Hur skulle en teist hantera insikten om att den har haft fel?

Agree +++

Det ses redan luttrade muslimer, som successivt inser hur tröstlöst det är att harva med sin gamla vapendragare koran.. många ger upp och har de till råga på allt, inte ens ett jobb, ja då är det fuck allt som inleder deras enl dem, långa vandring in till demokratisk sekulär frihet, för islam.. är ju allt utom frihet - det kan ske en förstås ambivalens under alltifrån månader till år, innan den fatalistiske fundamentalisten sonderat frihetlig terräng. Vissa faller till föga och som du säger, ÄNDÅ.. enbart börjar om från scratch och tänker att den nog feltolkat något.. i "sin" religion ... som är såå obetydlig? huur.. kan dessa otrogna ha kommit på att han-var-en-lögn.. ja det kan berida dem som en mara natt o dag!

Hur i fridens är de ens möjligt?! Traumat kan alltså bli livslånt och somliga skulle få besöka psyket förr el senare, ignonera en så farlig gud som Allah.. aj aj.

Det kan ta spinn i huvudkontoret på blint troende, potentiellt kan Daesh få en otrolig uppslutning, såvida inte den andra varianten av sann befrielse infinner sig, chansen till det är ju stor den också.



Och den luttrade kan riskera att bli extremist istället, (som tur en minoritet, men extremist i huvudet. ändå..-- passiv-agressiv..


Medan de flesta traskar på och nog önskar att de åtminstonde kunde ha fötts in i frihetlig demokrati med språket och allt, (men ajaj det säges aldrig öppet! stoltheten tar tid att kuvas) men då kan de börja gå diskursivt ändå.. och börja bli politiskt radikala.. över sitt dubbla och nu ännu starkare motiv för det inre hat, som en fundamentalist oftast känner mot samhälle som inte lyder toppstyrd religion.


Ack.. det gör ont´när knoppar brister

Även om du tycker att det är roligt så är det ohederligt av dig att förändra en originaltext när du citerar den.

Det är därför som muzzlor blir så arga, ja vansinniga, när bistra fakta om muhammed presenteras på ett sätt som tvingar muzzlan att försvara sin tro (fast de innerst inne vet att de redan förlorat debatten), och som Magnus Uggla sa: "där hjärnan tar slut, där tar nävarna vid"....

Exempel på italiensk tv-debatt där italiensk kvinna lyfter fram att muhammed var pedofil och polygamist, varpå en troende muzzla genast får slut på argument och vill tukta kvinnan med lite sedvanligt kvinnoprygel (han får hållas fast av en i publiken):

https://www.youtube.com/watch?v=RyPTHoWgcUI

det är själva poängen o det som illustrerar ironin o meningslösheten med att debattera ämnet;

men det verkar finnas nån föreställning om den som får till den mest dräpande texten, klatschigaste förnedringen, spydigaste formuleringen etc och försöker få sista ordet innan tråden stängs, föreställer sig ha vunnit

det blir bara tramsigt argument-pingpong

nu åker jag o köper lite hämtpizza..

Precis, "det följer ingen mall". Varför då kalla det för "världsbild"?

Den föreställningen har du inget problem med att praktisera.
Naturligtvis får du tycka att det är meningslöst att debattera ett ämne, men du behöver/måste inte delta i debatten.

Mallen har inte 100% passform,
Det fungerar som så att i ateistens världsbild existerar ingen allsmäktig gud, och i teistens världsbild existerar en gud/gudar

rent generellt alltså

Finns avarter där formella ateister upphöjer mänskliga ledare/sport/pop idoler till gudomligheter och tillägnar dessa tillbedjan och kan gå i döden i sitt vördande

Jag vet
Brukar aldrig göra inlägg, men kan vara rätt skoj ibland, tex när jag sittet i köer, toa etc
Sitter tex o väntar på pizzan nu...

Eftersom hela min föreställning om rätt och fel bygger på Gud, så vill ni verkligen inte lyckas övertyga mig om att Gud inte finns, oavsett om ni har rätt eller fel, tro mig. Det vore att skapa ett monster. Jag vet inte hur jag hade reagerat om jag vaknade upp en dag och var lika övertygad om att Gud inte finns som jag nu är om att Gud finns, men jag hade inte blivit en bättre människa, det kan jag lova dyrt och heligt.

Så som TS formulerar sin frågeställning för oss skulle vi kunna tänka oss ett par olika scenarior. Som tidigare har observerats sker det stundom att sådana som vi kan identifiera som teister blir ateister, och även vice versa. Scenario ett då alltså, som jag misstänker är vanligast, är alltså att övergången för en individ A från teism och ateism sker långsamt. Även om vi antar att de olika teistiska föreställningar som A hade tidigare var viktiga för dennes identitet och navigering här i världen vattnas dessa långsamt ur och ersätts med nya i lagom takt. Vi kan alltså tänka oss att en annan individ B aktivt under en längre tid försöker övertyga A om att ateism är att föredra framför teism. I detta fall tror jag inte att A behöver känna någon akut ångest, även om det kan vara en jobbig process, i synnerhet om A i sin närhet har en stor andel människor som också känner att de teistiska värderingarna som A tidigare delade är viktiga och gärna kanske umgås med sådana som delar dessa värderingar.

Det jag dock misstänker att TS är mer intresserad av är alltså scenario två, eller den plötsliga övergången, där A ena dagen är trygg i sina teistiska värderingar och åsikter för att nästa dag inte så längre vara. Jag har själv aldrig varit med om något sådant, eller hört så mycket om sådana fall, varför jag är tämligen skeptisk till det som något särskilt vanligt förekommande (och i detta verkar jag ha medhåll från TS). Antagligen kan man här tala om en slags försvarsmekanism; våra psyken tillåter oss alltså inte att göra så pass drastiska övergångar i frågor som är viktiga för oss. Jag kan alltså tänka mig svåra psykiska följder av en sådan övergång, även om det inte nödvändigtvis behöver utmynna i självmord.


Jag skulle också vilja generalisera det hela till att gälla åsikter/hållningar/värderingar som är viktiga för oss och våra identitet. I sådana frågor kan vi nog inte ändra oss särskilt snabbt med den psykiska hälsan i behåll, varför vi också sällan gör så, även om vi i efterhand efter en långsam förändring som i scenario ett ovan skulle påstå att vi hade goda skäl att överge våra tidigare åsikter.

Du är alltså en omoralisk människa. Det enda som håller dig från att göra hemska saker är ett hot om evig bestraffning.

Nej, riktigt så enkelt är det inte. Det ligger inget hot om bestraffning som hänger i luften för min del. Det är koncepten av rätt och fel som sådana som skulle komma i gungning. Om det faktiskt vore så att vi bara kom till av en slump, så är vi ju inte mer än en tämligen intressant sammanställning av molekyler. Skulle jag sluta tror på Gud, så tror jag att jag skulle sluta tro på moral också.