Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Jag hade som mål att sluta helt. Blev dock "lurad" att dricka folköl och då var det igång i en månad, med paus en månad, igång och sen nu paus igen. Det är dock inga raketfyllor längre utan lite mera sansat(oftast iaf). Blir dock märkbart tyngre av ölen och det var en morot att när jag inte dricker att då går jag ner på normalvikt.

För mig så eskalerar det och blir mer och mer för varje gång när jag väl är igång. Jag har nu fått klart för mig(för sjuttioelfte gången) att jag inte kan ha öl hemma av något slag för då drar det igång. Så nu kör jag en period med att vara nykter några månader och får se om det går längre. Jag var ett vrak i våras och nu är det alla tajders igen med psyket iaf. Så att bara dra ner rejält hjälpte mig mycket men jag vet att jag inte ska helgsupa, för det är rena skiten för mitt psyke som är friskt i övrigt.

Vart vänder man sig till beroende klinik? Jag har aldrig velat gå den vägen antabus vill jag helst slippa. Jag har ganska bra kontroll på livet just nu alla åtagande löften mm hålls men jag dricker fortfarande har börjat smyga mer för att inte göra min fru besviken ut på balkongen halsa en ner i källaren måste köpa mjölk det fixar jag stannar till vid pizzerian 2-3 öl. Detta funkar tro det eller ej men jag vet att den dagen kommer då det inte funkar mer när jag är så nedbruten igen och jag dricker hådare få blackouter och ställer till det. Värsta är skammen och att ta tag i det jag gör det imorgon tänker jag skammen att ingen vet om det. Alla vet att jag brukar bli aprak på fester och kan ställa till det men ingen vet att jag dricker varje dag. Skammen är den värsta och att det kommer betraktas som en bagatell försökt säga till vänner innan att jag har alkohol problem då har det mest skojats bort och sagts du Nää du har inga problem. Men jag har problem när man måste smyga ut på balkongen och halsa en starköl medans man sitter i soffan och kollar på nyheterna det är inte normalt. Skammen är värst.

Prova att googla "beroendemottagning *din kommun*". Jag känner igen mig i allt du skriver och jag resonerade länge likadant. Tyvärr lär du behöva söka hjälp förr eller senare. Har man börjat smygdricka är man redan ganska illa ute i min mening.

Jag ville också slippa antabus och tänkte att jag skulle hålla det på en lagom nivå. "Jag ska dra ner på det lite" osv, tanken på att inte få någon öl alls var närmast otänkbar. Men det räcker att något i vardagen går åt helvete eller att du gör bort dig på en fest för att du ska trigga igång värre och värre drickande. Alla är väl olika och reagerar olika på motgångar men så fungerade jag - drack bort ångest och stress, ångest och stress som ofta kom som ett resultat av tidigare drickande. Även skammen försökte jag dricka bort och det går ju bara åt ett håll.

Du läser och skriver i den här tråden så undermedvetet vet du nog vad som borde göras, du vill bara inte riktigt se sanningen i vitögat. Kanske måste alla nå sin personliga botten innan man faktiskt tar tag i det. Botten är inte vacker, så mycket kan jag säga.

Nu tror jag inte antabus är den ultimata lösningen men du bör fråga dig själv varför du inte vill göra det ena eller andra. Sjukdomen är jävligt duktig på att förvrida våra tankar och det mesta som är bra för oss kommer att kännas jävligt fel. Vi kommer alltid hitta skäl vi tycker är logiska för att inte göra saker som hjälper mot vår sjukdom och när vi inte hittar några rationella skäl kommer magkänslan att skrika "NEJ".

Alkoholsuget kommer definitivt ge sig tillkänna imorgon. Från att haft en maxstimulans av belöningssystemet till en normalstimulans av det, givetvis är det en radikal omställning för hjärnan. Jag hoppas jag inte varit överoptimistisk denna gång.

Men detta ska jag klara av, jag måste. En fredag utan alkohol, alltså. Jag kan jag inte minnas när det var senast. Träning och även nyttig vitamin -o fiberrik mat, ska stävja suget har jag hört. Skräpmat främjar det. Stämmer detta?

Beror nog på hur man är som person, för mig har det ingen betydelse men jag drack på fastande mage för det mesta ändå så mat har ingen koppling till alkohol för mig. Äter man så orkar man inte dricka lika mycket, det går ju inte för sig

Försök hitta nåt som hjälper, de första helgerna är det bara att härda ut men sen blir det svårare (iaf för mig) och då är alla knep som fungerar välkomna!
Långa promenader fungerar för mig, då hinner det värsta suget lägga sig innan man är hemma igen.
Det är ju alltid bra att träna, oavsett om det minskar suget eller inte.

Det har jag aldrig hört. Viktigaste är att inte vara hungring, HALT.
Hungry
Angry
Lonely
Tired
^^undvik.

Egentligen kan man tyvär lägga till "happy" på den listan, för det är ju så gött att "fira" med en öl.

Varför vill du inte gå igenom ett liv utan alkohol med hjälp av antabus? Hur kan du ha en ganska bra kotroll över ditt liv när du gör allt för att dricka? Säger lite emot dig själv här. Du behöver all hjälp du kan få och du har tyvärr inte kontroll över något. Så känns det bara för dig men fråga dom som står dig nära. Och du, var säker på att din fru känner till hur du myglar med att smygdricka. Det kommer med tiden då hon kommer ställa dig mot vägen. Hon väntar bara.


Finns inga ultimata lösningar på något överhuvudtaget! Men antabis är en bra sak, min morsa har klarat hålla sig borta från alkohol nu 15 år. I 5 år var det fram och tillbaka med antabusbehandlingen. Ibland skippade hon ta det och lät några dagar gå så antabusen kunde lämna kroppen så hon kunde dricka sig full. Så höll hon på i 5 år men bestämde sig att aldrig mera dricka och tog antabus regelbundet o 6 år. Det hjälpte henne.

Det beror på om man vill bli kvitt sitt problem!

Det ligger en del sanning i det. Vi som brukar gå på AA/NA-möten har alla hört "Gå på ett möte även om du är skitdeppig, spring till ett möte även om du är skitglad.".


Det kan vara en bra krycka ibland. Jag har själv använt mig av antabus. Men det bästa är ändå att på något vis försöka bli av med besattheten att dricka. Att gå från "jag kan inte" till "jag vill inte".

Nu har jag inte läst ditt fall. Försök att bli av med den om du kan. Du är om jag förstått rätt alkis? Vet inte hur länge du har varit det men jag har levt med en alkis vääääääldigt länge och vet hur dom funkar. Tro mig, du kommer inte komma undan själv och utan något hjälp i form av medicinsk alternativ.

Ditt liv ditt val, gör vad du vill. Ska inte diskutera ditt bästa om du inte vill göra något åt saken.

Vad pratar du om? Jag är en numera drogfri blandmissbrukare som klarar mig bra utan antabus. Enda medicinen jag använder är icke-narkotikaklassad sömnmedicin.
99% av tiden är jag fri från den mentala besattheten av att använda alkohol/droger. Dom gångerna då besattheten ändå slår till och jag börjar förhandla med mig själv är konsekvenserna av att ta den första tillräcklig för att låta bli. Jag behöver inte hotet från att må dåligt av antabusen.
Du har rätt i att jag inte har kommit undan själv, behandlingshem>NA är det som hjälpte mig.