Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

[quote=Myein|55932268] Om jag får lov att korrigera, så handlargudshävden inte om enskilda individers oförmåga att "förstå" , gudshävden är betydligt större än så och också efteerfrågan på den nuvrande hävden, är otillräcklig och har verkligen inte uppnått någon konsensus ännu. Inte ens i teistiska lägren där man internt ännu dividerar om vem som har mest "rätt".

Ja men bara det att detta inte är någon slags logisk konsekvens så länge självaste gudsdefinitionen inte ens ingått i vderlagd verifiering olika teister sinsemellan.

Så det handlar om upplevelsekänslans emotionella övertygelse, vilket inte heller i egentlig mening kan stå i samma mening som betydelsen av "definition", inte så länge det är emotinell värdeladdning som avgör detta "jag känner gud" resp. "jag känner inte gud, i detta du känner"

Det rör sig inom pseudo-filosofiskt område s.a.s

Och som alltid, är det en slags evig träta teister emellan, med trosriktningar som ej erkänner varandra.


Det här är alltsp ingen vedertagen definition, för att få kallas för definition... ska det inte kunna ses så många konflikter utbryta, som i sig är en blueprint om hur ofärdig självaste gudsdefinitionen är..
Här behöver du utan tvekan, börja ifrågastta ditt användande av beteckningen "EXISTENS", vad ordet betyder i teistisk terminologi, och hur teistisk tillämpning av ordet, de facto fäller ut i anspråken på att göras helt rumsrent också i resterande världen, där en överväldigande majoritet förstår vad "existens" betyder.

Dvs.. mina känslor.. är mina känslor, medan ett objekt.. som Gud är i sin användelse i hur man omtalar gud, fortf. inte nått längre än mina/dina/våra/era.. känslor av gudsnärvaro, då är det känslan som är betecknande och definierande, inte det som här i denna tråd är det topic.. som ännu inte nått destination och härledning av just gudshävdare, för samtliga att kunna börja en antydan om påbörjan om verifiering..

Om det inte låter sig göras, kan du inte längre omtala gud som t.ex allsmäktig elelr som skapande kraft. Då det tarvar mer än intern uppgörelse som funkar internt, enbart.



Ja det stämmer, att det går att orda gud, rent retoriskt.. men existensen av en gud, närmar sig därmed inte automatiskt sanningshalten VIA enbat orerandet, den enda som är intressant.. i var orerandet gud, tar slut för att en gud självt, tar vid.

Det, om något är ännu ett blankt område... där det är knäpptyst utan ett enda avtryck, av något så storslaget överväldigande övermäktigt, som gud.. lär ska vara.



Naturen, är naturen. att man kan leka ordlekar om detsamma är inte det samma, som att "guden" därmed är för handen, för alla att betrakta.. nej det återstår.. ett hav med sin helt egen melodi... vegetationen.. med helt egen kod.. övriga element, vart och ett noga angivet med exakt detaljerad beskrivning, som vetenskapen givit.. och då även det som för oss är osynligt med blotta ögat.

Eneeginivåer.. är allesamman, redan detaljrikt avslöjade.. så där vet vi också på förhand att det inte finns någon särskild trolldom.. av mystisk outgrundlighet. Då vi kan checka det med kausalitetsprinciper.

Men! som du säger.. känslan är fortfarande, mäktig.. men ensamt är en upplevelse ur känslospektra.. inte nog vad gäller definition, av något så mastodont som "en skapare"


Det implikerar inte minst, att du eller annan, har någotn exklusiv information, som icke-människa.. då guden hittills är omänsklig, därtill. Något som de flesta religioner mer än väl påtalar, och rätt ofta.
Frågan är då hur man eg. kan "känna" gud.. när nu människan är människa och enbart just människa, med mänskligt sinnelag, enbart, men äger tro och kan fantisera! och förmågan att tro en herrans massa mer om både sig själv och andra än vad som per definition, kan sägas vara belagt som alltid raktigenom sunt och intellektuellt hållbart : mytomaniserande är alltså en del av människans drömvärld, och det är evidensfört i att människan och hennes illusioner.. kan övergå vad som är gör hennes eget bästa.
Det är så mental ohälsa.. kan överrumpla, för att nämna en sak.. som människor drabbas av, som har connection till överdrivet grubbleri med förlorad verklighetsförankring.




Detta är ju introvert grubbleri, om hur man förskjuter och leker med orden.. om du ser detta som inte bevis men förklaring, så är det en oerhört luddig och tämligen intetsägande bestyrkning, på att en individ verkligen "nått kontakt med gud" utifrån att sätta nya kläder på redan kända uttryck, som t.ex "forever" för alltid"... något som fullständigt diminuerar till ett ingenting..

Alltet.. att säga du är allt.. är att inte ha fått sagt något av VÄRDE.

Ändå, var gud en så pass värdefull "skapare" att inget mer än poetisk spegling av ens egna uppelvelser, är vad som kommer ut.

Men herrejisses... det är till att vara egocentrerad, en grande.

Vill säga, att surpuppe-misstänksamhet där man på förhand insinuerar andra att vilja riva-ner-andrs-övertygelser, det är det sista en ärlig efterfrågan på hållbar definition, kan handla om.

Det är du som ventilerar lite paranoid gudstro, ingen en vill ta din ro ifrån dig, men vad gäller guds om universell existens - då ska du komma med lite djupare förankring än respektive individs svulstiga upplevelsevärld.

Varje människa har nämligen förmåga att fascineras och känna-sig-speciell. Det är människans excentriska behov det. det säger ännu inte ett jota om objektet.. gud.

Då guden inte ska behöva ha människan att ta om för människa.. då är det isf ett bakvänt el indirekt erkännande om att guden inte finns,

Men naturen finns! Människan finns oh jaaa! Det är majestätiskt det säger ingen emot.
Men hur naturen är... är ju inte därmed "gud".

Lika lite som att : när vinden är kall.. då rä det inte gud? men när sommarvinden smeker.. då är det så rysligt underskönt, att det-måste?-vara-gud?

Konsensus behöver man inte uppnå för att en definition ska kunna vara sann (eller peka mot sanningen).
En definition är en definition oavsett hur många som håller med om den. Att definiera Gud som det Absoluta, som en Princip som föregår all dualitet, får sägas vara vedertagen ur ett historiskt perspektiv, speciellt bland esoteriska strömningar inom flertalet religioner.

Det är som vanligt mycket subjektivistiska förhållningssätt gentemot religion från din sida. Min syn är att religion inte blott kan ses som ett uttryck för sentimentalism och subjektivism. Det finns en intellektuell och metafysisk plattform som ger oss verktygen för en sann förståelse för religion bortom diverse känslotillstånd. Ur denna plattform blir frågandet efter "bevis" meningslös. Första steget till en förståelse för religion och Gud vore att inse detta.

[quote=Myein|55939254] Sanningsordandet självt, utgör fortfarande inte ensamt tolkningsföreträdande, att kunna förbigå definitionens faktuella natur!

Du försöker hävda att en definition, är vederlagd även fast det råder grav brist på konsensus mellan judisk, kristen, islamisk och hiduistisk gud - då utesluter jag polyteismen, som ytterliggare sönderdelar det de ser som "gudseegenskapen" - jag ser det som enbart dåligt underbyggt försvar, mot de krav som stäls mot en påstådd gudsdefinition, som INTE ens finns mer än i det som springer ur den strikt solipsistiska livssynen.

Jaget och guden, mitt jag = gud, för att uppleva ditt ultimata jag/ego.. når du ett klimax där du överträffar enbart dig själv. Det är fortf. ingen definition på det objekt som sägs behöva tillbedjan!

Dualismen, går därmed inte runda eller trolla bort med oreranden.
Du glömmer alltså männikans och guds genuint olika/skilda natur (helt enl. teistisk förklaring) D,vs redan i namnandet av en outgrundlig idé.. har man särskilt sig.. det om något är dualismens inre mekanism.
ATT, orda gud = dualism i sitt vardande. Människan pekar själv! ut guden.. det om något är VILJAN att separera sig - ateism har ingen sådan separationsångest där människan klyver sig själv mitt itu.
(det sker på emotionellt plan/existentiellt vad annars, och ackompanjeras av gammelsedlig vidskepelse-föreställningar/suggerering.. för att tros förseglas med mentalt metaspekulativt orerande. Dramatisering.. vi kan den vid detta laget.






Det är ingen universell princi, i meningen princip - det är ett framtaget, av människan skapad ingenjörskonst, att BEHÖVA gämta termer från bl.a kvantfysik och metafysik. I sig.. finn singet sådant vad gäller TRO och upplevelsevärlden!

Vilken analfabet som helst, kan känna sig övermannad av skuggan, och börja ge skuggan egenskaper...

Det blir inget definierat för den skull, så länge vidskepelsekonstnären, får populistiskt medhåll. Populism, gör inte påven mer sann, att vara den t.ex sanne gudsombudsmannen, även påven är en mänsklig individ med tillkortakommanden och kan drabbas av mardrömmar och samvete som berider.

Så länge man inte ens når konsensus i vad.gud..vill.. inte i vad mäniskan vill.. så har man ingen gud på spåret, det enda jag säger.


En allsmäktig gud, kan inte ha olika principer med kontradiktoriskt budskapande!
Du kan alltså EJ tillämpa naturvetenskaplig logik här, i tron att de argumenten om kausalitet, är att appliceras över esoterism, hör du inte själv hur det låter ??

Har med känsloförstärkande diffus upplevelse att göra.. där frilägger och åsidosätter man HELT gällande universell narurlag. (som metafysik, annars EJ gör.. det vore kraftigt regelbrott)


Varför försöker du ens, måla fram gudstro.. som något universellt logiskt ?

När konflikterna själv, talar sitt alldeles utmärkta språk om vilken mastodont myt människor hanterar, där redan språket.. splittrar... var är den berömda definitionen, när man ju tillber
antilogik, där gud seglar in i retoriskt systematiskt enbart notoriskt upprepande om försanthållning.
Det är ju ihåligt.



Detta kan vara det mest klumpiga som yttras.. men vanligt generalfel.

Det finns en avgörande skillnad mellan metafysisk sökning och den spekulativa beridningen AV seriös metafysik/kvantfysik/partikelfysik som detta parallelltänkandet om att "också" gud.. och gudstron, undersöker.. ...ju... *på något .. sätt..(ja den gudstroende UNDRAR starkt ja, ..imponeras starkt ja! det är inte detsamma som att undersöka. Och går ej inom metsfysik.

Det går ev. under lingvistik, retorik in i mytskapandets förträffliga fördrivning av metafysik.




tingens ordning och verklighetens natur... ger SANN sökning av seriös universell grad - i själva verket står inte TRON på den basen, och ej på egna ben.. och där man säger att det är metafysik, har ni ju redan sågat grundvalarnas själva första sats, realiteten..(varför..) det är alltid realiteten som är referenspunkten! inom metafysik..

Men realiteten som bör, diminueras.. där gud-ska-in... varför.



. inom kreationismen, är det fantasin, som berider psyket intill försanthållningens uktimativa absolutism, som man kosntruerat.. dvs "gud" är en artificiellt DITSATT referenspunkt.. det är således :
pseudo


eller : ett qualia / inifrån ut.. upplevelsebaserat.

Helt skilt från metafysikens första förnimmelse, som tjänar underlaget.

Gud, med andra ord.. saknar underlagt.. enda tillgängliga, är din VILJA och förmåga att konstruera ordsammansättningar. Men med snålskjuts på redan etablerad vetenskap.

VArför blir detta så känslomässigt svårt för er att bara acceptera?

Det jag sade var att en definition kan vara sann, dvs. överensstämma med verkligheten, oavsett om alla teister tycker likadant. Varför måste alla teister tycka likadant för att en Gudsdefinition ska kunna vara sann?
Dualismen övervinns inte via oreranden eller diskursivt tänkande, orden begränsar men är något vi är tvingade att ta till för att beskriva det obeskrivbara. Det betyder inte att vi är för evigt avskärmade detta, bara att orden och det diskursiva tänkandet blott kan fungera som plattform för den egentliga resan och inte som ett närmande i sig. Dualismen övervinns i förenandet med det Icke-duella.
Jag är medveten om att du bara ser Gud som en mänsklig skapelse och inte som en objektiv verklighet, men dina skäl till varför det är så är svårare att greppa.

Gällande det sedvanliga uppdelandet i "tro och vetande" så ofta åberopat av skeptiker och som ofta används för att kringskära religiösa utsagor så är tro i en religiös mening inte en motpol till vetande utan en form av vetande. Genom tron accepterar vi uppenbarad kunskap.
Jo Gud kan ha motsägande "egenskaper". Han kan ex. både vara det största och det minsta. Och nej den uppfattningen är inte en "känsloförstärkande diffus upplevelse" utan en konsekvens av att all dualitet sammanfaller i det Absoluta och att våra ord och diskursiva tänkande inte kan greppa detta.
Det finns ingen logisk brist i att tillbe och hålla något för sant även om det inte är beskrivbart.
Med metafysik menar jag läran om Verklighetens över-psykomateriella nivåer. De som du rimligtvis borde förneka varför metafysik, enligt min definition, blir ett icke-begrepp för dig. Sant eller falskt, oavsett så är det ett seriöst undersökande och inte önsketänkande eller "tro" som du fått för dig. Platon var inte "troende".

Vad är "filosofisk rationalism"?
Det du tjatar om är deduktion i filosofiska ämnen. Det går inte. Det är heller ingen som begär.
Det är du som försöker få det till ett krav för att en filosofisk diskussion ska vara giltig. Och det är inkorrekt.
Därför blir det bara löjligt. Det är dessutom ett cirkelresonemang att försöka bevisa att allt ska vara empirisk med empiri.

Angående argumenten om att definitionen är ett cirkelresonemang så är det ett filosofiskt problem som finns i hela debatten.

Reduktionism är ett cirkelresonemang. Att hela tiden bryta ner allt till mindre delar och inte erkänna helheter, gör att det aldrig går att sätta stopp och avgränsa.
Det är ett cirkelresonemang.

Den vetenskapliga metoden i sig är ett cirkelresonemang eftersom allt som blir bevisat enligt den metoden anses som vetenskapligt, enligt sin egen metod. D v s om Gud skulle bevisas skulle Gud räknas som ett vetenskap och inte gudomligt.
Det är ett cirkelresonemang

Evolutionsteorin är ett cirkelresonemang. Man kan med den hitta på biologiska förlopp som förklarar precis allt. Allt. Inget är ofalcifierbart enligt evolutionsteorin.
Det är ett cirkelresonemang

Vi måste ju rimligtvis ha metoder för att nå kunskap. Empiri och deduktion är två bra angreppssätt som visat sig fungera, rent empiriskt ja. Empiri är ju inget annat än hur vi ser/upplever världen. Det är i det systemet vi kan uppleva världen. Hur föreslår du att vi ska kunna nå kunskap? Med vilka verktyg? Okvalificerade gissningar låter det lite som att du förespråkar? Rätta mig gärna med en redogörelse.

Det du skriver om evolutionsteorin säger inget annat än att du inte förstår den. Den beskriver hur liv utvecklas över tid, med vilka mekanismer. Och är bekräftad genom empiriska studier.

Och den vetenskapliga metoden; det som visas genom denna kan sägas vara vetenskapligt påvisat. Självklart. Det är inget cirkelresonemang utan en tautologi. Rent definitionsmässigt faller det ut på detta sätt. Om gud bevisas måste vi ha tydliga definitioner på vad "gudomligt" innebär. Om gud uppfyller dessa väldefinierade krav kan gud sägas vara gudomlig, rent vetenskapligt. Och även andra saker/varelser som uppfyller dessa krav.

För det första tror jag du har missförstått vad cirkelargument är då inget du nämner kvalificeras som ett cirkelargument.
Den vetenskapliga metoden är inget argument utan, som man kan lista ut från namnet, en metod som vi använder oss för att inhämta kunskap om världen. Den är inte perfekt men är det bästa vi har.

Var får du att evolutionsteorin säger att inget är ofalsifierbart? Det finns inget i den teorin som gör något sådant påstående. Detta skulle innebära att allt är falsifierbart, vilket skulle underlätta allt väldigt mycket men stämmer inte. Guds existens är t.ex. inte falsifierbart. Vi kan inte ställa upp ett expriment eller på något annat sätt bevisa att hen icke existerar.

Fast nu påstod inte Bogomil ”allt ska vara empiri”, och än mindre använde Bogomil empiriska metoder för att bevisa detta påstående.


Det beror på vad du syftar på då det gäller begreppet "reduktionism". Syftar du på ontologisk reduktionism (d.v.s. att man antar att den hela den metafysiska verkligheten består av ett fåtal komponenter) eller metodisk reduktionism (d.v.s. att man bryter ner ett fenomen i mindre komponenter och använder komponenternas interaktion för att förklara fenomenets beteende, t.ex. att elektroner och kvarkar och deras interaktioner kan förklara en atoms meteende)?

Ifall någon antar att den metafysiska verkligheten är ontologiskt reduktionistisk, och använder detta antagande som bevis för att den metafysiska verkligheten kan reduceras till ett fåtal komponenter, håller jag med om att det är cirkelresonemang. Men det får du ta med dem som gör detta cirkelresonemang, och hänvisa i så fall till ett relevant inlägg som du menar på gör detta resonemang.

Däremot är inte en metod i sig ett cirkelresonemang, t.ex. metodisk reduktionism.



Vetenskap är en epistemologisk metod att skapa kunskap om den empiriska världen, och en metod i sig är inte ett cirkelresonemang. Cirkelresonemang innebär att man antar X, och använder X för att bevisa X, och ifall du menar på att den vetenskapliga metoden i sig innehåller cirkelargument, får du påvisa detta med konkreta exempel.

Att kalla någonting för "vetenskapligt" som påvisats med vetenskaplig metodik är inte cirkelresonemang, lika lite som att det är cirkelresonemang att kalla någonting för "logiskt" som påvisats med logiska metoder, eller ologiskt ifall det finns logiska motsägelser.


Cirkelresonemang innebär att man antar X, och använder X för att bevisa X. Kan du peka på någonting konkret i evolutionsteorin som gör just detta?

Kan du peka på några konkreta förutsägelser i evolutionsteorin som du menar på inte är falsifierbart? T.ex. så skulle kaniner som daterats till äldre än den kambriska perioden falsifiera premissen att alla livsformer har en gemensam anfader.

Nu är inte evolutionsteorin relevant i denna tråd, eftersom denna tråd handlar om gudsbevis. Däremot kan du gärna besvara ovanstående frågeställningar i relevant tråd, t.ex. (FB) Den enda tråden om kreationistisk evolutionskritik och intelligent design(/Mod.)

[quote=Myein|55941013] Nej. Du blandar ihop begreppen ordentligt här.

Eftersom en kunskaps VÄRDE, anger huruvida en kunskap eller ett omtalande om ngt, verkligen uppnått definitionsgrad där kvalitativt kunskapsvärde uppnåtts, och därmed uppnått kvalitetsmässig fullgod, konensus.

Så frågan är alltid huruvida en kunskap är enbart upplevelsebaserad, eller... uppnått ett KOVSISTENT, såpass strukturellt VÄRDE, ATT.. konsensus råder, därefter kommer benämningen : kunskap är uppnått. Det får ett s.k allmängiltigt värde att FÖRHÅLLA SIG TILL. En parameter har uppstått.

(Qualia.. saknar dessa logikens passager, så vänligen, fundera en runda tull ska du se)



Eftersom! konensus är omedelbart förknippat med sannolikhet för att kunskap , verkligen är i första skedet ettobjekt att kunna studeras.. och för handen och här i denna ständigt rörliga process.. finner du åter igen : valideringen... och verifieringen som utgörs av bl.a konsensus. (enighet, det är en grundbult.. som du förkastat)

..i sig så anmärkningsvärt, att man förstår att du argumenterar känslomässigt fatalt.


Det råder ingen enighet i det som du personligen vill kalla för definition. Varpå man måste se din egen uppfattning om "definition" som ej överensstämmande med gängse uppfattning om vad dels kunskap är, dels vad definition är och vilka parametrar definitionsförfarandet öht, står i intim förbindelse med.

Du talar fortfarande om känslomässigt värdebaserande! I det kan definition inte fastställas - bara säger det så du kan lära dig göra skillnad utan att känna dig antastad, eller som du ju insinuerar.. att du/ni , och era ÖVERTYGELSER.. .. då det står klart fast för mig, att ni verkligen är "övertygade" .. och det är inte det! jag diskuterar.. utan låter dig fredligt hållas för din tro - men påminner om att du antgl. omedvetet ävetyrar den av erfarenhetsmässigt gjorda empiriska erfarenhetens grundvalar, där förmågan att dra korrekta slutsatser från givna påståenden håller ursprunglig logisk kvalitetsmässig lagbundenhet slutsatsens steg 1, :

a/ VAD, är det ni studerat och utifrån det, vill komma fram till definition?

b/ Är det sannolikt reellt

osv.

Detta saknar begreppet... gud - ty det är qualia det är per definition odefinierbart!!


En definition, utan konsensus? de egenskaper som utgör definition.. saknar objektets närvaro, för att öht kunna omtalas , SÅ SOM NI GÖR...

Det är m.a.o ett egentligt brott, att hantera epistemologi på det viset.

Istället glider teismen i mellanglappen.. där utvärderingens levande processande sker.. det , per se.. har inget med definitionsskapandens slutsteg att göra.

Icke-konsensus, är självaste beviset på det. Det handlar om att uppleva/uppfylla, varenda teist med självaktning, vet detta. Kvar står ni som stångar er blodiga mot empirismens grundval och urvalsprocess.. med händerna de facto helt tomma och kan inte ens påbörja en regelrätt validering. Då ENA parten som råkar vara huvudparten är helt borta ur bilden.. det finns inget att lägga fram samt avsaknad av konsensus.. behöver isf lägga fram nytt underlag för vartenda momentum ur respektive religion resp. samfund och ständiga tolkning.. i en ponerad definition.. så allvarligt bristfälligt .

Det här är så uppenbart, att jag måste säga att jag förvånas över att sitta och alls förklara detta för dig, som talar om att din imagination.. bör ses som fullgod definition... det funkar inte så med värdeteorier, min kära vän.. jag önskar att du kommet till insikt om detta, för faan.... !


En svordom, som om någonstans, isf HÄR är på sin plats!


Vad som är obeskrivbart : är definitionsmässigt ICKE-KONSISTENT, vad får er att få så svårt att förstå detta.

Det råder ZERO koherens mellan det du sägeer.. du stapplar upp termer från etablerad empirisk tradition.. men likt tjuven om natten, knycker till dig, och tror nu att du kan skapa egna kriterier..

Det är lagbrott, det är ohederligt. Det är svävande.. det är inte definition på "gud" , man kan inte definiera qualia, varför tog du aldrig reda p det från första början? att kvantfysik och qualia inte står i beröring med vartannat.

Ni har inget vetskap eller hum om begreppet själ heller.. det är i vart fall inte sinnligt, varför det går att uteslutas som värdebestämmande! Men, teister förstår inte detta... inte så konstigt, då definition aldrig varit teisters ansvar.. teister har alltid hoppat över ansvar gällande värde och kvalitet.

Det är en naturlig följd av något som handlar om människans-egen-självuppfyllande-projiceringsteknik, man kan kalla det för konst.. eller emotionellt kapitalsamlande.



Föreningen är IMAGINÄR, annars låter det trevligt.. men nära skjuter ingen hare. et kan vara en smaksak, liksom allt som sker på jorden vad gäller -andliga sökare- inte följer matematiska el. logiska principer utan med fördel... direkt förbiser.

Detta vill du inte medge, varför du troligtvis inte är så andligt utvecklad , men oviktigt.. du vill in och strida med tron med religionen på område som inte godtar t.ex martyrskapande och självupfyllande profetior .. och det går ju alltså inte, om du tar till dig vad andligt sökande är för något...

[quote]

forts. föregånde inlägg RE Myelin :


(ursäkta "segdragenheten", ) , men, man dör inte... eller..?


Jag har kognitionsvetenskapliga skäl, att fortsatt förbehålla mig det närmandet, närhelst gudsbegreppet och gudsivrare, tar sig anspråk att diktera koherens mellen det sagda i strävan att ge sig in i evidenbasrad definiitonskonst där det ska skicklighet till, mer än vilja.

Vad som är alltför uppenbart felaktigt och felaktig slutsatsförmåga direkt kontradikterar gudssökandet som är *qualia.. står utanför lärandets grundsatser - utan består av andlig uppfyllelse med lovprisandet och bedjandet som absolut central aktivitet och därmed PASSIV icke-epistemologisk drivkraft..

Däremot, att jag vet hur avvikande ett fudserkännande behöver gå... lämna empiri därhän och konsensus som du säger inte ens äger mening... så snabbt glömmer många teister andliga kvaliteten i andlig upplevelse genom a att vilja "pricka in det, och ringa in det" , det är ju att därmed inte ha ssom väg, att vidga andligt... som jag ser det. En orsak god nog, för mitt vidkommande, att se hur ni kognitivt avviker. Jag har också nämnt det någon gång, att det kan ha med genetisk predisposition att öra, huruvida man förstår begreppet gud som människans egenkärlek och spegling, eller inte förstår sinnesspelen. Som har övertygelsen som tyngsta försvar, och inte det epistemologiska grundarbetet som heligt.



Detta kan ni mena internt, men det får annan proportion,, när du ska in och konkurrera med det allmänt vedertagna.. så kunskaps-VÄRDET.. också tillblivelse är intressant här, inte enbart att det ej uppnått erkännande som sannolikt.. det ni kallar för "sanning" , det är mycket.. långt dithän, ännu.. men ni ropar redan hej.. vi gör däremot inte det, och det vet du också.

Vad värre är, varför gör ni er och era ofärdiga läxor till offer och menar att ni är "utsatta" ?


Så klart, när man inte ens vet, vad gud är och att han är det han inte är när han är men inte när han inte är...

Det är en bita-sig-i-svansen-orsak-lek.... förvånansvärt att du inte ser detta, för mig är det glasklart.
Ja men ok, du vill omskriva det redan uppenbara.. fine.
Jo, det var oseriöst uttalat av dig, i mina ögon alltför nonchalant. Där jag ser kunskapsarrogansen, som ett måste, för att få plats med tron på det övernaturliga.. att ges sanningsetikett.

Men i min värld.. heter det suggerering.. som har vidskepelsens rötter, varför nästan skäms ni så fort gudstrons riktiga orsaker kommer på tal? Ni kan ju fortf. se det som meningsfullt, (klokt)för er.

Liksom alla inte kan gå i samma skostorlek eller har samma hattnummer. Många plagg måste dessutom specialdesignas, åt olika håll och förstärkas med olika sömmar, som i ert fall.

. Nu.. ursäkta, så vrickade du tungan här, nästan såå det gör ont i mig å dina vägnar Myein.. kära du..

Överpsykomateriella nivåer, hur fick du fatt i sådan formulering? Låter som något man klurit ihop.. i och det faller pladask, sådant.. när jag försöker... ta-tag-i-det-du-s-nu.. kan isf icke hanteras av en mänsklig tanke! som behöver minsta gemensamma nämnare.. att iaf.. komma till definiton, så du kontradikterar igen.

Det börjar bli pinsamt. Tycker inte vi kommer längre.. det blir att forcera väggar.. och jag ger mig inte in i sådan ordlek, det är mycket redan.

Jag inser att du är fatalist med ödesmttnaden som inspiration. Du ödelägger ju redan urvalskriterierna gällande kunskapsvalideringens område.


Längesedan Platon upphörde som främsta auktoritet, när vi talar logik, kunskapsvärdets kriterier och empirins urvalsprocess. Samt grundvalen.. du står på.. jag, och varenda levande.

Bogo har dampat 50K enradersinlägg om att det ska vara empiri och deduktion.

Metodisk reduktionism syftar jag på. Det har använts inte bara för vetenskaplig metod utan som filosofi med anspråk på att förklara allt med naturvetenskap. Reduktionismen är gift med materialismen, positivismen och empirismen.

Tex är den nya synen på medvetande ett exempel på det. I och med att vi nu kan scanna hjärnan i detalj så kan vi se vad som händer när komplexa tankar händer. Det tolkas dåp som att tex känslor inte existerar på grund av att de bara är signaler och kemiska processer som vi kan kartlägga.
Det är ett exempel på hur man tror att bara för att vi kan se något så existerar ingetr större sammanhang.
Tesen är att X beror på endast en enda sak. Den lilla sak kan sedan bevisas med en annan enskild sak X.
Det omöjliggör "global" verkan. Dvs något som får helheter till helheter. Det förklaras med att det inte behövs och beviset för det är det närmsta steg som föregår det andra. Som att hävda att en kedja som går runt ett nav beror på den tidigare länken. Det är ett cirkelresonemang



Inte metoden i sig, utan vad den används till som filosofi. Om något kan bevisas är det inte längre "magiskt" eller gudomligt och kan inte anses vara religion. Alltså blir det rundgång eftersom inget kan vara något annat än just det som metoden själv är.
Dvs Tesen (X) är att allt är naturvetenskap. OM det kan bevisas med den naturvetenskapliga metoden (X). Om det INTE går att bevisa enligt X så finns det inte enligt X.

Se ovan


ET säger att "allt som lever – lever för att det lever- Och det bevisas av det faktum att det lever". Det går att applicera på allt och det går inte att falsifiera. Vet du tex varför vi har rövar? Jo för på istiden halkade alla och slå ihjäl sig, men de med feta arslen klarade sig för de landade mjukt. Därför har vi feta rövar. Bevisa att det inte stämmer. Varför har apan brun päls? Jo för att de andra färgerna inte funkade. Varför har djur fyra ben? Jo för att fem inte funkade. osv osv.
Tesen är att det som lever är det som överlever och det bevisas med att det bara är de arter som lever som har överlevt. Dvs det finns inget som inte lever som har gjort det MOT ET. Tex så går det inte att säga att enligt ET borde inte arten x finnas. För den finns. Man kan förklara att x finns just med det faktum att den lever och existerar som enda bevis. Dvs om det lever måste det ha något som funkar evolutionärt.