Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Det beror på vilket tidsperspektiv vi pratar om. Självklart hade Ecuador beviljat förhöret för länge sedan om man hade velat, då hade inte handläggningstid, "överstrykningar", "referens till tidigare ansökan", bilateralt avtal etc. varit något hinder. Det blir då futtigt att diskutera enskilda fördröjningar på dagar i olika steg vad gäller inlämning och handläggning av ansökan. Faktum kvarstår att trots att det var länge sedan första begäran om förhör kom in till Ecuador så har förhör ännu inte hållits.
Jag tror du har fel. Ecuador är förmodligen intresserade av att förhöret hålls, men naturligtvis ska det genomföras på ett ur alla synvinklar korrekt sätt. Det är nog snarare Marianne som inte har någon aning om hur internationella kontakter ska fungera och vilka tråkiga konsekvenser hennes slarv får för relationerna mellan Sverige och Ecuador samt för förundersökningens fortskridande.
Om du tycker att Ecuador ska acceptera undermåliga ansökningar, varför inte kräva av Marianne att lämna in korrekta ansökningar? Det är faktiskt ganska idiotiskt att lägga skulden på mottagaren av du undermåliga dokumenten när det är avsändaren som gjort sig skyldig till fel.
Det faktum att Marianne tidigare ljugit och varit manipulativ gör det än viktigare att noga granska de dokument hon skickar in. Det är Marianne som är slarvern, glöm inte det.
Citat:
Jag lägger huvudansvaret för fördröjningen på Ecuador men som jag skrivit tidigare så tror jag inte att någon av parterna är intresserade av ett verkligt förhör, bara att upprätthålla ett spel om detta. Hur JA och Ecuador tänker på lång sikt är det svårt att sia om men för ÅM:s räkning är det självklart så att verkställandet av EAW:n är det bästa och mest korrekta alternativet.
Här fullkomligt drösar felaktigheterna in. Rena rama jackpot, man hör hur det rasslar till.
Marianne borde aldrig ha utfärdat EAWn. Den var inte avsedd för den här typen av fall och i UK idag så skulle den inte ha en chans att godkännas. Hon använde en EAW och en efterlysning med Red Notice genom Interpol
utan att ens formellt ha kallat honom till förhör. Hon diskuterade och föreslog visserligen förhörsdatum med Hurtig, men mindre än en vecka i förväg (det var väl den 22a som den 28e föreslogs) och dessutom just den dag då JA hade ett sedan länge inplanerat möte i Berlin som inte varit särskilt hemligt.
Hade det inte varit bättre om hon med t ex två veckors varsel utfärdat en formell kallelse till förhör, och om han varken dykt upp eller meddelat ett rimligt skäl till varför han inte kunde, då hade hon kunnat överväga andra åtgärder. Men att kräva att en upptagen man med många utlandsuppdrag som han ofta vill vara lite diskret med ska kunna komma som på beställning så fort hon bara börjar föreslå förhörsdatum med kort varsel, det visar bara på hur hänsynslös Marianne är och hur lite respekt hon visar den misstänkte som hon i neutral anda ska utreda. Detta i ett fall som redan lagts ner en gång eftersom det är tvivelaktigt om det ens förekommit något brott. Det är storhetsvansinne av Marianne att ställa sådana krav, särskilt eftersom hon vägrat att ens diskutera förhörsdatum under de tre första veckorna efter det att hon tog över.
Vilket lett till den intressanta situationen att hon förhört mängder av vittnen innan hon brytt sig om att förhöra den misstänkte. Man tycker att han borde ha haft större prioritet. Marianne har troligtvis läst igenom vittnesförhören i jakt på detaljer hon kan använda mot den misstänkte för att motivera häktningen och det i icke-neutralitetens namn utlovade åtalet. Men, det är även hennes förbannade plikt att ta med sådant som talar till den misstänktes fördel. Det vet alla och det har upprepats i det oändliga även om Marianne själv sätter fingrarna i öronen så hon slipper höra. Läser man igenom vittnesförhören så finns där massor som talar emot målsägarna och för den misstänkte.
Anna som sa sig ha utsatts för övergrepp sa till Kaj*a att hon kunde ta JA. Anna varnade heller inte Sofia för JA. Anna gav olika historier hela tiden. Sofia halvsov bara, och diskuterade hämnd och att tjäna pengar. Dessutom finns den rätt så väldokumenterade utpressningssituationen där JA kände sig pressad av kvinnorna att ta ett test och där målsägarna hotat med våldtäktsanmälan om han inte lydde order från dem. EMF kanske har rätt i att SW själv gjorde en våldtäktsanmälan, men den gjordes som en hämnd, som en utpressning satt i verket, då han inte omedelbart gjorde sig tillgänglig för att testas. (Se där, återigen verkar det mest handla om att kontrollera var JA befinner sig! Kanske för någon form av bakhåll.) Anna kanske även hon hade rätt när hon sa att SW ville anmäla en våldtäkt, men återigen bara som hämnd för att han inte omedelbart gjorde sig tillgänglig för att testas på kvinnornas order.
Mängder av falskanmälningar handlar om just hämnd eller att skylla ifrån sig (t ex otrogna som hellre säger att de blev våldtagna än erkänner att de frivilligt hade sex med någon annan.) Det är ofattbart att Marianne inte tog mer fasta på detta och blev mer försikig med sina misstankar mot den misstänkte.
Citat:
Det som nu sker är ju konsekvenser av det utomrättsliga agerandet som JA gjort sig skyldig till då han sökt och fått asyl med koppling till ett icke-politiskt brott. Detta sätter ju käppar i hjulet för en rättssäker hantering enligt normala orutiner med häktning/EAW etc. JA/Ecuador stoppar alltså en sådan rättssäker hantering och resultatet blir obstruktion i olika former.
Han har inte sökt asyl för något icke-politiskt, det vet du. Dessutom är feminism politik i Sverige, se bara på vilka politiker som drivit fallet (Borgström, Ardin, Irmeli m fl).
Du har dock en poäng i att Mariannes missbruk av EAWn verkligen rör sig om en sorgligt
normal orutin från Mariannes sida. Hon saknar helt klart rutin av internationella kontakter och utlandsärenden. Trist dock om sådan orutin ska betraktas som normal. Det är ingenting som ska normaliseras. Det är väl bara bra då att JA och Ecuador är vaksamma på hennes orättssäkra osäkerhet och sätter några välkomna käppar i hjulet på Mariannes skenande framfart. Undermåliga och orättssäkra ansökningar ska inte godkännas, de bör skickas tillbaka till Marianne.
Tack och lov att det finns någon som vågar stå upp emot henne och hennes vilda framfart som inte leder någonvart.