Citat:
Ursprungligen postat av
TheMiracle
Att inte visa känslor utåt betyder inte att man inte har några. När NB hörde sin frus röst första gången efter fem månader i häktet i tingsrätten så brast han av naturliga skäl ut i gråt. Efter tingsrättsförhandlingarna hävdes restriktionerna och han har sedan dess haft regelbunden telefonkontakt med IB, så när han hörde henne igår fanns ingen anledning att reagera känslomässigt.
Eller så är det så att han igår var så jävla säker på henne, vad hon skulle säga, för det förarbetet hade han redan klarat av, att manipulera henne och ta tillbaka kontrollen över henne som han hela tiden haft. Förutom i förhöret när hon sa sanningen, när hon förstod att han kunde vara skyldig, då hade han ju ingen möjlighet till att kontrollera henne. Men, kontrollen återupptogs ganska snart, via advokaten och senare via den telefonkontakt de haft.
Citat:
Ursprungligen postat av
TheMiracle
Britta har hur som helst angripit NB även de gånger han gråtit i rätten. Det var återigen bara tecken på ondska eftersom tårarna enligt henne enbart var uttryck för självmedlidande. Vad han än gör så kommer hon att tolka det på samma sätt.
Och vad han än gör så kommer Du att tolka det på samma sätt då du lever i villfarelsen att han är oskyldig. Britta Svensson har i vart fall varit på plats i rätten, båda gånger, och har all rätt att uttala sig om hur hon upplever situationen. Det ger trovärdighet.
Citat:
Ursprungligen postat av
TheMiracle
Jag tycker inte det är något konstigt med NB:s uppträdande under rättegången. Av förklarliga skäl är hans sinnesstämning låg. I viss mån har han nog stängt av sig själv känslomässigt för att orka med. Samtidigt måste han hela tiden koncentrera sig noga på vad tolken säger i lurarna.
Det här håller jag med om. Självklart är hans sinnesstämning ej på topp, han förstår ju att han kommer att få livstid för det bestialiska mord han begått. Hans låga sinnesstämning beror nog på en kombination av empatistörning, förnekelse av att han verkligen åkt dit samt att han tycker väldigt, väldigt synd om sig själv som "drabbats" av detta.
Citat:
Ursprungligen postat av
TheMiracle
Hur skulle en god människa som var oskyldigt anklagad för detta brott bete sig? Skulle han sitta och le när Arne säger positiva saker om honom? Eller vad är det för känsloyttringar ni saknar?
En oskyldig människa skulle förmodligen högljutt protestera, skrika ut sin ångest varje dag över att bli oskyldigt anklagad för något så hemskt samt må jävligt illa, hålla för ögonen när han fått se de hemska bilderna på liket, samt kanske gråta en skvätt när han hörde pappans desperation och sorg i rätten. Det tycker jag verkar mera rimligt.