Citat:
Ursprungligen postat av
maallgan
Du menar att polisen inte skall försöka ta reda på om mannen laddat ned bilderna från nätet, eller om han själv har begått övergrepp på grannens barn?
Nej precis. Visst är 4 år väldigt lång tid, men jag kan tänka mig flera skäl till att det kan ta tid:
- Att man som du säger försöker
identifiera brottsoffer. De kan te x kolla efter miljöer som ser svenska ut.
- Att man försöker
nysta upp nätverk* och hitta andra via hans kontakter/digitala aktiviteter.
- Att man
samarbetar med utländska polismyndigheter.
-
Begränsade resurser: Barnporrutredarna har ju inte samma resurser som en mordutredning precis. Inte många heltidstjänster som jobbar med detta. (Andra) fall där misstänkta sitter häktade, eller där misstänkta är minderåriga får, om jag förstått saken rätt, alltid företräde när det gäller utredningsresurser. Om de t ex skickar tekniskt material till SKL (kommer inte på nya namnet på Statens kriminaltekniska lab) så får det kanske ligga på kö pga att andra fall går före?
* Jag spekulerar, men när de tar hans case till åtal, så blir ju förundersökningen offentlig (det som inte sekretessas i a f). De kanske vill spana vidare på de trådar som dyker upp, utan att underlätta för hans gelikar att sopa igen spåren genom att avslöja exakt vad de har?
Här står lite om barnporrgruppens arbete på Polisens.se
Allt fler offer för sexövergrepp identifieras
(Förlåt att artikeln är från 2012, jag googlade lite snabbt bara.
Citat:
...
– Sammantaget ägnar barnpornografigruppen i dag ungefär två heltidstjänster åt att identifiera barnpornografioffer. Det är en personell förstärkning som i kombination med att vi verkligen fått in rätt personer på rätt platser har bidragit starkt till den här positiva utvecklingen, säger Björn Sellström vid Rikskriminalpolisens grupp mot sexuella övergrepp mot barn.
En av personerna han syftar på är Anders Persson, han är nationell seriebrottssamordnare för just barnpornografibrott och har under drygt ett år arbetat mycket med att länka samman landets barnutredare i ett övergripande nätverk, där aktuella fall stöts och blöts.
– Det är verkligen ett detektivarbete där vi tar hjälp av allt från brevbärare till biologer för att hitta rätt. Vi hade till exempel en bild där man såg svenska vägskyltar i bakgrunden. Den skickades ut i nätverket, där en polis i Skåne kände igen vägkorsningen. Det ledde oss till rätt hus, säger Anders Persson.
Förhoppningen är att den typen av framgångar ska bli än fler framöver. Identifieringen av utsatta barn är nämligen ett av de problemområden som Sverige och ytterligare 46 länder nyligen förband sig att satsa mer resurser på.
– Den här globala alliansen blir naturligtvis en skjuts framåt för våra frågor. Det är till exempel mycket positivt att USA skrivit under, eftersom drygt 40 procent av all känd barnpornografi ligger på servrar i Nordamerika, säger Björn Sellström.
...