Citat:
Hej!
Vår tidsera, modernismen, kan inte annat än missförstå religion pga. dess oförmåga att förstå verklighetens natur. Religion bygger på idén att verkligheten är hierarkiskt organiserad i olika "nivåer". Högst upp är det Ena, Gud oberoende av allt. Längst ned i hierarkin finner vi materian och det psykiska. De högre nivåerna föregår de lägre och är "verkligare", vi kan visualisera det genom att mena att en kropp "föregår" sin skugga och ger den sin existens, skuggan behöver kroppen för att existera medan kroppen kan finnas till utan skuggan, kroppen är således "verkligare". Enligt religiös esoterik är Gud det som är Absolut verkligt, allt annat står i ett beroendeförhållande till Gud, framför Gud är allting annat "skuggor".
Modernismen är däremot endimensionell och platt i sitt tänkande, den erkänner ingen hierarki utan menar att blott de lägsta nivåerna, den materiella och psykiska ses som verklig. Allt det som går bortom den psykomateriella nivån diskvalificerar man på förhand från att vara verkligt, ex. Gud som man förnekar. Modernisten tänker inte i olika verklighetsnivåer utan menar att antingen så är något verkligt eller så är det overkligt. Detta synsätt innebär att man omedvetet försöker förklara de högre verklighetsnivåerna genom att reducera dem till de lägre (de som endast anses verkliga). Man försöker förstå det högre genom det lägre.
När modernisten försöker sig på att förstå religion ser han den som en produkt av materiella konsekvenser som ex. i marxism - religion är ett mänskligt påfund för att härda ut under svåra omständigheter. Kan vi förbättra de materiella omständigheterna kan vi slutligen överge religionen. - Eller, vilket kanske är vanligare idag, så reducerar man religion till psykologiska faktorer, religion bygger på önsketänkande, religion grundas i mentala brister, rädsla inför döden etc. Någon som upplever enhet med Gud påstår man har bara samma typ av subjektiva upplevelser som en knarkare och äger ingen allmängiltighet. Men det högre kan inte förklaras från det lägre. Det som behövs är en djupare insikt i religionernas innersta väsen, denna dimension inom religionen finner man i de olika esoteriska strömningarna och dessa strömningar är per definition antimoderna eftersom modernismen är antiesoterisk.
Tillägg: För att koppla det tydligare till trådens ämne. Bågot "bevis" för Gud kan inte modernisten finna pga. av sin oförmåga att förstå Verkligheten i sin fulla mening. För esoterikern däremot "bevisar" den minsta partikeln Gud eftersom den lägsta formen av verklighet behöver den Absoluta Verkligheten för att överhuvudtaget finnas till.
Vår tidsera, modernismen, kan inte annat än missförstå religion pga. dess oförmåga att förstå verklighetens natur. Religion bygger på idén att verkligheten är hierarkiskt organiserad i olika "nivåer". Högst upp är det Ena, Gud oberoende av allt. Längst ned i hierarkin finner vi materian och det psykiska. De högre nivåerna föregår de lägre och är "verkligare", vi kan visualisera det genom att mena att en kropp "föregår" sin skugga och ger den sin existens, skuggan behöver kroppen för att existera medan kroppen kan finnas till utan skuggan, kroppen är således "verkligare". Enligt religiös esoterik är Gud det som är Absolut verkligt, allt annat står i ett beroendeförhållande till Gud, framför Gud är allting annat "skuggor".
Modernismen är däremot endimensionell och platt i sitt tänkande, den erkänner ingen hierarki utan menar att blott de lägsta nivåerna, den materiella och psykiska ses som verklig. Allt det som går bortom den psykomateriella nivån diskvalificerar man på förhand från att vara verkligt, ex. Gud som man förnekar. Modernisten tänker inte i olika verklighetsnivåer utan menar att antingen så är något verkligt eller så är det overkligt. Detta synsätt innebär att man omedvetet försöker förklara de högre verklighetsnivåerna genom att reducera dem till de lägre (de som endast anses verkliga). Man försöker förstå det högre genom det lägre.
När modernisten försöker sig på att förstå religion ser han den som en produkt av materiella konsekvenser som ex. i marxism - religion är ett mänskligt påfund för att härda ut under svåra omständigheter. Kan vi förbättra de materiella omständigheterna kan vi slutligen överge religionen. - Eller, vilket kanske är vanligare idag, så reducerar man religion till psykologiska faktorer, religion bygger på önsketänkande, religion grundas i mentala brister, rädsla inför döden etc. Någon som upplever enhet med Gud påstår man har bara samma typ av subjektiva upplevelser som en knarkare och äger ingen allmängiltighet. Men det högre kan inte förklaras från det lägre. Det som behövs är en djupare insikt i religionernas innersta väsen, denna dimension inom religionen finner man i de olika esoteriska strömningarna och dessa strömningar är per definition antimoderna eftersom modernismen är antiesoterisk.
Tillägg: För att koppla det tydligare till trådens ämne. Bågot "bevis" för Gud kan inte modernisten finna pga. av sin oförmåga att förstå Verkligheten i sin fulla mening. För esoterikern däremot "bevisar" den minsta partikeln Gud eftersom den lägsta formen av verklighet behöver den Absoluta Verkligheten för att överhuvudtaget finnas till.
Hej !
Tack för klargörandet. Hur kan man då, som mordernist, finna övertygelse att Gudsfenomenet inte är en verklighet? Vad finns för bevis att modellen som modernismen utgår ifrån är korrekt?
