Citat:
Livstid är gjutet. Vad beträffar Nerijus psykologiska skyddsmekanismer som troligen är igång för fulla muggar nu: "det var inte meningen att hon skulle dö", "min svåra uppväxt", ni kan hitta på själva efter behag. Vi får hoppas att han snart drabbas av insikt, står där helt naken utan några ursäkter att skyla sig med inför sig själv. Att detta verkligen händer snart. Hans sanna jag får kräla som en mask inför den idealbild han har av sig själv. Händer detta snart blir det många års krälande. Välförtjänt och faktiskt det värsta straffet. Hans enda chans att slippa det straffet är att erkänna också utåt.
Med tanke på dådet så kan han nog inte erkänna vad han har gjort och varför han har gjort det. Det har jag ytterst svårt att tänka mig. Däremot kommer han nog ganska säkert förr eller senare att lansera någon riktigt mild version av det hela som bitvis lägger skulden på andra, gärna någon som dött nyss eller vad som helst, vilket i praktiken är en återvändsgränd.
Tycker med andra ord inte att ett eventuellt erkännande bör tas som ett stort hopp för den som vill veta vad som verkligen hände. Han kommer nog aldrig ha något att tjäna på att berätta sanningen. Men kommer att berätta något som han tror att andra kommer att tro på. Och då sitta med mycket mer proffsiga krokodiltårar än det vi hitintills sett. och än mer pinsamma kärlekskringlor ஐღஐ
Någon som är bekant med Café på Klostret och känner igen något av porslinet?
https://muhammedbilderna.files.wordpress.com/2015/11/skc3a5pmat.png
Just att stölderna var innan julhelgen och berörd personlighet även åkte hem just då saknar inte helt intresse. Tidigare så gömdes ju nyckeln på ett ställe på samma sida av vägen vilken någon som befann sig på andra sidan borde kunna ha sett.
