Citat:
Ursprungligen postat av
Kirk.Douglas
Gärna ett omdöme sen. Såg att där fanns undertexter till nu så blir kanske en titt senare i veckan, men har bara en del rullar att se före.
Nu somnade jag inatt mot upplösningen och en 15-20 minuter kvar. Men har en ganska klar uppfattning om filmen oavsett.
Filmen lockar minst sagt med hela Joseph McCarthy-eran och Hollywoods häxjakt på commies.
Allt är riktigt snyggt. Man har inte gjort filmen i dokumentär-Nolan-realism utan hela tonen är glada 50-talet och med tanke på att Trumbo är en screenwriter blir hela filmen nästan meta'ish. Han pratar i "manusform" väldigt mycket och använder "klichéer" och tal likt filmer, vilket är riktigt roligt. Även om den är seriös i grunden och man klipper ihop äkta bilder från förhören där Bogart och Co. sitter anklagade.
Har förkärlek (vem har inte?) till Cranston och tycker han levererar, till världen, trovärdigt. Han blir ju huvudpunkten att följa i vårt, kanske inte så glada som på ytan, 50-tal. Många blickar och rörelser och konversationer är väldigt likt Grant-stilen med ögon som far hej-vilt och puts-lustiga gubbskämt. Men när kärnan berörs, att Hollywoods kommunist partimedlemmar kanske inte är så mycket kommunister egentligen men ändå blir straffade för landsförräderi etc etc. Åtminstone i filmen speglas de som att Trumbo har en socialistisk tankesätt och gärna "vill vara" en kommunist men lever som vilken stjärna som helst, det ger ju allt lite perspektiv. Att detta faktiskt har hänt i 50-talets USA, att man efter sin politiska åsikt kartlades, förföljdes och straffades trots att den kommunistiska grundtanken var det egentliga man förespråkade.