Fast varför skulle det vara intressantare med vad svenska "statsvetare" har att säga än t.ex. riktiga utländska forskare? Med de svenska politrukerna inom samhällsvetenskapen är det nästan alltid givet att det de påstår i stort sett aldrig har någon vetenskaplig grund och att det förmodligen utgörs av ren statspropaganda eller bygger på ideologiska dogmer, d.v.s. är förmodligen dessutom bevisligen falskt om man ser till forskningsresultat från seriös forskning internationellt.
Tyvärr är det av naturliga skäl få internationella forskare som studerar Sverige ingående. Sedan är jag inte så säker på att det nödvändigtvis är statsvetare som är de som i första hand är de mest kunniga att svara på de ämnesområden du nämner, istället för nationalekonomer eller vilken samhällsvetare som helst som har bedrivit empiriska studier på området, men jag är inte så insatt i utformningen av de olika disciplinerna, då jag är själv mer insatt i andra samhällsområden som bl.a. kriminologi, historia o.s.v. (förutom naturvetenskapliga ämnen, inklusive humanbiologi, etologi och evolutionsbiologi).
Edit: Det hör ju till saken att den svenska samhällsforskningen har havererat, eller rättare sagt politiserats, till att för sedan länge sedan inte producera någon forskning av värde. Även inom de områden jag själv har bekantat mig med, så sken vetenskapligheten med sin frånvaro, ideologiska och politiska hänsyn var det enda styrande, samt en del var direkt påtvingat genom politiska beslut, som t.ex. genuspseudovetenskapligt trams. Jag slogs även av hur många högt uppsatta personer (t.ex. professorer) inte verkade behärska de mest enkla medel, som t.ex. högstadiematematik, och i övrigt visade inga tecken på högre begåvning. Det är naturligt att det under sådana omständigheter inte finns värst många svenska statsvetare som det är värt att lyssna på, samt än mindre finns det värst mycket svensk forskning av vikt som har granskats internationellt, t.ex. forskningsrapporter i vetenskapstidningar med peer review.
Därefter har, kanske ganska väntat, även resten av svenska högskolesektorn börjat haverera, liksom grund- och gymnasieskolan. Sverige blev uteslutet från ENQA, det europeiska samarbetet bland ett trettiotal europeiska länder kring säkerhetsställandet av kvalitén i högre utbildning, eftersom svenska högskolesektorn inte når upp till minimikraven och är för politiskt detaljstyrt. Eleverna i svensk grund- och gymnasieskola har samtidigt rasat ifråga om kunskaper, matematiskt tänkande, problemlösningsförmåga och vetenskapligt tänkande, så att man nu befinner sig i den absoluta botten bland eleverna i alla industriländerna.
Kort sagt, eftersom det svenska utbildningssystemet började haverera långt innan de flesta andra samhällsfunktioner, så finns det begränsat med kunskap att uthämta därifrån. Som sagt, i den mån det finns lite mer trovärdig forskning kring Sverige är i den mån någon utomstående nu har forskat på Sverige. Trots allt är skillnaden mellan många svenska samhällsvetare i den svenska offentligheten och en random flashbacksmedlem som jag själv att jag åtminstone är begåvad, kunnig, behärskar vetenskaplig metodik och bedriver inte en ideologisk och politisk agenda, medan det i regel inte är fallet för dessa offentliga politruker och klåpare inom svensk samhällsvetenskap. Ingen av oss två lär dock bedriva seriösa omfattande, empiriskt grundade och med god vetenskaplig metodik utförda, studier på heltid om det svenska samhällets situation (inte minst offentlig verksamhet) i dagsläget, förutom att jag förutsättningslöst försöker pussla ihop de små bitar av information som trots allt finns tillgängligt.
__________________
Senast redigerad av Europe 2016-01-13 kl. 09:11.
Anledning: Edit
