Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

När Borgström samma dag kommenterar tingsrättens beslut om häktning säger han: "Äntligen, det borde ha gjorts tidigare, han har ju varit anhållen länge".

Kände han till anhållan sen tidigare? Eller har han just sett datum för anhållan i häktningsframställningen? Han var inte med vid häktningsförhandlingen.

Fem år sen: Fredagen den 19/11 2010

Från Stockholms tingsrätt dagbok: Häktningsprotokollet faxas till Polisens spaningsrotel (City span) och mailas till SIRENE-avdelningen på rikspolisstyrelsen. (Sirene hör till Schengen-utbytet.)

JA överklagar genast gårdagens beslut och akten budas till Svea hovrätt. Hurtig kommer in med en kostnadsräkning.

Aftonbladet: På kvällen skickar polisen ut "en internationell efterlysning genom både Schengensamarbetet SIS och Interpol. Så fort Interpols huvudkontor i Lyon godkänt efterlysningen, vilket väntas ske under kvällen, kan Assange gripas i hela världen". (Om hovrätten inte godkänner häktningen ska efterlysningen återkallas.)

Ur GPs artikel

Enligt åklagare Marianne Ny kan utredningen inte drivas vidare utan att Assange låter sig förhöras. - See more at: http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.493210-assange-haktad-for-valdtakt#sthash.vYhO09uN.dpuf

Vilket återigen väcker frågan om den misstänkte är skyldig att låta sig förhöras, och om det är på dennes ansvar att förundersökningen kan drivas vidare. Inte minst i ett sådant här fall där det är tvivelaktigt om något brott begåtts och fallt redan lagts ned en gång.

Marianne har ju gjort fler underliga uttalanden, som när hon påstod att det skulle vara olagligt att förhöra utomlands. Var detta ännu ett av hennes försök att vilseleda allmänheten och dumpa allt ansvar för förundersökningen på den misstänkte, utan hänsyn till den situation denne befann sig i av helt andra skäl (dvs hans journalistiska verksamhet)?

Och alla domstolar i Sverige (och UK) som dömt i fallet har vilat sina beslut på Mariannes (och Erikas) uttalanden. Det borde räcka med att hennes trovärdighet ifrågasatts för att även ifrågasätta de beslut som tagits av svenska och brittiska domstolar. Marianne är bevisligen en opålitlig åklagare.

Fallet handlar mer om Mariannes oredlighet i tjänst än några sunt nedlagda sexbrottsanklagelser. Vill Marianne verkligen driva fallet vidare så får hon se till att göra det på ett regelmässigt, neutralt och pålitligt sätt som inger förtroende för svenskt rättsväsende, och inte på det sätt som hon hittills bedrivit sitt destruktiva åklageri.


Intressant uttalande av Borgström. En tredje möjlighet är att han medvetet vill ge sken av att anhållan funnits sen den 27/9. Det har ju spekulerats i att den skulle vara antedaterad.

Lustigt att han indirekt kritiserar Ny för att inte ha gjort det tidigare! Så varför gjorde hon det inte tidigare? För att hon inte hade grund för det, kanske.

Själva principen är inte bara applicerbar på huvudförhandlingar, men framför allt genomsyrar det domstolarnas arbete, så man skulle kunna säga att det anses vara lagens andemening. Idag, skulle man kunna tillägga, det har inte alltid tolkats så.

Det förefaller, efter lite funderande, helt uteslutet att Borgström skulle ha känt till detta i förväg.

För att MN skulle kunna agera som skett måste Hurtig vara oinformerad om en anhållan. Detta betyder att om Borgströms informerats så måste han antagit att denna information vore känd inom rättsväsendet (eftersom det vore fallet om man följt regelsystemet), om inte detta åtföljts av någon form av yppandeförbud, vilket de facto skulle betyda att man informerade Borgström att man inte följt regelsystemet. Skulle MN kunna lita på att Borgström, eller hans klienter, inte skulle försäga sig och äventyra hennes agerande? Att han inte pratade bredvid munnen med sin dåvarande partner Bodström? Att ingen av hans klienter insisterade på att man följde regelsystemet (och lät efterlysningen gå ut)? Till vilken nytta skulle hon avslöja det?

Till bilden hör ju även att Borgstöm först begärde ut, och sedan drog tillbaka begäran, aktbilaga 12, vilket klart indikerar att han inte var så djupt insyltat i utredandet, hade han varit det så hade han sannolikt gått på MN istället.

Framförallt passar CBo på att trycka till motparten. Han har sett det av MN uppgivna anhållandedatumet. I häktningsframställan senast.

Detta inser CBo är viktigt att slå fast som en sanning. Det är samtidigt det enda argument målsägandesidan har, formalian, som MN lägger fram. Materiellt finns som vi i tråden vet ingen som helst grund för häktningen.

Ok, men då kan man undra varför försvaret accepterade det. Kunde inte Hurtig ha protesterat mot att det inte gavs tid att läsa igenom det skriftliga underlaget innan beslut togs?

Omedelbarhetsprincipen är en juridisk princip som innebär att under huvudförhandling allt som domstolen skall bedöma i målet skall förebringas. Ett dokument som inte åberopas, utan endast har skickats in, kan sålunda inte prövas. Dokumentet skall som huvudregel läsas upp i sin helhet för rätten. Rätten kan dock, om parterna samtycker till detta, besluta att dokumentet skall anses så som upptaget även utan uppläsning. Detta stadgande skall användas bara i undantagsfall till exempel när dokumentet är mycket stort eller texten väldigt komplicerad.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Omedelbarhetsprincipen

Egentligen inte.

En advokat anses vara rättens tjänare, och ska rätta sig efter hur domaren vill lägga upp förhandlingen. Så om domaren inte låter en få chansen så finns den inte.

Som systemet är riggat har i praktiken domaren svårt att göra annat än att lita på åklagarens beskrivning, som också är rättens tjänare och därför omöjligen kan ljuga.

Ungefär.

Finns faktiskt ett färskt relaterat rättsfall: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vast/hd-provar-advokats-beteende-i-ratten

Det finns en underlig betoning från åklagarnas/målsägandebiträdenas sida att JA självmant och frivilligt ska ställa upp på förhör. EAWn är inte tänkt att användas för att bara tvinga någon till förhör, så i och med EAWn söks han för "lagföring" och det görs stor sak av ett upprepat DNA-test vars värde kan ifrågasättas.

Lite lurig formulering av ÅM, att bakgrunden är att han inte kunnat höras. Det må vara ett faktum att han inte kunnat höras, eftersom inget datum tycks ha passat både Marianne och Assange, men som du säger verkar han aldrig ha fått en formell kallelse till ett förhör. Marianne hade väl helt enkelt kunnat ledsna på att det inte gick att komma överens om ett förhörsdatum och skickat ut en kallelse via hans dåvarande advokat. Varför gjorde hon inte det?

Det är som att allt i fallet bygger på att Assange frivilligt gör vad åklagaren önskar. Hon ville att han frivilligt skulle komma till Sverige för att hon skulle få förhöra honom på hemliga anklagelsepunkter, något hon inte har en EAW för. Det betonas starkt att han frivilligt måste låta sig DNA-testas trots att detta redan är gjort. Och så ska han frivilligt ställa upp på förhör för att hjälpa förundersökningen framåt, trots att förhör i någon mening är hans rättighet snarare än skyldighet, och att det i Sverige tycks fungera som en formell detalj för att få åtala, dvs för att kunna ta förundersökningen till åtalsbeslut. Assange förväntades länge att frivilligt ge upp sin asyl, trots att förhör för länge sen hade kunnat ske i UK.

Hur kan en rättsstat kräva av en misstänkt att han frivilligt ska göra vad som är onödigt och riskfyllt för honom? Marianne har anhållit honom, häktat honom och efterlyst honom, men hon har aldrig någonsin kallat honom till ett förhör.

För hon är inte intresserad av ett förhör?

Idag intervjuades Stefan Lindskog i P1:s lördagsintervju. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/632809?programid=3071
Tyvärr kom HD:s behandling av Assangefallet aldrig upp i intervjun. Lindskog blir snart ny ordförande i Högsta Domstolen. I intervjun tonade han ner betydelsen av ordförandebytet.

Lindskog hade en rätt hård konflikt med Beatrice Ask när hon var justitieminister. HD följde inte regeringens direktiv, ansåg Ask.
http://www.dn.se/debatt/domstolarna-foljer-inte-vara-direktiv-om-straffskarpning/ ;

http://www.dn.se/debatt/grundlost-och-orattfardigt-om-domares-lojalitet/

Lindskog var enda sökande till ordförandeposten i HD. ”Domarnämnden” (what’s that?) tvingade ändå fram en extra koll av honom genom att en head hunting firma fick intervjua honom.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article21312276.ab

Som väntat blev han därpå utsedd av regeringen.
”Stefan Lindskog tillträder sin anställning den 1 maj 2016, då den nuvarande ordföranden Marianne Lundius går i pension.”
https://www.advokatsamfundet.se/Nyhetsarkiv/2015/september/Stefan-Lindskog-utsedd-till-ordforande-i-HD/

Gör detta någon skillnad för HD:s syn på häktningen av Assange? Sa inte Lindskog tidigare att han inte kan delta i framtida beslut om Assange, eftersom han uttalat sig offentligt i frågan i Australien för ett par år sedan?

Förhoppningsvis betyder det att fallet reds upp innan maj nästa år. Alternativt att det förhalas tills dess att han går i pension. Född 1951 kommer han nämligen att vara 64 eller 65 redan när han tillträder tjänsten. Beslutet att göra honom till ordförande togs redan i september.

Fem år sen?

Jag har i tre månader nästan dag för dag skrivit vad som hände i fallet för fem år sen, från den fredag då två kvinnor gick in på Klara polisstation fram tills JA blev häktad i sin frånvaro. Nu slutar jag med det, men återkommer nog med ytligare sammanfattningar över längre tidsperioder, kanske en månad i taget.

Jag har inte haft några särskilda källor eller dragit några spännande nya slutsatser, så för insatta har det varit gammal skåpmat. Jag tror att det har varit av värde för nytillkomna läsare, då det är en så liten del av detta som återkommer om och om igen i tråden, medan en del har sjunkit bort och annat kanske bara finns kvar i form av en "trådkonsensus" som nytillkomna inte känner till bakgrunden till och därför inte känner nåt skäl till att acceptera. Genom att portionera ut det dag för dag har i alla fall jag fått bättre känsla än tidigare av tidsrymderna. Vad som sker samtidigt, vad som sker snabbt, vad som verkar stå stilla.

Jag har försökt skilja på vad som är känt och vad som är gissat (men antagligen inte lyckats helt). Jag har försökt att i första hand utgå från officiella dokument och att någorlunda ofta ange källor för uppgifter, både för att ge cred och ibland som varning för att tala om varifrån tveksamma uppgifter kommer.

Vad hände sen?

Det senaste i min rapportering var att en internationell efterlysning gick ut och att JA överklagade tingsrättens beslut om häktning.

Båda dessa händelser fick snabba uppföljare: Den europeiska arresteringsordern var felaktigt utförd, så den underkändes omedelbart i London, och Sverige fick göra en ny. Och Svea hovrätt avslog överklagan.

Wikileaks fortsatte med stora arbeten med stor effekt. Den 28 november började släppet av Cablegate, med dokument publicerade av El País, Le Monde, Der Spiegel, The Guardian och New York Times.

Nu, fem år senare

Året närmar sig sitt slut. Vad hände med de "konstruktiva förhandlingarna" med Ecuador som äntligen började på sensommaren? Finns det några nya skäl till att det inte blir nåt förhör?