[quote=Myein|55932268]
Så det handlar om upplevelsekänslans emotionella övertygelse, vilket inte heller i egentlig mening kan stå i samma mening som betydelsen av "definition", inte så länge det är emotinell värdeladdning som avgör detta "jag känner gud" resp. "jag känner inte gud, i detta du känner"
Det rör sig inom pseudo-filosofiskt område s.a.s
Och som alltid, är det en slags evig träta teister emellan, med trosriktningar som ej erkänner varandra.
Dvs.. mina känslor.. är mina känslor, medan ett objekt.. som Gud är i sin användelse i hur man omtalar gud, fortf. inte nått längre än mina/dina/våra/era.. känslor av gudsnärvaro, då är det känslan som är betecknande och definierande, inte det som här i denna tråd är det topic.. som ännu inte nått destination och härledning av just gudshävdare, för samtliga att kunna börja en antydan om påbörjan om verifiering..
Om det inte låter sig göras, kan du inte längre omtala gud som t.ex allsmäktig elelr som skapande kraft. Då det tarvar mer än intern uppgörelse som funkar internt, enbart.
Det, om något är ännu ett blankt område... där det är knäpptyst utan ett enda avtryck, av något så storslaget överväldigande övermäktigt, som gud.. lär ska vara.
Eneeginivåer.. är allesamman, redan detaljrikt avslöjade.. så där vet vi också på förhand att det inte finns någon särskild trolldom.. av mystisk outgrundlighet. Då vi kan checka det med kausalitetsprinciper.
Men! som du säger.. känslan är fortfarande, mäktig.. men ensamt är en upplevelse ur känslospektra.. inte nog vad gäller definition, av något så mastodont som "en skapare"
Det implikerar inte minst, att du eller annan, har någotn exklusiv information, som icke-människa.. då guden hittills är omänsklig, därtill. Något som de flesta religioner mer än väl påtalar, och rätt ofta.
Frågan är då hur man eg. kan "känna" gud.. när nu människan är människa och enbart just människa, med mänskligt sinnelag, enbart, men äger tro och kan fantisera! och förmågan att tro en herrans massa mer om både sig själv och andra än vad som per definition, kan sägas vara belagt som alltid raktigenom sunt och intellektuellt hållbart : mytomaniserande är alltså en del av människans drömvärld, och det är evidensfört i att människan och hennes illusioner.. kan övergå vad som är gör hennes eget bästa.
Det är så mental ohälsa.. kan överrumpla, för att nämna en sak.. som människor drabbas av, som har connection till överdrivet grubbleri med förlorad verklighetsförankring.
Alltet.. att säga du är allt.. är att inte ha fått sagt något av VÄRDE.
Ändå, var gud en så pass värdefull "skapare" att inget mer än poetisk spegling av ens egna uppelvelser, är vad som kommer ut.
Men herrejisses... det är till att vara egocentrerad, en grande.
Vill säga, att surpuppe-misstänksamhet där man på förhand insinuerar andra att vilja riva-ner-andrs-övertygelser, det är det sista en ärlig efterfrågan på hållbar definition, kan handla om.
Det är du som ventilerar lite paranoid gudstro, ingen en vill ta din ro ifrån dig, men vad gäller guds om universell existens - då ska du komma med lite djupare förankring än respektive individs svulstiga upplevelsevärld.
Varje människa har nämligen förmåga att fascineras och känna-sig-speciell. Det är människans excentriska behov det. det säger ännu inte ett jota om objektet.. gud.
Då guden inte ska behöva ha människan att ta om för människa.. då är det isf ett bakvänt el indirekt erkännande om att guden inte finns,
Men naturen finns! Människan finns oh jaaa! Det är majestätiskt det säger ingen emot.
Men hur naturen är... är ju inte därmed "gud".
Lika lite som att : när vinden är kall.. då rä det inte gud? men när sommarvinden smeker.. då är det så rysligt underskönt, att det-måste?-vara-gud?
Citat:
Om jag får lov att korrigera, så handlargudshävden inte om enskilda individers oförmåga att "förstå" , gudshävden är betydligt större än så och också efteerfrågan på den nuvrande hävden, är otillräcklig och har verkligen inte uppnått någon konsensus ännu. Inte ens i teistiska lägren där man internt ännu dividerar om vem som har mest "rätt".
Nedan finns inga belägg så som Bogomil efterfrågar men kan kanske vara av intresse för somliga ändå:
Citat:
Ja men bara det att detta inte är någon slags logisk konsekvens så länge självaste gudsdefinitionen inte ens ingått i vderlagd verifiering olika teister sinsemellan.
Eftersom det Absoluta (Gud) per definition är gränslöst kan det inte annat än vara överallt.
Så det handlar om upplevelsekänslans emotionella övertygelse, vilket inte heller i egentlig mening kan stå i samma mening som betydelsen av "definition", inte så länge det är emotinell värdeladdning som avgör detta "jag känner gud" resp. "jag känner inte gud, i detta du känner"
Det rör sig inom pseudo-filosofiskt område s.a.s
Och som alltid, är det en slags evig träta teister emellan, med trosriktningar som ej erkänner varandra.
Citat:
Det här är alltsp ingen vedertagen definition, för att få kallas för definition... ska det inte kunna ses så många konflikter utbryta, som i sig är en blueprint om hur ofärdig självaste gudsdefinitionen är..
Gud är den grundläggande principen, alltings verklighet, det Ena som möjliggör det många.
Citat:
Här behöver du utan tvekan, börja ifrågastta ditt användande av beteckningen "EXISTENS", vad ordet betyder i teistisk terminologi, och hur teistisk tillämpning av ordet, de facto fäller ut i anspråken på att göras helt rumsrent också i resterande världen, där en överväldigande majoritet förstår vad "existens" betyder.
I förhållande till skapelsen är Gud Varat som skapelsen behöver för att överhuvudtaget kunna existera, ty det säger sig självt att utanför Varat kan inget äga någon form av existens. Utan Gud skulle allt renderas till ett absolut intet.
Dvs.. mina känslor.. är mina känslor, medan ett objekt.. som Gud är i sin användelse i hur man omtalar gud, fortf. inte nått längre än mina/dina/våra/era.. känslor av gudsnärvaro, då är det känslan som är betecknande och definierande, inte det som här i denna tråd är det topic.. som ännu inte nått destination och härledning av just gudshävdare, för samtliga att kunna börja en antydan om påbörjan om verifiering..
Om det inte låter sig göras, kan du inte längre omtala gud som t.ex allsmäktig elelr som skapande kraft. Då det tarvar mer än intern uppgörelse som funkar internt, enbart.
Citat:
Ja det stämmer, att det går att orda gud, rent retoriskt.. men existensen av en gud, närmar sig därmed inte automatiskt sanningshalten VIA enbat orerandet, den enda som är intressant.. i var orerandet gud, tar slut för att en gud självt, tar vid.
Gud kan alltså sägas finnas i naturen
Det, om något är ännu ett blankt område... där det är knäpptyst utan ett enda avtryck, av något så storslaget överväldigande övermäktigt, som gud.. lär ska vara.
Citat:
Naturen, är naturen. att man kan leka ordlekar om detsamma är inte det samma, som att "guden" därmed är för handen, för alla att betrakta.. nej det återstår.. ett hav med sin helt egen melodi... vegetationen.. med helt egen kod.. övriga element, vart och ett noga angivet med exakt detaljerad beskrivning, som vetenskapen givit.. och då även det som för oss är osynligt med blotta ögat.
eller rättare sagt, naturen finns "i" Gud och beror av Gud då Gud utgör naturens yttersta Verklighet. Människan är skapad på så vis att hon kan komma till insikt om att allting beror av Gud och att världen så som vi vanligtvis förstår den med sin mångfald och förändring inte existerar fullt ut, mångfalden är en illusion som blott existerar relativt. I denna insikt upplever man att "allt är Ett".
Eneeginivåer.. är allesamman, redan detaljrikt avslöjade.. så där vet vi också på förhand att det inte finns någon särskild trolldom.. av mystisk outgrundlighet. Då vi kan checka det med kausalitetsprinciper.
Men! som du säger.. känslan är fortfarande, mäktig.. men ensamt är en upplevelse ur känslospektra.. inte nog vad gäller definition, av något så mastodont som "en skapare"
Det implikerar inte minst, att du eller annan, har någotn exklusiv information, som icke-människa.. då guden hittills är omänsklig, därtill. Något som de flesta religioner mer än väl påtalar, och rätt ofta.
Frågan är då hur man eg. kan "känna" gud.. när nu människan är människa och enbart just människa, med mänskligt sinnelag, enbart, men äger tro och kan fantisera! och förmågan att tro en herrans massa mer om både sig själv och andra än vad som per definition, kan sägas vara belagt som alltid raktigenom sunt och intellektuellt hållbart : mytomaniserande är alltså en del av människans drömvärld, och det är evidensfört i att människan och hennes illusioner.. kan övergå vad som är gör hennes eget bästa.
Det är så mental ohälsa.. kan överrumpla, för att nämna en sak.. som människor drabbas av, som har connection till överdrivet grubbleri med förlorad verklighetsförankring.
Citat:
Detta är ju introvert grubbleri, om hur man förskjuter och leker med orden.. om du ser detta som inte bevis men förklaring, så är det en oerhört luddig och tämligen intetsägande bestyrkning, på att en individ verkligen "nått kontakt med gud" utifrån att sätta nya kläder på redan kända uttryck, som t.ex "forever" för alltid"... något som fullständigt diminuerar till ett ingenting..
Gud är allt genom att vara alltings verklighet, samtidigt är han inget genom att inte vara tingen i sig. Gud är det största och det minsta, det högsta och det lägsta - Alpha och Omega. I honom upphör all dualitet och där tystar även orden. För att förstå Gud måste man erkänna Verklighetens överindividuella nivåer och människans förmåga till självtranscendens, gör man inte det p.g.a. diverse anledningar (t.ex. en korrupt människosyn, epistemologiska tillkortakommanden, etc.) så riskerar man att sluta sina dagar som en skeptiker som mest vill riva ned andras övertygelser.
Alltet.. att säga du är allt.. är att inte ha fått sagt något av VÄRDE.
Ändå, var gud en så pass värdefull "skapare" att inget mer än poetisk spegling av ens egna uppelvelser, är vad som kommer ut.
Men herrejisses... det är till att vara egocentrerad, en grande.
Vill säga, att surpuppe-misstänksamhet där man på förhand insinuerar andra att vilja riva-ner-andrs-övertygelser, det är det sista en ärlig efterfrågan på hållbar definition, kan handla om.
Det är du som ventilerar lite paranoid gudstro, ingen en vill ta din ro ifrån dig, men vad gäller guds om universell existens - då ska du komma med lite djupare förankring än respektive individs svulstiga upplevelsevärld.
Varje människa har nämligen förmåga att fascineras och känna-sig-speciell. Det är människans excentriska behov det. det säger ännu inte ett jota om objektet.. gud.
Då guden inte ska behöva ha människan att ta om för människa.. då är det isf ett bakvänt el indirekt erkännande om att guden inte finns,
Men naturen finns! Människan finns oh jaaa! Det är majestätiskt det säger ingen emot.
Men hur naturen är... är ju inte därmed "gud".
Lika lite som att : när vinden är kall.. då rä det inte gud? men när sommarvinden smeker.. då är det så rysligt underskönt, att det-måste?-vara-gud?
) , men, man dör inte... eller..?