Bostadsbubbla i Sverige?

Att du alltid missuppfattar allt det har vi sett att vi får acceptera, du är obildbar.

Även om vi bortser ifrån hur fenomenalt märkligt detta är, så får vi återigen säga åt dig att lägga ned sandlådan. Ingen bryr sig om din personliga psykologiska utveckling, dina problem är inte topic, och det är en fördel om vi kan bli av med det utan att behöva hålla på och rapportera sönder tråden.

Nu skrev du inte till mig men det är alltid svårt att förutse framtiden på kort sikt men vid den här tidpunkten var statsfinanserna extremt svaga till följd av årtionden av vanskötsel av ekonomin av sossarna. Det var så illa att den tidigare socialdemokratiske finansministern Kjell Olof Feldt avgick då han inte kunde påverka Palme till en mer sund ekonomisk politik. Efter det fortsatte han kritisera den socialdemokratiska politiken även om han aldrig lämnade partiet.

Att statsfinanserna bara blev allt sämre var det alltså inga svårigheter för den vakne att se men exakt när det skulle kollapsa var det som alltid mycket svårt att pricka in.

Den som vill kan förstås försöka invända att samma gäller nu men den ekonomiska politiken är så radikalt annorlunda att samma kollaps inte ens är i närheten av att inträffa nu. Inte ens galopperande utgiftshöjningar till följd av kraftig invandring kommer leda till det. Snarare leder det till att bidragssamhället kommer kollapsa men det leder inte till kraftiga räntehöjningar som de svaga statsfinanserna på 90-talet ledde till.


Ja det vore utmärkt om du kunde sluta med det, tack.

Nej det har du såklart inte. Ditt nät av förbestämda antaganden förblidnar dig för många insikter.

Att du inte vet vad jag pratar om. Men ändå har en åsikt gällande det. Belyser mycket implicit om dig.

Kontentan är den att du har inbillat dig att högfärdighet är den samma som rättfärdighet.

Vilket är varför jag alltid manar till försiktighet, som t ex att bestämma sig för hur mycket man är redo att betala för en bostad och lägga undan mellanskillnaden när räntan är låg. Stiger räntan så pass mycket att man kommer över gränsen kan man amortera av en klumpsumma, stiger den utan att passera den gränsen påverkas man inte överhuvudtaget (annat än att extra-sparandet minskar).

Då har man i värsta fall ingen förändring av sin livsstil, och i bästa fall en extra lyxig framtid. Trygghet i dag och konsumtion i morgon > konsumtion i dag och osäkerhet i morgon.


Med andra ord är det inte bäst att lita på att marknaden vet vad den gör.

Är det något vi lärt oss av historien så är det att oförutsedda och a priori "osannolika" händelser kan slå till när som helst. Jag förespråkar inte att inte gå över gatan, men däremot att titta åt båda hållen innan man går över även om det är grön gubbe och bilarna ser ut att sakta in. Rätt vad det är så är det någon som tar fel på pedalerna, eller en lastbil som kör in i baken på en bil som stannat vid rödlyset. Eller blixthalka. Eller någonting annat. Jag vet inte vad det är som kan hända, och jag har aldrig blivit påkörd tidigare, men det har hänt andra och det kommer hända igen. Av samma anledning har jag alltid flytväst i båten, trots att sjön där vi har den är fri från strömmar, avlång, och jag utan problem kan simma tvärs över även där den är som bredast. Därför förespråkar jag den typ av försiktighet jag beskrev tidigare. Inte för att jag tror att vi befinner oss i en bubbla, utan för att jag inte har en aning om ifall vi gör det, eller om någonting annat händer som sänker bostadsmarknaden.

Det är klart priset skulle vara 0 om det var köparen som bestämde det, ingen betalar väl mer än nödvändigt.

Ja om man är ny på bomarknaden är det alltid klokt att vara försiktig, men det många missar är som jag skrivit flera gånger så att undvikande av risk på kort sikt ofta leder till hög risk på lång sikt. Det gäller att ha en balanserad syn på risk över tid och inte undvika varje form av risk på kort sikt, det blir aldrig bra.

Men hur kom du fram till följande utifrån det jag skrev: "Med andra ord är det inte bäst att lita på att marknaden vet vad den gör"? Utveckla gärna.

Håller jag helt med om. Men samtidigt finns ett värde i att betala för något, alltså en prestation.

Jag tror det finns något där, därför man pratar om normal och inferior goods.

Varför skrev du då följande, har du svårt att bestämma dig?

Det saknas inte offer bland dem som följde marknaden i början av 1990. Både privatpersoner och företag. Den vakne, som du refererade till, hade sett till att ha större marginaler än dem bolåneinstituten och bankerna krävde.

Vem har sagt att man aldrig kortsiktigt kan hamna på minus om man följer marknaden? Inte jag i alla fall för jag har åtskilliga gånger sagt att i alla lägen är det alltid förenat med risk på kort sikt. På lång sikt är det däremot mycket dåligt att ha som strategi att undvika alla former av risk på kort sikt, det leder till ett garanterat dåligt resultat.

Jag har också sagt att marknaden är bättre på att bedöma framtiden än enskilda experter. Av miljontals människor är det förstås alltid någon som har haft den tro som visar sig slå in men om det beror på tur eller skicklighet är svårt att avgöra. Att statsfinanserna missköttes under årtionden det såg däremot alla som inte förblindades av socialismens propaganda. Även marknaden såg detta och därför hade vi också mycket höga räntor då.

0 har inget värde och går då inte att köpa!