Citat:
Ursprungligen postat av
EIIer
Jag vet också att man inte behöver se brottet. Man kan höra det runt en hörna och strax efter se en person vid bilen som har en ruta sönderslagen. Ja, det skulle också vara ett korrekt envarsgrip. Dock kan man inte applicera en sönderslagen bilruta med någon som äter ett kexchoklad utanför en butik. Du gör ju en tankevurpa som är galet stor. Men det finns vissa glidande saker i lagen, och vi kan inte skriva upp alla tänkbara situationer som kan inträffa.
Nej jag gör ingen tankevurpa. Det var
du som ansåg att "snatteriet" (inom citationstecken) var en lämplig analogi. Helt tokigt eftersom det i ditt exempel med en "snattare" inte fanns ett brott i bakgrunden. Att man bara får envarsgripa vid brott är fullständigt klarlagt så när du tar upp en liknelse där inget brott har begåtts är det DU som är ute och cyklar.
JAG har aldrig sagt att den personen får envarsgripas enligt lagtexten. Däremot har jag frågat dig (och så vitt jag vet har du inte svarat) vad som skulle hända om någon som TROR att personen snattat envarsgriper denne? Svaret är: Ingenting! Olaga frihetsberövande är ett uppsåtsbrott och den som tror att X har snattat agerar putativt. Vilket betyder att personen inte gjort något "fel" (visst har personen gjort "fel", men något brott är inte begånget). Detta är dock en förenkling medger jag. Det torde enkelt uttryckt finnas ett krav på att "genomsnittspersonen" också skulle uppfatta det som att personen snattat. Det duger troligen inte att hävda att "min hund sa åt mig att personen snattat så därför grep jag". Troligen bör det finnas något krav på att den som griper uppfattat ett suspekt kroppsspråk eller dylikt. Men nog om
ditt brottslösa exempel.
Den här tramsiga analogin mellan plankning och äta kexchoklad får stå för dig.
Sedan skulle jag OERHÖRT gärna vilja veta hur du får ihop exempelvis dessa två uttalanden:
"
Jag vet också att man inte behöver se brottet" och "
Att du tolkar juridiken "på bar gärning" som att man misstänker är ju komiskt om något"
Om du inte har sett brottet, hur kan det då vara något annat än misstanke? I det exempel som högsta domstolen tar upp i NJA 1994 s 48 så vet personen inte att något är stulet ur bilen. Han säger till och med att han inte ens kan tänka sig vad som skulle kunna stjälas ur hans bil. Så då finns endast skadegörelsen kvar (krossad ruta). Grejen är att denna ruta skulle ha kunnat gå sönder av en olyckshändelse. Då är det inte ett brott över huvud taget. Men HD tyckte att det var bar gärning.
Så du skriker sida upp och sida ner:
man får inte gripa på misstanke
man får inte gripa på misstanke
man får inte gripa på misstanke
man får inte gripa på misstanke
man får inte gripa på misstanke
Samtidigt säger du nu:
"Jo jag har ju vetat hela tiden att man inte faktiskt måste se brottet man kan ju komma en stund efter och tänka att det som hänt nog är ett brott och så kan man rusa runt ett hörn som man chansar på och misstän... *host* veta att personen som går där borta är skyldig till olyck.. *host* brottet och så kan man ju envarsgripa den personen jajamen det vet jag ju så länge man inte griper på misstanke bara så är allting lugnt..."
Du hade ingen aning om rättsfallet i HD innan, eller hur? Du visste inte alls att man inte behöver se brottet? Det är uppenbart att HD går rakt emot vad du påstår oavsett hur du försöker få det till något annat. Eller argumentera gärna för varför det inte är "misstanke" när man griper en person för en händelse som kanske inte är ett brott och som man inte sett denne utföra. Får du det till något annat än "misstanke" så ska jag genast omvärdera min ståndpunkt.
HD:s dom i aktuellt mål är inte utan kritik (men det är ändå det som gäller eftersom det är just HD) och det går till synes emot ett tidigare rättsfall från från HD från 70-talet där en taxichaufför fick sin ruta krossad av några ungdomar som kastade sten från en bro. Taxichauffören körde då av motorvägen och letade upp ungdomarna, hittade dem efter kort tid och grep en av dem. Såvitt jag minns fälldes han till ansvar för olaga frihetsberövande. Man tyckte helt enkelt att han inte hade fog för misstanken att det var just den ungdomen som hade kastat stenen. Det kunde varit vilken av ungdomarna som helst. Chauffören hade sett att det var flera ungdomar där, men inte vem som kastade och det fanns inget som sa att det skulle vara den ena ungdomen framför den andra (iaf som jag minns det. Orkar inte leta fram det rättsfallet nu)
Till synes går ju dessa två rättsfall emot varandra. I ena fallet fick man inte gripa men i det andra fallet fick man det. Inte i något av fallen hade man sett brottet begås. Så vad skiljer då fallen åt?
Jo, i fallet med stenkastaren så kunde man inte i efterhand visa att den gripne personen faktiskt hade begått ett brott medan i fallet med krossad bilruta kunde man bevisa det. I doktrin har diskrepansen mellan dessa rättsfall tolkats som att den brottsliga handlingen i sig ska utgöra en objektiv ansvarsfrihetsgrund. Detta innebär att om förutsättningarna är uppfyllda (brott är begånget) så får envarsgripande ske, även om den som griper inte känner till att så är fallet. På rak arm vill jag minnas att exempelvis Per Ole Träskman skrivit om detta (som bland annat skrivit: Brottsbalken. En kommentar tillsammans med Leijonhufvud, Holmqvist och Wennberg).
För att förklara det ytterligare: en annan objektiv ansvarsfrihetsgrund är nöd. Föreligger det en nödsituation så gäller reglerna om nöd, även om personen som utför handlingen inte känner till det. Ett exempel på detta är om Adam går förbi det hus där Eva bor och Adam då tar upp en sten och kastar in genom Evas köksfönster. Adam gör detta för att han avskyr Eva. Han vill henne illa och syftet är enbart att jävlas. I efterhand visar det sig dock att Eva låg avsvimmad i köket på grund av en gasläcka i köksspisen. Hon var nära att dö när Adams sten kom flygandes och krossade rutan och därmed vädrade ut den farliga gasen så att Eva överlevde. Eva befann sig i nöd. Adam hade därför rätt att krossa rutan för att rädda livet på henne. Denna nöd är som sagt en objektiv ansvarsfrihetsgrund så det spelar ingen roll om Adam känner till gasläckan eller ej. Han begår inget brott när han krossar rutan eftersom nöd förelåg.
Edit: Jag har för mig att man pratade om att ändra detta för 10 år sedan. Kanske har så skett. Jag är inte uppdaterad.
Vidare har du fabulerat(?) ett scenario där du åkte kollektivtrafik utan att visa upp biljett och inte blev gripen. Detta använder du som stöd för att lagen förbjuder ett ingripande. Snacka om tankevurpa.
Här nedan har du en länk till youtube där en person misshandlas och ingen ingriper. Eftersom ingen ingriper har vi nu ett bevis för att man inte får ingripa vid pågående misshandel mitt framför ögonen på dig. Eller?
https://www.youtube.com/watch?v=7uLAgK9pgmE
Orkar inte lägga mer tid på detta nu. Kanske har det smugit sig in felaktigheter eller otydligheter. Korrekta källhänvisningar saknas. Jag orkar bara inte just nu.