Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Skamfaktorn är betydligt lägre nu än tidigare, men att telefon OU visar fel då det gäller SD beror på så många andra saker än just skamfaktorn. Det är väsentligt HUR man frågar och i vilket sammanhang. Att sådana som SIFO dessutom ringer till fasta abonnemang snedvrider vilka som svara på frågorna. Att vissa, som SIFO med vett och vilje dessutom felviktar SD för att bedriva sin egna politiska agenda gör allt värre. Den riktiga nivån för SD i riket som helhet lär ligga runt 30% i nuläget. I kommuner där berikningen varit särskilt svår finns det avgjort ställen med egen majoritet för SD.

Fast i takt med att kvinnorna ökar hos SD så ökar nog skamfaktorn också vilket väger upp mot att männen törs vara mer öppna.

YouGov och Sentio, de som bäst förmår mäta SD, är exkluderade!

De i huvudsak agendastyrda telefoninstituten, med cirka 50 procents bortfall i mätningarna, är däremot överrepresenterade.

Alla tecken tyder dock sammanlagt och rimligtvis på, att SD just nu har ett verkligt opinionsstöd mellan 25 och 30+ procent!

Att tala om det i termer av "trycka ner" ger intryck av att man hyvlar bort från befintligt material, vilket det aldrig har varit frågan om. Vi vet av erfarenhet från mätningar där rådata framkommit (VALU, SCB etc) att SD:s rådata i allt utom webbpaneler är åt helvete mycket lägre än den skattning som presenteras. De viktar uppåt. Alltid uppåt. Den stående frågan när det gäller t ex Sifo eller Ipsos är alltså inte "varför trycker ni ner SD?" utan snarare "varför lägger ni inte alltid på mycket mycket mycket mycket mer än vad er rådata säger?"

Svaret kan variera, men om man släpper konspirationssargen ett tag och funderar över andra möjliga anledningar än AGENDA AGENDA AGENDA så tycker jag personligen det är rätt logiskt och naturligt att man tvekar inför att gå väldigt långt från de faktiska siffror man har i rådata. De jobbar ju trots allt med att mäta saker metodiskt genom att ringa en helvetes massa telefonsamtal. Man vill jobba med det säkra och drar sig för det osäkra. Rådata är säker, ju längre man går från den desto längre in går man på osäker mark. Man behöver ingen "agenda" för att dras mer till rådatans gravitation än till spekulation uppe i stratosfären.

Ändå förväntas de sätta sig och säga "OK, nu har vi gjort det här noggranna jobbet. Nästa steg är att säga att det här inte stämmer alls och att vi ska proppa siffrorna fulla med data som vi hittar på utifrån en känsla och allmän stämning som säger att SD bör ligga högre. Det kanske rent av var onödigt att ringa runt. Vi gissar istället. Ska vi köra bingo? Den som får bingo först får gissa." "Bingo!" "OK, då gissar jag... 18%. Kan det stämma?" "Ingen aning!" "Äh, kör på det."

Att anklagas för att ljuga blir ju bisarrt i sammanhanget när det som egentligen begärs av dem är att de ska just ljuga, dvs hitta på siffror de egentligen inte har i data. "Sanningen" kan ju i ett telefoninstituts fall vara typ 12%. Att blåsa upp 12% till 24% är att godtyckligt skarva så in i helvete, inte att "berätta sanningen".

Precis. Skamfaktorn kanske har minskat för folk som varit SD-väljare i ett val eller två, men det säger ju inget om skamfaktorn för nytillkomna. Om de inte hade dragit sig för att gå till SD så skulle de ju ha gått dit betydligt tidigare. Logiken säger att ju mer SD växer desto mer äter de sig in i grupper som "egentligen" står långt från dem. Först nationalister, lätt som en plätt. Låg skamfaktor. Sen vanliga borgare, lite svårare, men det gick. Lite högre skamfaktor dock. Men de har fortsatt växa... bland vilka och hur mycket mer skäms de? Ingen kan veta.

Kanske det mest intellektuellt hederliga är att lägga ner opinionsundersökningarna om opinionen är omätbar.

Det gick alldeles utmärkt att mäta opinionen för t ex Sifo i typ 40 år innan SD dök upp. De har inte haft att göra med ett skamfaktorparti tidigare, förutom möjligen under den ytterst korta period som NyD fanns på kartan. När folk inte vill prata så vill de inte prata, det går liksom inte att utveckla säkra metoder att hantera osäkerhetsfaktorn. De kan ju inte gärna begära dispens att få använda elstötar och skendränkningar för att skaka fram sanningen ur respondenterna. Enda alternativet för att nå upp i de astronomiska nivåer som tråden hungrar efter är för närvarande att gissa, att skriva en ren hittepåsiffra i SD-kolumnen, eller att sluta helt med telefonintervjuer och vallokalsundersökningar.

Jag håller med dig, men jag tycker att det är ohederligt att inte tala om metodens brister. När man vet att SD med största sannolikhet underskattas grovt, ,skall man alltid tala om det. På sistone har iofs allt fler journalister och statsvetare börjat tala om det, vilket givetvis är bra! Men kolla på SVT/Wolodarski när de diskuterar SCB:s/SIFO:s senaste mätningar. Det är just "AGENDA AGENDA AGENDA".

Det är både OI:s som medias ansvar att tala om eventuella brister. Det är ungefär lika hederligt som att säga att omfattningen av hedersrelaterad brott är liten, eftersom det görs få anmälningar.

När kommer nästa opinionsmätning av Yougov eller Sentio?

Och ipsos gissar ju väldigt rimligt genom att lägga sig klart lägst...finns bara 2 alternativ..de är inkompetenta idioter eller de har en agenda.

För "vanligt folk" kring storstäderna gissar jag, av personliga erfarenheter, att skamfaktorn fortfarande är relativt hög. Att sitta på vischan i Skåne och säga att man röstar svenskt är ingen konst när SD i vissa delar har 40%. Annat är det på orter där SD i valet 2014 hade 6-7% och där det finns en väldigt tydlig slagsida åt vänster (detta gäller särskilt alla närförorter och förorter kring våra storstäder där de flesta i storstäderna faktiskt bor).

Man ska inte glömma bort att yrkesverksamma människor också har betydligt mer att förlora. Din tes om "nationalsocialister" skulle jag snarare byta ut till att vara "WT-folket" eller enklare de med mer socioekonomiska utmaningar som har mindre att förlora. Den gruppen är enkel, det är när det kommer till alla som faktiskt har något reelt att förlora som det blir betydligt knepigare.

Det vore enkelt att tro att desto fler som röstar på SD desto mindre blir skamfaktorn, men så behöver det inte alls vara då dessa "fler" då i mångt och mycket kommer bestå av dessa "vanligt folk" (eller folk utan socioekonomiska problem om man så vill). Därav kan det vara precis tvärt om till det att det är väldigt tydligt att andra inom samma socioekonomiska sfär svängt.

Ju mer trängda råttor blir ju mer benägna är de att försvara sig!

Vi har ju sett uteslutningar ur diverse fackförbund relativt nyligen, LO kampanjar mot SD, Röfven står och kallas SD nazister osv osv.

Man tänker att nu sjunker stigmat men så gasar pk på igen och igen.

Sverige är ett sjukt land!


Vore intressant att jämföra kvinnor i webb vs telefon! Någon som har något jämförbart data?

Håller med.

Lite generaliserat.
Skämsfaktorn i att uppge SD i OU kommer bestå. Om så SD får 53% i nästa val så kommer det att finnas en skamfaktor.
Den kommer först att upphöra när SD har haft verklig makt och majoriteten av folket är nöjda med besluten/handlingskraften och SD:arna röstar SD igen och kanske fler än de.
Personligen gissar jag att vi idag har en skamfaktor i OU på 5-7% PE utifrån genomsnittet (22-23%).
Som någon skrev. Vi kan nog med rätta utgå ifrån att golvet är ungefär högsta siffrorna som kommer i undersökningarna.