Kirurgen Paolo Macchiarini åtalas för grov misshandel efter misslyckade operationer

Det är väl så med rädsla, kan man tro...eller skräck, kanske snarare, att om man inte gör upp med och hanterar en viss situation och därmed bemästrar eller i alla fall lyckas övervinna känslan av rädsla vid subjektivt sett "avgörande tillfällen", så riskerar man att därefter bli skräckens fånge istället...ung. som att gå omkring med PTSD-light, där det under- eller o-medvetna minnet av en gång upplevd skräck gör att man liksom Dantes personifikation av Ondskan delvis kan sitta känslomässigt fastfrusen längst ner i ett inre mörker av personlig freezeupplevelse...ett slags känslans paralyserade tillstånd som gör att man undviker, underlåter och duckar för att utsätta sig för vissa situationer som man intuitivt "vet" kommer att leda en fram till återupplevandet av denna känsla...

Kvinnor och män ser med största sannolikhet på detta från två olika perspektiv, men min idé som jag nyss kom på är att kanhända kan man förstå Macchiarinihistorien som olika människors förhållande till rädsla... döden som ju är central i denna historien brukar ju vara något som de flesta är rädda för (inte självmordsbombare eller bärsärkar, dock), men just denna form av hädangång som Macchiarini's m.fl. forskningsidé dessvärre p.g.a. ett flertal människors underlåtenheter, vetenskapliga framstegsfixering och finansiella strävanden förorsakat, fick ju t.ex. prof. Delaere att känna/uttrycka att han hellre arkebuserades direkt än upplevde den fruktansvärda utdragenheten i just denna form av hädangång...

Att som pensionerad men ändå insatt och sakkunnig Emeritus eller vetgirig student som agerar i grupp med vetenskapligt grundad argumentation så kanske man befinner sig på någorlunda säker mark i förhållande till den centrala känslan av rädsla för antingen döden, eller också skräcken som många människor intuitivt kan förstå genomsyrar p.g.a. orsak t.ex. Putins gulagfängelser, minnen av krigsupplevelser från Syrien eller som t.o.m. o- eller undermedvetet kan underligga en logisk ovilja att mista både position, anställning, anseende, försörjning och kanske t.o.m. i förlängningen familjen, barnen och till sist livet genom att utmana den socialt accepterade hierarkin...

Att Macchiarini kommer från Schweitz och sedermera Italien gör att hans själ kanske inte räds samma minnen från oförsonligheten hos Gustav Vasa's kronofogdar som många människor i Sverige fortfarande genom språkbruket bär på, och som ännu IMO i någon mån underbygger den svenska ännu någorlunda accepterade samhällsmodellen...den svenska kungamaktens kombination med nobelpriset och det därmed sammanlänkade KI/NKS och numer även amerikanska/globala medicinföretag med finansiella "muskler" överstigande vissa länders statsbudgetar, gör att även pengarnas inverkan på de förmodat logiska tankegångarna hos de moraliskt ansvariga personerna i denna härvan kan skönjas, men eftersom pengar inte framstår som huvudmotivet för vare sig Macchiarinis, kirurgins, den regenerativa medicinens eller ens någons strävanden i denna historien, så borde ju rädslan för skräcken istället kunna förklara den segdragna händelseutvecklingen för Macchiarinihistorien...