Citat:
Ursprungligen postat av
Neverhesitate
Det du inte förstått är att jag inte skrev mitt inlägg för att diskutera statistik eller tillförlitligheten i studier. Så jag upprepar, anledningen till att jag skrev mitt inlägg med hänvisning till studien som talar om att det är ökad risk att få barn med psykiska sjukdomar ju äldre pappan är, var för att det av sånt du svarat framgick att du trodde att det bara är kvinnor som har bäst före datum, så jag ville upplysa dig om att så inte är fallet.
Men eftersom du verkar ha svårt att bara ta till dig och se det som den upplysning det var menat som, så kan du ju tala om vilka av dessa påståenden i artikeln som är felaktiga.
Vilka av följande riskökningar för barn i skillnaden mellan att ha en 24 årig pappa och en 40 årig pappa är alltså enligt dig felaktiga?
Att barnet med den äldre pappan löper 13 gånger större risk att få adhd?
Att det är 25 gånger större risk för att det drabbas av bipolär sjukdom?
Att det är fördubblad risk att de barnen drabbas av psykos, och att de har 2,5 gånger så stor risk för självmord och drogproblem?
Vilka av dessa påståenden menar du alltså är felaktiga?
Eller är det felaktigt att en 20 årig man för över ca 25 genmutationer medan en 40 årig man för över 65, och att det för kvinnan inte sker någon sådan försämring utan där ligger det stabilt på 15?
Så trots att spermiekvalitén blir sämre och sämre hos männen för varje generation (enligt en dansk undersökning du hänvisar till) så är det alltså TROTS DET en ökad risk för psykiska problem hos barnet om man väljer en pappa från den äldre generationen. Rent logiskt så kommer alltså någon som blir 40 om 20 år att ha ÄNNU sämre förutsättningar för att bli pappa än vad en 40 åring har idag, om spermiekvalitén är sämre i grunden än vad den varit hos tidigare generationer. Men det innebär inte att skillnaden i risk för barnet som finns mellan att ha en 20 årig pappa och en 40 årig pappa försvinner, för den skillnaden finns redan med i studien.
Du skrev: "Jag kan tycka att både 0,5 och 1,5% risk är så pass små, att jag i praktiken kan bortse ifrån det." Det var alltså när det gällde en riskökning på din sida som du skrev att du i praktiken kan bortse från det.
På andra ställen har du skrivit att det är 1 % risk att en kvinna föder ett barn med Downs syndrom när hon är 40 år. Din kommentar "Men vad är poängen med att ha ett seriöst förhållande med någon som är för gammal för att få friska barn?" tyder på att du anser att 1 % är för hög risk om den finns hos kvinnan.
Det jag ville påvisa är att en kvinna som väljer partner på samma sätt som du, tänker troligen likadant där, varför ska hon välja sperma från någon med högre risk?
Du skrev också: "Sammantaget är riskerna med ökande ålder hos fadern försumbar i verkligheten. Det är skälet till att man inte har sett din studie som relevant skäl för att införa maxålder för spermiedonatorer."
Enligt artikeln du länkade till så avråder de från att använda sperma från män över 40 år både i USA och Storbritannien. Även om det avrådandet inte grundar sig på just den studien som visar att risken för psykiska problem ökar med pappans ålder, så har de troligen nån anledning till den rekommendationen. Eller?
Anledningen till att jag påpekat vissa saker för dig på basic nivå är just för att du inte verkar förstå sånt som jag anser vara självklart för att hitta en passande partner och få en bra relation.
Att jag tycker att man ska välja partner efter vad man passar ihop med personlighetsmässigt är för att jag vet att det är det som ger lyckliga förhållanden. Jag önskar att alla fick uppleva hur det är att vara i ett förhållande där man efter många år ihop fortfarande tänder på varandra och väljer att tillbringa det mesta av sin tid ihop för att man trivs tillsammans och gillar att göra saker ihop.
Så om du tycker att du och en 20 årig tjej matchar varandra perfekt mentalt så tycker jag du ska strunta fullständigt i vad omvärlden tycker om det. Om ni är en perfect match så kommer omgivningen så småningom inse att ni är ett par som är på samma nivå, och släppa det de först kan ha tänkt om gubbsjuka och daddy issues. Sen är frågan om det viktigaste för dig är att hitta en kvinna som matchar dig mentalt och som du tänder på, eller om det är viktigare att omgivningen tycker att ditt val är ok?
Men att du utger dina ex för att vara ljugande psykopater tycker jag är en varningssignal. Visst kan man ha otur och råka ut för en psykopat, men om man gör det upprepade gånger och stannar i 11 år med en av dem, så tror jag man ska börja fundera. För antingen behöver man få hjälp att lära sig bli bättre på att välja partner och bli mer klartänkt när det gäller att förstå omfattningen av problem, eller så behöver man rannsaka sig själv. Ofta är det ju så att det bara finns EN enda gemensam faktor mellan en persons ex...
Det jag debatterar om, är att du påstod att de kvinnor som tänker mer rationellt/biologiskt när de väljer fader till sina barn, är likna benägna att välja bort äldre män, som det omvända. En rationell kvinna jämställer inte en ökad risk av 1% med en ökad risk av 5%. Vilket är den (grovt kalkylerade) skillnaden mellan en partner på 31 och en partner på 45, i fråga om män resp. kvinnor. Speciellt inte då män går från ca 1-2% i utgångsläget, medan kvinnor börjar på lång under 1% risk. Om man gör en rationell bedömning, så innefattar det att man klarar av att förstå situationen, och framför allt hur den påverkar i praktiken. Vissa kvinnor kanske ser det motiverat att optimera förbi 1%-nivån. Vissa män ser det kanske motiverat att skita i 5% risk eller mer. Men det kommer alltid vara fler som väljer bort 5% ökad risk, än som väljer bort 1% ökad risk. Så länge vi talar om en rationell bedömning.
Det går givetvis att hitta matchningar och jämförelser som påvisar mindre skillnad mellan könen, men jag tyckte att det var ändamålsenligt att jämföra två värsta-scenarion. Jag tror dock att de flesta skulle bilda sig en sammantagen bild, utav att mannen försämras mer gradvis, och aldrig blir direkt olämplig (enligt tusentals års historia och enligt den medecinska expertis som ger riktilinjer för spermadonation mm). Medan kvinnan försämras väldigt snabbt efter typ 40-45.
Utan att låta otrevlig, så konstaterar jag att du verkar intelligent, men att biologi och statistik kanske inte är din främsta expertis. Du förefaller inte kunna greppa skillnaden mellan den relativa ökningen av risken, och skillnaden i risk för sjukdom. Du bemöter inte alls de delar av mitt inlägg som förklarar detta, utan travar bara på och upprepar en lång rad relativa riskökningar. Du räknar upp en massa exempel där risken går från typ 0,011% till 0,036%. Den relativa ökningen av risken är då 327%, medan den verkliga risken i bägge fall är helt försumbar (enligt en relevant bedömning). Det är inte mängden av risker som påverkar utfallet, utan den sammanslagna vikten av dem. Och ingen av de många riskökningar du nämner, får genomslag i parktiken i nivå med Downsrisken hos äldre mödrar, vid de åldrar som jag tagit upp som exempel.
Många kvinnor bär säkert med sig anektodiska bevis, i likhet med dig, efter att ha läst om din studie i dagstidningar och på nätet. Och en del av dem påverkas säkert av det. Men det är inte kvinnor som gör rationella val. Kvinnor som väljer mer rationellt, torde inte lägga allt för stor vikt vid de små praktiska skillnaderna, i fråga om män.
Det skall givetvis tillstås att kvinnan är tämligen riskfri upp till 40-45, i praktiken. Och om man måste ta höjd för att lära känna varandra och skaffa 2-3 barn, så betyder det att en man som tycker att det är viktigt med egna barn, bör välja en ny partner som är max 35-40. För kvinnor som söker en fader, så kan man inte säga att det existerar någon liknande skarp gräns, även om en väldigt ung man är bäst rent biologiskt.
Det är även oerhört viktigt att påpeka att fertiliteten är en betydligt mer utslagsgivande faktor. Helt skilt ifrån risker för sjukdom hos barnet, vilket vi diskuterat hittills, så är situationen än mer uttalad i fråga om fertilitet. En man är ofta fertil hela livet, medan kvinnor har en skarpare gräns omkring 50. Och oavsett om man kan debattera detaljer i fråga om riskdiskussionen ovan, så är det väl omöjligt för en seriös människa att likställa män och kvinnor i detta avseende. En kvinna som vill ha friska barn, kan få några procent lägre chans med en äldre man (45 eller över när man träffas). En man som vill ha friska barn, har i princip noll procents chans med en äldre kvinna (45 eller över när man träffas).
Jag ser det som fullständigt relevant, att som "medelålders" man söka sig mot lite yngre kvinnor, om man vill bilda familj, utifrån rent biologiska grunder. Medan det omvända inte är lika uttalat. Vad som anses ok i allmänhet, i fråga om raggande och ålder för, är troligtvis en helt annan sak.
Jag kan nämna att jag själv har fått revidera min uppfattning, sedan jag började läsa på för att kunna diskutera med dig. Jag hade tidigare en bild av att kvinnans fertilitet, och även risken för Downs, påverkades starkare kring 40, än som tycks vara fallet. De riktigt stora riskerna infaller först efter 45.