Citat:
Ursprungligen postat av
engarde1
Det är så jävligt att jag stängt allt socialt jag kan. Undviker folk och har minimalt umgänge. Det är sorgligt. Som en jävla förbannelse. Hade jag varit psykopat hade det varit en gudagåva men med moral och samvete är det en förbannelse som inte gett annat än lidande och självhat för alla jag sårat och förstört.
Jag är fan en sorglig figur.
Du är ingen sorglig figur! Var snäll mot dig själv engarde1. Jag tror inte du menar något ont i något du gjort, men du har kanske svårt att se helheten och den stora konsekvensen av det undviker att säga eller göra/det du säger och gör? Eller så vill och behöver du få känna dig omtyckt och älskad av alla? Oavsett vad så tycks din lösning bli att vara snäll i nuet och i stunden - men sen kommer rekylen.
Isolera dig inte mer, sök hjälp. Det finns att få!
Citat:
Ursprungligen postat av
engarde1
Tack för omtanken, jag menar det.
Jo, ett slags desperation finns nog. Förhållandet är som det är, jag sitter där och kommer fortsätta med det för barnens skull. Jag har lämnat en gång men det var inte värt det. Så jag bestämde mig för att det får vara såhär.
Sexet är helt ok och har alltid varit men det fattas en del. Och jag är väldigt sexuell, behöver mycket och nya kickar.
Men om det är värt det? Jag vet inte.
Det livsfarliga för mig är att tjejer blir kära i mig. Det är galet, har alltid varit så. Har aldrig kunnat ha tjejkompisar eller ungänge med tjejer. De blir kära. Och det blir kaos.
För jag har svårt stt säga nej. Vill vara snäll. Men allt blir så jävla fel och de klistrar sig fast och gör vad som helst för att hålla kvar. Jag klarar inte sånt. Har varit med om det säkert 30-40 gånger och har aldrig, inte en enda gång blivit dumpad, men hotad, hatad och allt för att strypa mig och min livsglädje har set känts som. Så jag har slutit mig helt. Gått under jorden från socialt umgänge där tjejer finns. Pratar inte med tjejer om jag inte måste. Håller mig undan.
Så det finns inte en chans att jag testar något där risken för detta är stor, dvs där man lär känna varandra.. Vill och behöver bara knulla och få kickar av det. Inget annat.
Det livsfarliga för dig är inte att tjejer blir kära i dig utan att du inte kan säg nej. Eller.. jag förstår faktiskt inte hur man ens kan få för sig att ett nej eller att klara och tydliga signaler är något som är motsatsen till snällhet? I grund och botten kanske det handlar om något annat än det, det kanske rör sig om lågt egenvärde och dålig självrespekt egentligen?
OnT; jag har kollegor som är registrerade på otrohetssajter och de verkar vara väldigt diskreta och lätta att få träffar på, om man ska tro dem (de är tjejer iofs). Om du behöver nya kickar sexuellt så kanske det också är en bra sajt eftersom många gifta tycks ha obefintligt sex eller dödstråkigt sådant. Ett annat alternativ är kanske att skaffa stöd och hjälp för ditt sexbehov/missbruk?