Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Trams. Det fanns andra krav på honom som han bröt. Han bröt mot borgensvillkoren, dvs han bröt mot brittisk lag. Det går inte att komma undan borgensvillkoren och brittisk lag vare sig man tar på sig en dumstrut över huvudet eller söker asyl på Ecuadors ambassad.
Jag tror du har fel. Det är knappast trams att fråga sig om han hade rätt att besöka ambassader. Kom ihåg att han enligt svensk lag inte ens räknades som frihetsberövad. Han fick besöka polisstationer, så varför inte ambassader? Jag tycker det är en relevant fråga och inget "trams". Kanske det är öppet för tolkningar huruvida han fick besöka ambassader. Eller så fanns en uttrycklig regel mot detta. Det är, tycker jag, en intressant fråga. Han kanske hittade ett sätt att komma undan borgensvillkoren, och det är nog inte helt fel att några kryphål sparas för att komma undan de hinder som Mariannes förföljelse och Annas lagliga hämnd utgjorde. Risken att andra gör samma sak är f ö liten, eftersom många inte har tillräckligt välunderbyggda skäl för att beviljas asyl. Men nog om detta.
Jag har funderat lite mer över Sofia och hennes förbryllande förvandling från en som den 20 augusti 2010 blev chockad över att Assange anhölls i sin frånvaro, till en som gärna väntar till 2020 på att få upprättelse i svensk domstol. Eftersom Borgström är inblandad så kan en rimlig förklaring vara att hon har fått terapeutiskt stöd att "minnas" genom en slags historierevision. Den 20-21 augusti 2010 sa hon att det var polisen som stod för anklagelserna. Några år senare betonar Massi Fritz att Sofia själv våldtäktsanmälde. Har någon hjälpt henne att "minnas"? Det finns ju terapeuter verksamma i Sverige som ägnar sig åt sådant, och tack vare Borgströms starka koppling till Margit Norell och hennes lärjungar (genom Quick-fallet inte minst, men han och Margit var visst bekanta redan på 70-talet) så är det inte särskilt långsökt.
Det är en obehaglig möjlighet att ta med i beräkningen, en terapi som gett henne positiv bekräftelse när hon byggt på bilden av Assange som skurk och sig själv som sexbrottsoffer, eventuellt under påverkan av lugnande mediciner (hon har ju mått psykiskt illa enligt EMF, och till skillnad från Assange vägras hon knappast medicinsk behandling). Och på samma sätt som runt Quick så finns vårdpersonal, polis och åklagare och Borgström och EMF som med iver vill sätta dit den "skyldige". Det är bara för Sofia att spela med. En liten inledande lögn, och sen är hon fast. Ju mer resurser som läggs på fallet desto mer ovilliga blir samtliga inblandade att nyktra till och se klart. Pengar rullar, myten byggs vidare och sekretessen är skyhög kring den lilla självbekräftande kretsen. Mönstret känns igen, och
så länge inblandade personer inte förstått vad som hände kring Quick så är de dömda att upprepa samma sak igen.
Jag hoppas det inte är så, men vem vet. Norell-kretsen avslöjades väl först hösten 2013, mer än tre år efter sexbrottsanmälningarna. Mycket kan ha hunnit hända under i första hand de tre inledande åren.
Lambertz och Borgström försvarar fortfarande Quick-domarna. Är det för att ett liknande tillvägagångssätt använts i Assange-fallet? Terapeuter som vaskar fram traumatiserande sexövergrepp ur "minnet" på personer som har svårt att frigöra sig ur deras grepp? Som sagt, jag hoppas det inte är så, men det skulle inte förvåna. Det skulle kunna förklara förändringen i Sofias attityd och det stöd hon ges så länge hon inte viker av från den inslagna vägen.
En ny rättsskandal på samma tema?