Den stora tråden om Teodicéproblemet [sammanfogad tråd /mod]

Nu är det så att han har överlåtit domen till Sonen.

Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen Joh 5:22

Och det är Fadern som bestämmer när Sonen ska ingripa, dvs Domens dag och allt det där. Nej, det är ingen god gärning men så blir inte folk dömda till döden i helvetet för goda gärningar heller. Fattar du inte hur förvirrat det låter när du säger att Gud måste ingripa mot ondska osv, men samtidigt säger att han inte har rätt att döma och straffa hans skapelser? Du upprepar exakt samma sak som Paulus skrev om:

Vad innebär nu detta? Kan Gud göra orätt? Naturligtvis inte. Han säger ju till Mose: Jag skall förbarma mig över vem jag vill och vara barmhärtig mot vem jag vill. Alltså kommer det inte an på människans vilja eller strävanden utan på Guds förbarmande. Skriften säger ju till farao: Det var därför jag upphöjde dig, för att jag skulle visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden. Så förbarmar han sig över vem han vill och förhärdar vem han vill.

Nu säger någon: Varför fortsätter han att förebrå oss? Ingen kan ju göra motstånd mot hans vilja. Men tror du, stackars människa, att du kan göra invändningar mot Gud? Kan det formade säga till formaren: Varför gjorde du mig sådan? Bestämmer inte krukmakaren över sin lera, så att han av en och samma klump kan göra både ett fint kärl och ett som inte är så fint? Kanske har Gud, för att visa sin vrede och göra sin makt känd, länge sparat de kärl som han har gjort för att förstöra i sin vrede? Rom 9:14-22

Ja, men du och alla som tror på detta "problem" har en tendens att skylla allt på Gud, även om de flesta är medvetna om att naturkatastrofer blir värre pga människor. Gud är inte ansvarig för vad människor gör mot varandra eller resten av skapelsen. Han har uppmanat oss och gett oss ansvaret att ta hand om hela skapelsen för makt betyder ju ansvar.

Alla markens djur och alla himlens fåglar skall känna skräck och fruktan för er. Över dem och över allt som krälar på jorden och över alla fiskar i havet ger jag er makt. Gen 9:2

Premisserna är viktiga, det var det som var min poäng.

Om vårt universum är icke-deterministiskt så är absolut kunskap om framtiden inte möjlig, eftersom den inte är entydigt bestämd. Detta gäller även för en i övrigt allvetande Gud.

Sedan är det en definitionsfråga om en sådan Gud fortfarande bör kallas allvetande. Jag hävdar det eftersom det vetande som Guden saknar inte existerar och inte kan existera i ett icke-deterministiskt universum. Guden ifråga vet alltså allt som finns att veta.

Om vi vänder på biffen och postulerar att det finns en Gud som vet exakt hur framtiden ser ut så blir den logiska konklusionen att vi lever i ett deterministiskt universum. Vi kanske tror att det är icke-deterministiskt baserat på våra observationer, men det är i så fall en illusion. Om det finns en absolut kunskap om framtiden - låt vara bara hos en allvetande Gud - så är framtiden entydigt bestämd. Alltså är världen i så fall deterministisk.

Under medeltiden talade man om intellectus och ratio. Intellektet är en överrationell intuitiv kunskapsväg medan ratio motsvarar förnuftet och det diskursiva tänkandet. Intellektet är inte en individuell egenskap utan något vi kan "delta" i genom kontemplation och religiöst leverne. Det kommer till oss i de ögonblick vi lägger vårt ego åt sidan.

Lägger vi till sinneserfarenheten kan vi tala om tre kunskapsvägar, dessa motsvarar människans natur.

Ande - Intellekt - Metafysik
Själ - Förnuft - Filosofi
Kropp - Sinneserfarenhet - Vetenskap

Genom Intellekt når vi kunskap om Gud eftersom Intellektet i grunden är gudomligt.

Citat:

"There is something in the soul which is uncreated and uncreatable; if the whole soul were this it would be uncreated and uncreatable; and this is the Intellect." - Mäster Eckehart

I västvärlden har insikten om Intellektet gradvist gått förlorat vilket försvårat förståelsen för det. Tydliga tendenser finns redan under medeltiden men med Descartes och den nya tidens filosofi är Intellektet helt bortsopat. Hädanefter kommer kampen mellan rationalism och empirism att utgöra det kunskapsteoretiska underlaget tillsammans med en tilltagande skepticism. Jag kan rekommendera denna länk för en förklaring mellan metafysik, filosofi och tro. http://www.sophia-perennis.com/philo...meta_philo.htm

Edit: Denna intervju med Frithjof Schuon berör också intellektet:

En länk som fungerar:

http://www.sophia-perennis.com/philosophy/meta_philo.htm

Problemet med teorin om ett överrationellt, intuitivt och gudomligt inspirerat Intellekt är ju att det inte kan kommuniceras från individ till individ, och att de slutsatser som en individ drar inte kan verifieras av andra.

Envar sin egen profet blir lätt resultatet, och hur vet vi vilken av profeterna som har rätt?

I en värld där alla teologer och filosofer var ense om vissa intuitiva sanningar som inte kan härledas ur förnuft eller erfarenhet vore det lättare att tro på ett intuitivt Intellekt. Men teologer och filosofer är sällan ense, och när de är det beror det ofta på att en fråga kan lösas med rationella eller empiriska metoder.

Tack för länkfixen.
Visst är det ett problem ifall man vill tradera kunskapen. Den överrationella intuitionen - Gnosis - skyddar så att säga sig själv då det krävs ett upplevande för att inse dess sanning. Men det är främst ett problem i våra tider och inte historiskt sett. Upplevelsen i sig kan förstås aldrig traderas men Gnosis som en giltig väg för kunskap har accepterats i äldre tider där religionen utgjort samhällets kulturella plattform.

Den religiösa synen på människan som en teomorf varelse innebär andra epistemologiska ramar vilka erkänner "högre" kunskap. Grunderna för att nå Gnosis kunde traderades i mer formella former mellan mästare och lärjunge samt inom vissa initiationssällskap och mysteriekulter där tradition och legitim succession troligtvis spelat roll för att undvika ett 'profeternas krig' där var och en säger sig sitta på sanningen.

Mycket snack och lite förståelse... Nej, har inte läst länken.

Nådegåvorna är olika, men anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt.

Allt detta åstadkommer en och samma ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill. 1Kor 12:4-6, 11

Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som sägs. Om någon annan av de närvarande får en uppenbarelse skall den som då talar sluta. Alla har ni möjlighet att profetera, en i sänder, så att alla får lära sig något och alla får uppmuntran. Profeternas ande behärskas av profeterna; Gud är inte oordningens Gud utan fridens. 1Kor 14:29-33

Om ni nu vill diskutera kristendomens, enligt er, största gåtor, läs då i helvetet bibeln. Det är uppenbart att NI inte är profeter och inte är insatta i profeternas ord så ni kan tolka de, annars hade ni förstått och erkänt allt det Paulus och apostlarna skriver om i NT.

Om någon tror sig vara profet eller ha andegåvor skall han veta att vad jag skriver till er är Herrens bud. Den som inte erkänner detta blir själv inte erkänd. 1Kor 14:37-38

Vem som säger vad har ingen betydelse för att det kommer från samma källa, Herren. Om det inte kan bekräftas är det mao inte Guds bud.

Det är ju inte det jag säger. Jag säger att gud har skapat en värld där ondska förekommer. Varför skulle man vilja göra det?
Självklart kan jag som påtalats tidigare ifrågasätta gud. Den som inte gör det blir fundamentalist, per definition.

Ja, vad kan jag säga? Något sådant intellekt har inte jag deltagit i. Och detta är ju naturligtvis bullcrap. Men visst. Ok. Du har väl en dimension och förmåga att nå kunskap som vi andra saknar och därför inte kan granska. Lite förmätet tycker jag, men vi säger så.

Alltså en logisk oförsvarbar metafysik. (Försöker du också att lura dig själv med dessa semantiska rökridån?)


Japp, det är ju ingen hemlighet, att du bara SPEKULERAR om det ofalsifierbara.


Roligt att du användar ditt postulerande om "intuition" som ad hoc premiss ... trots att du aldrig lyckades med att falsifiera detta HELLER.

Intellektuell hederlighet är tydligen inget du tar allvarligt.

Det är ett hitta-på argument.

Det är naturligvis hypotetisk möjligt ponerat på t.ex. abrahamismens premisser ...


... som dock blir etisk cirkelargumenterande.


"Fri vilja" till att göra som vi blir tillsagde ... för annars?

Försök koppla på ditt intellekt före du öppnar munnen.