Johan Asplund, Sundsvall, försvunnen sen 1980. T. Quick/S. Bergwall friad 14/3 -12

Får jag inte tala om, men varför inte fråga polisen i Sundsvall vad de har fått in i sommar.

Borde vara riktigt obekvämt för just LA... som garanterat följer denna tråd på det ena eller det andra sättet.

Jag tror också att LA följer tråden. Men han går säker så länge han inte erkänt något. Han är en kall jäkel.

För vem?

Han går ändå säker, så det finns uppenbarligen inga skäl för honom att vara tyst om vad som hände.

Ja, brottet är preskriberat men rent psykologiskt går han säker för sig själv genom att intala sig att det aldrig hänt. Han kommer inte att erkänna någonsin.

Tror du att LA helt och hållet har förträngt var, när och hur han dödade pojken, eller att han i något tillstånd skulle kunna återkalla minnena av händelsen, eller var han gjorde av kroppen? Tror du att han skulle kunna erkänna anonymt för att ge föräldrarna en möjlighet till ett avslut?

Jag kan inte sluta fundera över hur Johans far vid flera tillfällen har nämnt hur han, under samtal med sin sons förmodade mördare, har försökt få denne att erkänna, och att LA vid flera tillfällen lär ha varit på väg att göra det.

Min teori är så här: LA hämtade Johan för att prata med honom enbart, ingen tanke fanns att skada honom. Syftet var att dels pumpa Johan på information men också att vara den goda snälla farbrorn som Johan borde försöka att få mamma att ta tillbaka. Sedan händer då någonting. Det kan antingen vara att Johan säger något i stil med "jag är glad att mamma inte är ihop med dig" och att LA då i ilskan gör en överilad handling som leder till Johans död. En annan sak som kan ha hänt är helt enkelt att Johan dör i en olycka under dagen, ramlar och slår i en sten eller vad som helst.

Jo, jag tror att LA mycket väl vet vart kroppen tog vägen, men att allt gick på tok och att det är en försvarsmekanism att intala sig att han är oskyldig, att inget har här. Men givetvis vet han.

Klart som tusan att LA vet, vem annars kunde rimligen ha begått detta brott?
Den personliga kopplingen, där finns motivet, anledningen och möjligheten.

Detta är knappast något slumpmässigt brott, allt tyder på att det är kallt planlagt långt i förväg. Att Johan dog var kanske en olyckshändelse (överdoserat läkemedel?), sedan blev undanskaffandet av kroppen det primära. Men det går att gräva på vissa platser, även om det råkar vara november i Sundsvall...

Om LA ringde till Johan och sen väntade i sin bil någonstans så ska han vara jävligt glad att R som sprang nerför trapporna inte gav sig tid till att prata med Johan, i stil med "Tjenare Johan, ska du till skolan nu" "Ja, jag ska bara snacka med LA lite, han ringde till mig".

Eller att Johans mamma kunde ha ringt och frågat om hon slagit av spisplattan eller vad som helst.

Alla som läser på om Johans fall måste snabbt inse att alla inblandade – med undantag för Andersson, som har kommit ganska billigt undan – har haft en makalös otur. Johans mamma, som annars var mycket överbeskyddande och flera gånger hade varnat sin son för att följa med främmande människor, har ju fått tillstå att hon aldrig varnade honom för Andersson, som ju flera gånger hade hotat att göra Johan illa. Som utomstående är det lätt att uppfatta det som underligt att hon, som månade så om sin ende son, aldrig varnade honom.

Ändå framgår det av domarna att Johans mamma, sedan hon 1979 hade brutit med Andersson, ofta var orolig över att det skulle kunna hända Johan något och då företedde tecken på ångest. Samtidigt verkar hon ha tänkt att Andersson aldrig skulle ha kunnat göra Johan illa, eftersom han enligt egen utsago tyckte om honom. Jag vill ju inte låta dömande, men jag kan ändå inte undgå att tycka att det hela är förskräckligt sorgligt. Om Johans mamma hade varnat sin son för den man som skulle bli hans mördare tror jag att Johan hade levt i dag.

Det är väl snarare så att om den som gav sig på Johan låtit honom vara hade Johan levt idag?

Varför skuldbelägga hans mamma? Ingen vet om Johan verkligen hade aktat sig hur varnad han än blivit och ingen vet om han isf hade blivit utsatt för något han själv inte kunnat freda sig ifrån, hur försiktig han än varit.

Jag tycker att LA:s beteende både före och efter Johans försvinnande är både irrationellt och märkligt. Varför exploaterade han sig som han gjorde i Bosvedjan om han gjort upp en plan att ta Johan? Och sen fortsätter han att förfölja Anna-Clara EFTER försvinnandet när han dessutom gick i ständiga förhör hos polisen? Mycket märkligt beteende. Och riskfyllt också för den delen.