Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Vilken "nya" politik?

Ny politik var kanske fel ordval, men jag refererade till det Löfven sade på presskonferensen tidigare idag.

Vad Löfvén sade? Kan du vara lite mer specifik? Löfvén säger ganska mycket. Men han gör tyvärr desto mindre.

Så exakt vad är det han har gjort för Sverige nu som kommer orsaka väljarflykten från SD till S?

Har han stoppat masskriminaliteten? Har han stoppat svenska småtjejer från att bli våldtagna på väg till skolan på morgonen? Har han stoppat inflödet av hundra/tusentals terrorister och terroristsympatisörer?

På presskonferensen sa Röfvén att han skulle tillsätta två utredningar och föra samtal på Eu-nivå. Jag vet inte vad du menar skulle vara nytt? Det är samma gamla floskler. Mannen är inte kapabel till att förändra något. Så nej, SDs stöd kommer inte påverkas av dagens presskonferens.

Förenklat.
Så länge politiker som har makten (eller kan ta den om de vill) bara pratar och inte verkar så växer SD.
Det enda Stefan (i detta fallet) gör och gjort är att försöka köpa sig lite tid genom att få väljarna att tro att han verkligen gör något. T.ex gränskontrollerna senast som inte förändrade realiteten ett skit.

För varje gång de pratar och inte gör något så blir tiden de lyckas köpa mindre och mindre och SD större och större då fler förstår att 7-klövern bara ljuger.

Det finns något Nordkoreanskt i när svensk media beskriver Löfvens ständiga planer på att prata med Bryssel. De får det att låta som att den svenske ledaren har respekt utomlands.

"Nu inleder statsministern samtal med Tysklands förbundskansler"
"Löfven riktar hårda krav på övriga EU-länder"
"Jag kommer kräva en gemensam invandringspolitik, berättar Löfven"

Jaha, Löfven vill bestämma över andra länder. Det är på sin höjd en gullig nyhet, en internationell variant av när barn skriver brev till politiker.

Men svensk media vill framställa det som att Löfven sätter press och tvingar. Media i Sverige har blivit så regimtrogen att de inte ens kan ställa frågan vad det är som får Löfven att tro att andra kommer bry sig. Istället kilar de tillbaka till sina redaktioner och skriver deklarationer till populasen om att den store ledaren i den humanitära stormakten kommer läxa upp den stygga omvärlden.

Ja intrycket man får är att han följer en googleöversatt manual.
Men troll skall ju vara proffs, så det tror jag inte.

Tack snälla. Jag har varit på dåligt humör hela dagen, tills jag läste detta.

Väl skrivet. Det är inte utan att man kommer att tänka på scenerna mellan Kim Jong Il och Hans Brix i Team America World Police.

Får fan hoppas på att det blir ett extraval snart med såhär fina siffror för SD. Regeringen har tappat ordentligt mad röster på sistone och om man räknar med att KD klarar spärren, vilket iofs jag inte tror, så har Alliansen ett gyllene läge att tvinga fram ett extraval nu och skylla det totala asylhaveriet på regeringen.

Yougov spekulerar att SD nu nått sitt tak. Det tror inte jag. Snarare är det nu saker lär ta fart.

Situationen har pågått i tre månader och spänningen är borta. Det är inte längre samma anda av att kavla upp armarna och säga att detta ska vi fixa. Det är inte heller mysigt-spännande att barnens gympasal ockuperas av muslimska män. Det är tröttsamt att dela ut kanelbullar på t-centralen och yesterdays news att åka till det lokala asylhemmet med gammal lump man hittat på vinden.

Det betyder inte nödvändigtvis att dessa mäniskor bytt åsikt. Däremot att de håller käft. Facebook-flödena översvämmas inte längre med selfies på frikyrkliga tanter som står med en stickad tröja med texten att den ska skänkas.

Tyvärr är det så debatten är i Sverige. Inte ett pågående samtal utan tjatter där två sidor försöker överrösta varandra. I media är det alltid bara en röst. Men på twitter, Facebook osv växlar det mellan självhatarna och fritänkarna.

Nu har det varit självhatar-kören som ylat i tre månader och överröstat allt. Nu har de tappat luften samtidigt som terrorhotet gett syre åt fritänkarna.

Men sen tror jag också att något mer har hänt utöver den här ytliga växelverkan. Det har infunnit sig en mer fundamental insikt, ÄVEN hos självhatarna, att detta är något bestående. Det är verkligen inte bara ett lite spännande avbräck i den grå vardagen. Något annat än en tårdrypar-scen i en katastrof-film.

På film pågår de vackra, självuppoffrande scenerna några minuter. Någon brottas med ett två-alternativs-val och väljer det goda. Sen kör orkestern igång, och så rullar eftertexterna.

Många såg nog detta som en chans att leva ut en filmfantasi, tillhöra dem som valde godheten i filmens avgörande scen. Men det var ju ingen film...

I verkligheten är det oklart vad som egentligen är gott. Och när man valt så kör ingen orkester igång, istället kör en protest igång från de man hjälpte om att de vill ha IPhones, inte kanelbullar. Och eftertexten börjar inte rulla. Istället rullar ett nytt lass asylsökare in, och ett nytt, och ett nytt, och ett nytt. Dag efter dag efter dag.

Och i verkligheten finns heller ingen publik. De får själva fota sina insatser och själva ringa lokaltidningen. Utan att det ens ger resultat, de får mer gilla för bilden på katten i solglasögon och till och med kallade fega, rövknullade töntar. Visserligen bara av patetiska nät-troll med Dobberman som avatar, men ändå... Det är inte så hjältar bemöts i Hollywood.

Jag tror det börjar sjunka in för mäniskor att detta inte är en film.

Det finns inget glasklart gott och ont, däremot finns konsekvenser som varar även efter att den tårdrypande scenen är över. Det är romantiskt att skänka sin månadslön. Men det varar bara de sekunderna det tar att göra överföringen. Sedan väntar en högst grå, trist, oglamorös och oromantisk vardag med en månad av makaroner och ketchup.

För svensken väntar en livstid av bostadsbrist, sunkiga skolor, våld, rädsla, fattigdom, inställda semestrar för att klara skatten, 15 timmar i akutens väntrum när ungen ramlat av gungan.

De som godhetsrunkat kommer bli tysta. Det har många av dem redan blivit. Men fritänkarna kommer bli desto mer högljudda, arga, anklagande. Allt fler är inte längre ute efter en "hållbar lösning" eller "hantera utmaningen".

De ser Sverige som i princip förstört för många år framåt. De vill med rätta i nuläget bara peka finger, hitta de skyldiga, ställa till svars och straffa för vad de gjort.

Därför biter inte moderaternas utspel eller Löfvens fumliga presskonferenser om att "ta kontroll". Allt fler vill bara straffa, och då blir det ointressant vilket parti som har störst chans att minska eller "åtminstone" göra det lite bättre. Många och allt fler vill straffa alla som bidragit till detta och kommer rösta SD. Inte med förhoppning om att de kommer få makt, inte för att "skicka en signal", utan för att hämnas.

Man ser nu också en helt annan aggressivitet mot de som förstör landet. Exempelvis Tele 2 som just nu skänker bort nya iPhones till "ensamkommande flyktingbarn" för att de ska kunna hålla kontakt med sina familjer (alltså var de inte ensamma). Massor har på Facebook och kommentarsfält lovat säga upp sina abonnemang. Jag tror dem, jag kommer själv byta kontantkort imorn. Sånt här skulle jag inte ids bråkat om för ett år sen, men nu känner jag likt många andra ett så enormt hat mot de som förstör.

Detta tror jag är något nytt som kommit iom massinvasionen. Att fritänkarna har blivit så enormt mycket argare och med det också mer benägna att tala högt, anklagande istället för ursäktande. Vi ser demonstrationer som för första gången på länge drar en del folk, och för första gången svarar motdemonstranter med burop och skällsord tillbaka. Vi ser bojkotter och även personer som blivit handgripliga i sin ilska.

Det är långt ifrån vänsterns glöd som alltid haft enkelt genom maktens stöd, men det är i vart fall på väg lite åt det hållet.

Denna kraft och ilska kommer trycka tillbaka mycket av självhatar-kören. Inte för att det är mycket till motstånd egentligen, Sverigevänner har inte makten att få folk avskedade etc. Men bara att det kommer lite motstånd kommer tvinga många till reträtt efterssom de valt som de gjort just efterssom de är så sjukt jävla fega, och aldrig har mött något annat än likes och maktens ryggdunkningar.

Detta är alltså något helt nytt. Tidigare har SD haft sanningen, fakta och växande informationskanaler till sin hjälp. Men nu verkar det också spotta upp sig en ilska och passion i den tidigare stillasittande, internetgnällande rörelsen. Det är en helt ny slags ammunition. Vem fan vet vad den kan göra.

Delta på demonstrationer!
Våga säg dina åsikter bland bekanta!
Våga dela nationella nyheter och filmklipp på Facebook!
Anklaga de som förstör, ursäkta dig aldrig för dem!

Ja, detvär så otroligt viktigt att folk nu börjar att gå ut öppet bland bekanta och berätta att de är SD. Det märkliga är att 60 procent håller med SD i invandringsfrågan. Ändå är det fortfarande i många kretsar tabu att rösta SD.