweden has played a curious game in being unwilling to use the usual international judicial cooperation in criminal matters and let the interview happen in London. In May 2015 the Swedish Supreme Court decided to confirm this four-year-old arrest warrant, in a split decision with one judge dissenting, forcing, at last, the Swedish prosecutor to begin diplomatic negotiations with Ecuador to let the interrogation happen according to the usual standards of international public law."

http://www.ecchr.eu/en/documents/publications/law-and-subversion/blog/the-detention-of-julian-assange-is-inhuman.html

Hos Bob är det väldigt mycket referenser till vad Europadomstolen definierat, till Europadomstolens mening, till Europadomstolens bedömning.


Anonymare refererar också till Europadomstolen som nån slags slutgiltig auktoritet och ser Europadomstolens avslag av Assange-ärendet som ett argument för att ärendet inte handlar om brott mot mänskliga rättigheter.

Jag kan absolut hålla med Bob och Anonymare om att Europadomstolens utlåtanden har en alldeles särskild tyngd som vi inte kan bortse ifrån.

På grund av Europadomstolens (ECtHR:s) vägledande auktoritet i dessa frågor så är det särskilt intressant att studera deras syn på vilken legalitet/funktion som de tillskriver FN:s arbetsgrupp mot godtyckliga frihetsberövanden (UNWGAD).

Ett utmärkt exempel som visar på hur Europadomstolen ser på UNWGAD hittar vi i Europadomstolens motivering till varför de avslog en ansökan år 2009 från Joseph Antoine Peraldi.

Se “Peraldi v. France” (Decision 7.4.2009 [Section V])
http://hudoc.echr.coe.int/app/conversion/pdf/?library=ECHR&id=002-1587&filename=002-1587.pdf

UNWGAD hade nämligen redan 2005 behandlat detta fall där franska staten anklagades för ett godtyckligt frihetsberövande av Joseph Antoine Peraldi. UNWGAD hade kommit fram till att herr Peraldi INTE hade varit godtyckligt frihetsberövad.

I sitt slutgiltiga utlåtande hävdar Europadomstolen att de inte ser någon anledning att ta upp fallet som UNWGAD redan har behandlat eftersom UNWGAD bör räknas som en institution av samma typ som Europadomstolen (enligt Artikel 35§2b av Europakonventionen) som tillika med Europadomstolen har kapaciteten att utkräva ansvar av stater och även övervaka så att de oegentligheter de påvisar också rättas till.

UNWGAD, liksom Europadomstolen, har kapaciteten att "…determine State liability in cases where arbitrary detention was found, and even to put an end to the impugned situations"

UNWGAD’s utlåtanden, liksom Europadomstolens, är föremål för ett "… monitoring procedure for the purpose of ensuring that the recommendations contained in them were implemented."

Europadomstolens text är otvetydig vad gäller dess syn på UNWGAD:s legalitet men det skadar inte att nämna att t.ex. Philip Leach drar samma slutsatser då han hänvisar till Europadomstolens utlåtande i sin bok “Taking a Case to the European Court of Human Rights” (Oxford University Press 2011)
Se: https://books.google.se/books?id=5Ekydfx_usMC&pg=PA148

Philip Leach:s slutsatser refereras i sin tur av ”Routledge Handbook of International Human Rights Law” (Scott Sheeran, Sir Nigel Rodley, 2013)
Se: https://books.google.se/books?id=G5_IAgAAQBAJ&pg=PA509

Vi ser här att Europadomstolens avslag av en ansökan som UNWGAD behandlar/behandlat sker av automatik och beror på att Europadomstolen tilldelar UNWGAD samma funktion/legalitet/kapacitet som de tilldelar sig själv.

Detta verkar konstigt. Hur kan ett utslag i en domstol väga lika tungt som en åsikt (opinion) från en handfull personer i UN WGAD? En dom i Europadomstolen har antagligen högre krav på bevisföring och juridisk korrekthet. Nu verkar det ju dessutom vara så att UN WGAD:s märkliga åsikt ligger JA i fatet och står i vägen för en mer professionell prövning i Europadomstolen.

Vilken överhörning finns det mellan dessa instanser? Vad har egentligen skett och i vilken ordning?

38 ledamöter från vänster, gröna och liberaler i EU-parlamentet har anmodat EU-kommissionen att agera för att FN-beslutet om att JA är utsatt för arbitrary dentention respekteras av medlemsstaterna Sverige och Storbritannien; de kräver att kommissionen vidtar omedelbara och effektiva åtgärder.

http://www.lemonde.fr/pixels/article/2016/02/15/julian-assange-des-eurodeputes-demandent-des-mesures-immediates_4865719_4408996.html

5% av 751 ledamöter alltså. Övriga 95% håller alltså inte med?

Åtgärden är för övrigt mycket enkel:

Be JA att kliva ut ur ambassaden. Han kan ta ett par arbiträra steg i riktning ut från ambassaden och vips är han arbiträrt fri, helt på eget bevåg precis som det är att han är kvar på ambassaden fram till att detta sker.

Med bland de 38 finns spanska Podemos MEPs. Podemos är uppstickarpartiet i Spanien som blev tredje största parti i valet i december.

Så här skriver Podemos i ett mycket skarpt meddelande


Spanien har hamnat i limbo eftersom fyra partier blev ungefär lika stor i valet i december och det största av dem har svårt bilda regering nu, och det blir kanske nyval i juni.

Om det blir nyval i juni och och Podemos inleder ett valsamarbete med vänstern kan Podemos mycket väl bli största parti i juni och få uppdrag bilda regering ...

Många av Podemos MEPs och ledare har besökt JA på ambassaden.

.

Det är inte alls konstigt. Det har även nämnts ett antal gånger i tråden.
UN WGAD är inte bara en "opinion" från "en handfull personer" som du lite nedlåtande skriver. Det är att betrakta som ett domslut från en domstol.

Om man tar till sig fakta, så är det alltså inte alls konstigt.

Men det var det det sprack (att ta till sig fakta) för dig, och då förstår jag att det verkar "konstigt"...

Du har fel. Om Europadomstolen fäller en dom så måste Sverige rätta sig efter detta. UN WGAD har inga juridiska befogenheter, det man gör är att fälla en åsikt om att en nation anses bryta mot mänskliga rättigheter. Denna åsikt är kontroversiell i detta fall då den tycks vara uselt faktaunderbyggd och därför anser Sverige och UK att man inte alls bryter mot mänskliga rättigheter. Man kan inte gå blint på denna åsikt om man är övertygad om att den är fel för då lämnar man det misstänkta våldtäktsoffret i sticket. Det är illa nog att den ena kvinnan för evigt har nekats upprättelse då dessa brott har gått till preskription. Det skulle vara för jävligt om samma händer för den andra kvinnan.