Korkade ateister

På samma sätt tror folk på saker.
Det upp till var och en vart man känner sig nöjd.
Men att gå till angrepp och kalla ateister för korkade, säger väl mer om dig än om ateisterna.
Allt du klagar på gäller alla.
Oavsett.
Men du vill bara slå och få reaktion.

Jag hör oftare troende som säger "jag är övertygad om att Gud finns" än vad jag hör ateister säga "jag är övertygad om att ingen gud existerar". Dom troende kan till och med påstå att dom har en relation med Gud, och att dom vet dennes vilja. Där kan man snacka om självsäker.

Du har rätt. Jag erkänner att min stil att argumentera är så åtminstone när det gäller huvudinlägg. Jag tar ofta en ståndpunkt och håller stenhårt på den, men mildrar möjligen det sen med tiden. Även att inlägget det var lite provokativt. Men det fungerade och jag fick många att reagera. Jag har tidigare nämnt att jag inte anser att alla ateister är korkade. Det finns såklart ateister som är högintelligenta som jag respekterar. Det jag menade var just de ateister som är korkade. De tror inte på Gud och har helt enkelt ersatt det med en tro på vetenskap som de inte begriper.

Där har du en bra poäng. Det beror dock på att många religiösa har haft andliga upplevelser som de ser som bevis på Guds existens. De borde dock begripa att det är personligt och inte bevisar något för någon annan. Fast tror man på något vill man såklart att det man tror ska accepteras.

Jag ser hellre att du tänker på vart gränserna går.
Istället för att se dig störa dig på andras gränser.

Nja, det beror snarare på att många religiösa TROR att dom haft andliga upplevelser, eller vill ha det, så mycket att dom till slut inbillar sig det. Och även om det är en andlig upplevelse, så finns det folk i andra delar av världen, som har liknande upplevelser. Men dom tar det som ett tecken på att deras tro är sann.
Det är ganska tydligt att gudarna har delat upp världen i områden som dom hörskar över. Eller så kanske inte gudarna finns?

Snarare "förnekar" tron på saker som det inte finns belägg för.
Vad man vill ska finnas är sällan relevant för en skeptiker.


Sen är det väl inte så konstigt att man är något övertygad om att tex en viss specifik gud, eller spöken, eller tomtenissar inte existerar, när det under så lång tid aldrig har presenterats ett enda belägg eller rimligt argument för dess existens.

Det finns inga kliniska studier som påvisat förekomsten av tomtenissar nej. Genom tiderna finns dock åtskilliga vittnesrapporter från människor som sett dessa väsen. När det gäller spöken finns det ännu mer "bevis" av denna art. Upplevelser av Gud och fenomen i samband med dessa, finns sedan millennier dokumenterade i oräkneliga mängder. Så att det inte finns argument och belägg för deras existens, stämmer inte helt.

En skeptiker antar helt enkelt att de allihopa inbillat sig. Skeptiker vägrar alltid kategoriskt tro på att något utöver det vetenskapen kan bevisa har inträffat. Jag debatterade under flera år med skeptiker och tyckte tyvärr de ofta argumenterade fult. Om de inte trodde vittnet ljuger så börjar de säga att personen minns fel, att minnet är högst opålitligt etc. Detta till trots att vittnena gav mycket detaljerade beskrivningar av vad som skett. Detta och annat fick mig att inse att skeptiker helt enkelt inte vill tro.

Precis, en skeptiker vill veta. D.v.s. komma så nära sanningen som möjligt.
Det "komiska" är att dom som lämnar dessa vittnesrapporter, oftast inte tror på vittnesrapporter inom andra religioner. Så , en skeptiker är egentligen bara skeptisk till en sak mer, än vad en troende är.
Jag har aldrig hört talas om någon som tror på alla vittnesrapporter. Varför, kan man fråga sig? Folk som säger sig vara "öppen" , är oftast dom som är låst till en tro.

Ja, och visst kan det vara svårt att tro på vittnesrapporter när det gäller kontroversiella saker. En del skeptiker verkar dock se det som en plikt att motbevisa att paranormala fenomen finns. Om du har läst på forum där skeptiker håller till så förstår du vad jag menar. De tänker aldrig "äntligen kanske förekomsten av...är bevisad". Istället verkar de utgå från att vissa saker inte kan finnas. Det är inte helt vetenskapligt.


Nja, det handlar ju också ofta om upplevelser av paranormala fenomen. De som upplevt dessa är ofta inte religiösa (i varje fall inte i vanlig mening) heller.

T.ex. kristna förnekar oftast inte att andliga/paranormala fenomen förekommer i samband med andra religioners utövande. Att göra det hade varit lite som att såga av grenen de själva sitter på. De tror dock inte att det härrör från en god källa (om de inte är mycket liberala/toleranta) utan ser det som kopplat till demonisk aktivitet. Läs t.ex. på nätet vad kristna skriver om New Age. De attackerar oftast inte det från ett skeptiskt perspektiv i varje fall.

Tycker du anekdotisk bevisföring är något att ta på allvar när det kommer till övernaturliga upplevelser?

För om man ska ta "vittnande" seriöst, resulterar detta i att man måste ta vittnande om gudar som motsäger varandra (alltså omöjligt kan existera samtidigt) seriöst. Det håller inte.

Det finns massvos av olika förklaringar till udda upplevelser, som är helt naturliga. Naturligtvis anser en skeptiker att det är MYCKET mer troligt att påstådd övernaturlig upplevelse, sannolikt bara är en hallucination, dröm, sömnparalys eller något annat helt normalt.
Det finns ingen anledning till att tro att det skulle vara något annat.

Nej, verkligen inte.
Däremot krävs det givetvis mer än opålitligt vittnande, när det handlar om något så extraordinärt som gudar, spöken och tomtenissar.

Spelar ofta ingen roll om dom är religiös eller inte. Dom som tror på spöken tror oftare på vittnen om spöken. Dom som tror på Bigfoot, tror oftare på vittnen om Bigfoot. Det är i alla fall min upofattning om vittnesbörd.