Citat:
Ursprungligen postat av
zascha
Håller med dig i allt, en korrekt bedömning. Är en riktigt gedigen och genomarbetad förundersökning, imponerande faktiskt. Det är också advokatens uppgift att göra egna bedömningar om detaljer i förundersökningen som behöver granskas mer om det kan gynna hennes klient. Det ingår i hennes arbete. Advokaten ska granska det utredningsmaterial som polis och åklagare tar fram och det är hennes uppgift att utnyttja möjligheterna att närvara vid förhör under förundersökning om t.ex ett vittne skall höras eller att ta fram material som kan tala till sin klients förmån. Likaså hennes uppgift att begära att fler DNA-analyser skall göras om hon tror det gynnar klienten, att mer material ska undersökas t.ex. Det ter sig ganska märkligt då att Inger R inte seriöst utnyttjat de möjligheter hon haft och istället uppvisat en försvarstaktik som grundar sig i att det mesta i bevisning skulle kunna vara en del i en konspiration. Ja, hon verkar tyvärr ha fått sina uppslag härifrån, ser inte bättre ut.
Människors ovilja att acceptera slumpen är en bakgrund till konspirationsteorier. En annan bakgrund kan vara av ideologiska eller politiska skäl eller en rädsla eller avsky för t.ex rättsväsendet. Det blir som ett eget sätt att förklara en värld eller speciell händelse som framstår som obegriplig."Det kan inte vara sant", "det har manipulerats", "måste vara en konspiration", "de ljuger för att få som de vill" är vanliga uttryck hos konspirationsteoretiker. Många av dessa har någon gång i sitt liv upplevt situationer där de känt sig maktlösa och utlämnade till andras godtycke. Typiskt för konspirationsteoretiker är att de känner sig säkra på att just de har genomskådat allt det "fula hemlighetsmakeriet", d.v.s konspirationen. Sina meningsmotståndare, d.v.s de som ej har en konspiratorisk hjärna, talar man gärna mycket nedlåtande om med en överdrivet överlägsen attityd. Man brukar anklaga dessa med saker som - "vågar du inte ifrågasätta", "vågar du inte ha en egen åsikt", "vågar du inte tänka själv", "du låter dig luras av de som har makten, så dum du är".
Kan vara bra att ha detta i åtanke....

Javisst träffar du mitt i prick här och konspirationsteoretiskt resonemang av olika slag som inte vilar på en förnuftig grund är, när allt kommer omkring, relativt vanlig i vårt samhälle. Sedan existerar förstås allt mellan den med svag tilltro till omgivningen överlag till den med svåra psykiatriska tillstånd, vilket såklart är ovanligare och där den "röda tråden" ofta fullständigt saknas i samtliga resonemang.
En gemensam nämnare kan dock sägas vara en allmän misstänksamhet gentemot omgivningen - "lita inte på någon". Och även om vi i det här fallet har bevismaterial och observationer i överflöd, både före och efter brottet så saknar det betydelse. Så länge gärningsmannen nekar.
Ibland kan det möjligen finnas en mer eller mindre omedveten ovilja med i bilden; att på bekostnad av sanningen få tillfredsställa ett inre sökande efter spänning, därmed kommer heller aldrig "den rätte" gärningsmannen dyka upp. Lite som i deckarhistorierna där möjliga gärningsmän en efter en kan läggas åt sidan?
Åter, andra gånger, kan det röra sig om en tankemässig begränsning där man eftersträvar att göra en obegriplig värld, mera begriplig.
Som du skriver brukar det låta: "vågar du inte ha en egen åsikt?" Ett djupare behov av att "sticka ut i mängden" ses inte för vad det är och tas varsamt om hand av individen utan rättfärdigas och projiceras på omgivningen istället.