Citat:
Ursprungligen postat av
Ördög
Den senaste veckans stora boknyhet i Finland heter kort och gott Infosota - Infokriget - och är skriven av en 34-årig dam vid namn Saara Jantunen, doktor i krigsvetenskap och sergeant i reserven.
-----
Någon svenskspråkig recension av Janhunens bok har ännu inte dykt upp - dock tvivlar jag inte på att Hufvudstadsbladet kommer att publicera en sån.
Vilket skedde idag.
Marianne Lydén har skrivit en recension av Janhunens bok.
Bland trollen på nätet
http://hbl.fi/kultur/recension/2015-12-13/782055/bland-trollen-pa-natet
Lydén inleder med att påpeka kontrasten mellan dels den officella finländska retoriken om hur goda relationer vi har till Ryssland, dels det "fullskaliga nätkrig" som Ryssland för mot både Finland och andra västländer. Ett krig där också finländska nättroll medverkar.
Citat:
[E]nligt Jantunen handlar nätkriget egentligen om Rysslands identitetskris. Ryssland är inte längre den andra supermakten, men vill inte acceptera det. Med en aggressiv retorik går man därför till verbal attack mot allt som rubbar bilden av Ryssland som en stormakt med legitima intressesfärer utanför de egna gränserna.
En armé av så kallade nättroll har enrollerats för att föra kriget. Taktiken är att sprida desinformation i syfte att ena de egna leden och rubba motståndarnas cirklar. Ett exempel på hur kriget förs är lögnerna om hur finländska myndigheter stjäl ryska barn. Oberoende av hur mycket fakta som läggs fram lever och frodas myten i den virtuella verklighet som nätrollen skapat.
Jantunens viktigaste exempel är givetvis Ukraina. Nättrollen suddar ut bilden av Ukraina som ett suveränt land med rätt att försvara sig. När Ukrainas armé slåss mot angripare i form av separatister och "gröna män" är de inte soldater som försvarar sitt land utan fascistiska gäng som västvärlden håller under armarna för att komma åt Ryssland.
Varje gång nättrollens beskrivningar av verkligheten ifrågasätts, arrangeras motattacker där man dessutom lyfter fram allt ont USA och Nato gjort i andra konflikter. Seriösa medier kan inte publicera en enda artikel om Ryssland och Ukraina utan att det genererar kommentarer om att man förtiger USA:s synder i Irak. Inlägg om USA:s synder i Irak leder däremot inte till uppmaningar att också diskutera Rysslands roll i Ukrainakrisen.
Flera finländare har enligt Jantunen engagerat sig på Rysslands sida i informationskriget. Den kändaste är docent Johan Bäckman, som få finländare tar på allvar. Det som kan framstå som skrattretande för oss tas ändå emot på ett annat sätt av den ryska publiken, som skapar sin världsbild utifrån vad de Putinstyrda medierna serverar. Där ingår klumpigt förfalskade texter och videoklipp som presenteras som sanningar som medierna i väst förtiger.
Jantunen ser tecken på att den ryska versionen av verkligheten tar skruv i Finland. Delar av den har smugit sig in i politikers, forskares och opinionsskribenters uttalanden, menar hon. Jordmånen är god i ett land som mättats med förmaningar om att man inte ska reta ryssen.
Lydén noterar att Janhunens bok är behäftad med en hel del brister, men att den trots det är läsvärd. Den är också ett inlägg i debatten om den stora västliga militäralliansen ...
Citat:
Boken saknar källhänvisningar, och hur de diskussionstrådar, inlägg och andra konkreta exempel som finns med i boken valts ut är höljt i dunkel.
Trots bristerna är boken ett nyttigt inlägg i debatten om hur vi ska kunna försvara oss i informationskriget. Samtidigt är den ett inlägg också i en annan debatt. Natoförespråkaren Jantunen vill ändra den utrikespolitiska linjen.