Häst blir av med buk och sina inälvor och fortsätter springa runt - hur möjligt?

Video enligt titel:

http://www.liveleak.com/view?i=27a_1453855560

Om samma sak skulle hända en människa skulle man omöjligt kunna springa runt sådär, man skulle väl antagligen bara svimma av smärtan innan man avlider.

Vad är det som gör att hästen kan springa runt på det sättet ett bra tag innan den kollapsar?

Finns det möjligtvis någon neurofysiologisk förklaring som säger att hästar har lägre smärttröskel än människor?

Inget vitalt för vad hästen gör försvann ju. En häst behöver en viss mängd blod, muskler, ben och nerver för att springa (en massa annat såklart). Hästen stannar ju när blodmängden blir för liten. Buken och inälvorna är inte på något sätt vitalt för att springa runt i några minuter.

Smärta, både i djur och människor är inte linjär. När den överstiger en viss mängd så känns den mindre. T.ex. finns det folk som fått benen avsprängda i krig som säger att det kändes som någon tryckte ganska hårt på benen. Det är ganska självklart då smärtcellerna dör vid för stort våld. Det är ju inte precis som denna hästen kan ha ont i levern när levern ligger i sanden 20 meter bort.

Haha, gillar ditt svar! Men det återstår en del frågetecken tycker jag.

Hur kan smärta överstiga en viss mängd så att det känns mindre? Får hjärnan en överdos av smärta?

Givetvis kan man inte ha ont i ett ben eller en lever som inte längre hör till kroppen, men det är ju fortfarande ett trauma som sänder signaler till hjärnan (en kroppsdel har ju slitits loss från vävnad som fortfarande hör till kroppen)?

Jag tänker att graden av medvetande/förståelse för situationen kan spela roll. En människa fattar att buken är borta och hamnar i stocktillstånd eller svimmar, en häst har bara jävligt ont och fattar inte mycket mer, och fortsätter därför spring runt?

Tre anledningar. För det första, om t.ex. en arm slits av så kommer du ju sakna alla känselceller som satt på armen och bara ha kvar de som sitter kvar på stumpen, det gör alltså mindre ont att förlora hela armen än att t.ex. få brännskador över hela armen. För det andra så går smärtsignalerna i ett tak, alltså det skickas inte ut större och större signaler utan de har en maxgräns. För det tredje så är det som du säger att hjärnan stänger av efter en viss smärtgräns, dock brukar detta innebära att människan/djuret svimmar, vilket hästen uppenbarligen inte gör.

Finns väl en biomekanisk förklaring här också.

Fyrbenta djur (en del av dem iaf) springer väl instinktivt iväg från smärta (se exempelvis multipelt dödligt träffade älgar), och har betydligt lättare för att hålla balansen än en tvåbent varelse. Alldeles oaktat tillståndet på bukhålan och dess innehåll.

Är det sjukt att jag blir ledsen av att se det här men att se en liknande film med en människa rör mig inte i ryggen?

Om du inte känner obehag av sådant kanske du borde söka upp en psykolog.

Ja, det är väldigt märkligt. Det är ju betydligt värre för en människa att behöva lida igenom något sådant här. Denna häst låter dem ju uppenbarligen bara dö efter detta.


Det är ju bara en häst det händer.

Mm, låter vettigt.

Men det här med smärta alltså...Hästen blir ändå inte av med medvetandet trots smärtan, alltså har inte smärtan varit tillräckligt hög för att hjärnan ska stänga av...Finns det några slags studier som har kunnat jämföra och visa nivåer av smärta hos olika djur?


Tror det är rätt så vanligt. Jo, jag ser det nog som något av en kulturell företeelse/sjukdom bland många grupper. Här i norra Europa har vi ju sedan barnsben gosat med mjukisdjur, kolla på sjukt bra naturprogram med Arne Weise, gått på djurparker som håller hög klass och inte minst lärt oss att respektera djur - men den där respekten har övergått till någon slags humanisering av djur...där folk inte sällan sjukligt nog som du känner mer empati för djur än människor.


Jag känner obehag när känslostyrda djurälskare yttrar sig på det sättet som du gör.

Har ingen koll på smärttröskelsforskning på däggdjur, men sannolikt (spekulerar jag) är överlevnadsinstinkten ganska basal hos växtätare.

Alltså, drabbas du (i egenskap av växtätare) av ett smärtsamt angrepp från köttätare så ska du försöka fly därifrån, alltid, oavsett.

Handlar hos djur mycket om adrenalinpåslag. Efter första smällen går en älg ofta in i adrenalinchock och reagerar inte ens på efterföljande träffar. Återigen, överlevnadsinstinkten/adrenalinpåslaget är sannolikt förklaringen.

Sen är det alltid vanskligt att försöka projicera för mycket mänskliga egenskaper på djur.

Vilket är lite det du är inne på här:


Samtidigt är människor i kniviga situationer förmögna att uthärda hysteriskt mycket smärta med tillräcklig mängd adrenalin i systemet.

Jag känner obehag när känslokalla psykopater yttrar sig på det sättet som du gör.

Men hästen dör ju senare på slutet... chocken blev väl för stor så det enda som fanns i huvet då var att komma undan tror inte den tänkte så mycket på annat eller kunde.
Det blev hamburgare efter rodeon iaf