Citat:
Ursprungligen postat av
Smeso
Judendomen beskrivs i gamla testamentet, som i sin tur bygger på äldre mesopotamiska berättelser, den egyptiska dödsboken samt lite släkthistoria och andra tillägg. På det baseras sedan kristendomen. Vad är det då som gör att en senare version av något tidigare kan anses vara mer sann än de tidigare versionerna?
Den stora skillnaden jämfört med de äldre mesopotamiska berättelserna och den egyptiska dödsboken är att det i judarnas texter handlar om att dyrka endast en gud.
Att de tio budorden kommer från den egyptiska dödsboken är lätt att förstå i och med att berättelsen om hur de uppkom sammanlänkas med ”uttåget” ur Egypten.
Lite mer än 600 år senare hamnar judarna i Babylon, och det är sannolikt att den långa fångenskapen i Babylon som orsakat att det finns mesopotamiska berättelser i bibeln. Det går att se att skapelseberättelsen, historien om ett ursprungligt paradis, syndafloden och Babels torn har hämtats eller i alla fall influerats av dessa berättelser. Att judarna i Babylon satt och skrev på religiösa texter vet vi eftersom grunderna till Talmud lades där.
Så hoppar vi fram omkring 600 år och hamnar i nästa ockupation och Jesu tid. Det fanns många försök till uppror, och det är inte omöjligt att tänka sig att tanken med Jesusfiguren var att ge folket en anledning till uppresning, men att det istället utvecklades till en pacifistisk rörelse. Man kan ju fråga sig om inte judiska eller romerska historieskrivare borde ha noterat och skrivit om de händelser som nämns i nya testamentet ifall de verkligen hade inträffat, särskilt den dramatiskt beskrivna korsfästelsen.
Ytterligare 600 år senare hamnar vi i Mecka, där Muhammed hittar på en ny version av gamla och nya testamentet. (Jag utgår ifrån att de flesta som läser här anser att Muhammed hittat på sin version.)
Sen hoppar vi fram ytterligare 600 år och hamnar i Europa, där reformationens tankar börjar ta form, även om den slutliga separationen kommer först nästan 200 år senare, i och med att Martin Luther blir den förste reformivraren som inte blir bränd på bål.
Ytterligare 600 år efter reformationens grundtankar hamnar vi i USA, där Joseph Smith drömde om ängeln Moroni och några guldplåtar med tusenårig text på. Han sade sig ha hittat var ängeln visade att plåtarna fanns begravda och sedan stack han in ansiktet i en hatt och dikterade en översättning av den texten för en annan person som antecknade och resultatet blev Mormons bok. Man kan ju tycka att sättet som texten skrevs på är en indikation på att något inte stod rätt till i huvudet på Joseph, och textens innehåll är en annan indikation, men trots det så valde alltså förvånansvärt många att tro på det, och omkring 12 miljoner tror fortfarande på det.
Som man kan se så har alltså det man tror på som baseras på bibeln genomgått en förändring i cykler om 600 år, räknat från uttåget ur Egypten och stentavlorna (om de funnits över huvud taget), och varje ny version har av de nya anhängarna ansetts vara mer sann än den tidigare versionen.
Vad skulle då vara sant i bibeln?
Ja, det är en intressant fråga. Det finns t.ex. inga bevis för att det skulle ha skett något stort uttåg ur Egypten, utan det har istället visat sig att det som idag är Israel vid den tiden var ockuperat av Egypten och att man befriade sig från ockupationen – inte att man vandrade från dagens Egypten till dagens Israel. Det finns inga register i Egypten som påvisar att det skulle ha funnits en stor judisk koloni där, men kontakten mellan israels folk och egyptierna genom ockupation av dagens Israel är alltså historiskt bevisad, fast inte så som det står i bibeln, och då faller ju hela berättelsen om Moses och plågorna i och med att det inte kan ha skett i Egypten och det då inte fanns någon direktkontakt med någon farao.
Sedan följer en serie av erövringar som mycket väl kan ha skett, fast det är knappast troligt att några murar skulle ha rämnat på grund av lite trumpetande eller några besvärjelser.
Jag såg en dokumentär förra året om Edens Lustgård, det visar sig att historien om Edens Lustgård och äpplet är klipp och klistra historia.
Adam och Eva existerar inte i judarnas skrifter, ej heller ormen och äpplet.
Eden existerar som en slottsträdgård strax innan avmarschen till Babylon, det var en lydkung till Babylon som förhävde sig mot Babylon, han hade ett snarlikt namn som Adam och en Ava fanns i närheten också.
Där kommer arvssyndstanken hos judarna, nämligen att förhäva sig så mycket att man blir utdriven och hamnar i en 600 år lång fångenskap. Detta förvandlades till att Människan blev fördriven ur Edens Lustgård på grund av syndfulla handlingar.
Sedan förvandlade de kristna detta till en del av skapelseberättelsen.
Eden låg nämligen där Templet i Jerusalem står.
I dokumentären fanns det mängder av spår till detta nämligen i portarnas stayer, nämligen Demoner som står vakt och detta går att läsa i Bibeln i beskrivningar av Eden.
Alla medeltida bilder av hur Eden såg ut så är det Babyloniska trädgårdar som avbildas och slottsträdgården var ju en Babylonisk trädgård eftersom Babylonien styrde landet. Alla Babylonska trädgårdar hade Demonstatyer vid ingångarna, det finns bevarade portar kvar att bese.
Sedan har vi detta med Jesus.
Jag är tämligen säker på att Jesusgestalten är modellerad av tre olika profeter vid tre olika tidpunkter, en av dem är Johannes Döparen som skildras dubbelt.
Den tredje är en upprorsledare cirka år 70 som korsfästes av romarna ihop med en rövare och det är det enda som stämmer med Bibelns beskrivning.
Jag tror att de kristna medvetet förvrängde jesus för att dölja att Jesus stred för judarnas rätt gentemot romarna, det finns upproriska element kvar i Jesus budskap, men de blir tandlösa utan sammanhanget.
Sedan förgudades Jesus av Romarna i sann förkristen tradition, För Kelterna blev Jesus en revolutionsgestalt mot Romarna och de förgudade Jesus utifrån Kelternas religionssyn och detta blandades ihop med romarnas förgudning.
Hela Katolicismens alla riter och uttryck är direkta fortsättningar och översättningar av den romerska gudakulten, till och med Vestalerna har en kristen variant, nämligen Celibatet hos manliga präster.
Det var Vestalerna som var överstepräster i den romerska gudatron, men de byttes ut mot män i kristendomen och Celibatet kom senare ihop med detta.
Även i Sverige plockade vi in i stort sett alla element ur ASA-tron in i kristendomen, alla riktigt gamla kyrkor ligger på kultplatser eller Asa-tempel.
Det är likadant i större delen av Europa.
