Varför kan man förkorta ord på engelska på ett sätt som inte funkar på svenska?

Har då och då noterat att i engelskan så verkar de relativt ofta ha möjligheten att korta ner ett ord (ibland riktigt ordentligt) genom att klippa bort allt utom första stavelsen. (Jag fokuserar inte på sammansatta ord.)

Exempel:
development -> dev
medicine -> med
doctor -> doc
sister -> sis
competition -> comp
second -> sec
brilliant -> brill
radical -> rad
system -> sys
university -> uni

Det verkar inte spela någon större roll ifall den stavelse där betoningen från början låg på försvinner, så det handlar alltså inte bara om ord med tryck på första. Se t ex competition, development och university.

Såhär verkar man inte ofta kunna gå tillväga i svenskan. Ta radikal och gör det till "rad" och det låter inte klokt men på engelska funkar det bara bra. Eller ännu värre att göra tävling till "täv". .

Naturligtvis måste det finnas ord där vi i svenskan kan göra likadant men möjligheterna verkar mycket mindre, ett exempel jag dock kom på är elektricitet som blivit "el". Den tror jag istället inte skulle funka på engelska . Ett par andra exempel är när kriminalen blivit krim och socialen blivit soc, men då handlar det om namn på myndigheter.

Jag lyckas inte komma fram till någon speciellt vettig förklaring varför det passar så bra att göra såhär i engelska men inte i svenska (och kanske inte i så många andra språk heller).

Någon som lagt märke till samma sak och kanske till och med har en teori?

En del av dina exempel verkar vara, milt sagt, väldigt informella ("sis", minsann!); andra verkar rentav löjeväckande ("brill") eller ägnade att vålla missförstånd ("rad", "uni").
Men visst kan man använda obetonade stavelser som förkortningar även i svenskan: magn(itud), def(inition), triv(ial)...

Min gissning till att engelskan kan vara så här flexibel är den relativt enkla och framförallt förutsägbara morfologin just för substantiv och adjektiv.

- Vad heter "doc" i bestämd form? Tja, "the doc"?
- Vad heter "sec" i plural? Tja, "secs"?
- Vad heter "rad" i dualis lokativ? Tja, "rad"?

Redan i svenskan som också har ganska begränsad morfologi så blir det genast svår(t/are) att veta hur man ska böja och det blir även svårt för mottagaren att avkoda förkortningen i olika former.

- Vad heter "seck" (sekund) i plural? "Seckar"? "Secker"?
- Hur böjer man "uni" (universitet)? "uni - unit - unin -unina"? Eller "uni - unit - uniar -uniarna"?
- Vad heter "radd" (radikal) i plural? "radda"?

I egennamn som "soc", "krim" etc så funkar det däremot bättre då man slipper böja. Även ett mängdord som "el" funkar hyfsat då man slipper grubbla på plural ("eler"? "elar"?).

Edit 1:

Kan vara ute och cykla men funkar inte liknande "avklippande" också ganska bra på franska?

les garçons - les gars

I så fall stödjer det ju min "teori" då fransk substantivböjning också är extremt förutsägbar och lättavkodad.

Edit 2:

Det intressant med engelska tycker jag är att det inte upplevs som vulgärt utan förekommer (på olika sätt givetvis) i alla sociolekter och dessutom verkar speciellt populärt i snobbig brittiska.

Oh, Nigel! Do give me a hand!
Just a sec, sis! I'm going to the lav.

Nästan som det vore en sport att korta ner så mycket det går utan att förlora budskapet.

Låter inte det där snarare som U and non-U? Det vill säga att den allra snobbigaste överklassen delar ordförråd med arbetar- och underklassen, medan det är den strävande medelklassen däremellan som anstränger sig för att tala fint.

https://en.wikipedia.org/wiki/U_and_non-U_English

Kanske? Fast det där handlar väl om ordval snarare än just förkortningar? Sen är det väl inte specifikt för engelska. Att medelklassen är ängsligare och försöker prata "finare" gäller väl i de flesta språk/länder?

Att kunna hitta på fiffiga förkortningar kanske anses lite "witty" och förbehållet överklassen?

Skarpsynt som vanligt .

Tror att du kan ha rätt i vad du säger. Om det är hela sanningen vet jag inte men det låter troligt att det är det till stor del.

Det där om att orden måste böja sig i bestämd form och plural på ett mindre förutsägbart sätt i svenskan var i alla fall något som korsade även min tanke.

Måste fundera på om det finns fler ord som "el" i svenskan....


Läser och hör väldigt lite franska men kanske gör de ofta så här med. Har man bara -s att välja mellan i plural och anger som i engelskan bestämd form m h a en partikel så är det ju inte så knivigt.

Funderade vidare på spanska. De är nästan i samma läge som fransmännen. Plural bildas med hjälp av att bara hänga på ett "s" förutom när ordet slutar på konsonant och det istället blir -es.

Dock är kanske detta tillräckligt för att ställa till det. Franskans vokaler i ändelser är ju dessutom ofta stumma.

Hittar på potentiellt exempel: Los doctores radicales - Los doques rades. Låter för jävligt .

Det bör bli "doques rades" och inte "dox rads" eftersom bara -s efter konsonant inte tillåts.

I skrift kan du ju förkorta till "magn", "def" eller "triv" (men de bör ha punkt efter sig om det inte handlar om begrepp i t ex matteboken), fast inte går du väl omkring och säger att du "söker en triv lösning?"? Men det skulle säkert funka på engelska, "I'm looking for a triv solution".

Du hade nog inte riktigt förstått frågan.

Ditt franska exempel är inte nåt avklippande à l'anglaise utan ett gammalt fossil från det gamla franska tvåkasussystemets dagar elvahundrakallt. Gars härstammar från nominativformen, garçon från den ackusativform varifrån de flesta franska substantiv härstammar. Det som är lite roligt i det sammanhanget med gars/garçon - liksom med baron och felon - är att det är ett tidigt germanskt lånord, som pressats in i latinets tredje deklination, på mönstret latro - latronem.

Nej ,det är nog inte hela sanningen kom jag på i efterhand. Ytterligare en faktor som utmärker engelskan är ju att den består av en osedvanligt hög andel "främmande" ord (latin och franska).

Ord vars beståndsdelar inte "betyder" något kan naturligtvis slipas ner (förkortas) mycket enklare. Samma sak gäller också på svenska.

fabulous -> fab // Varför inte?
lavatory -> lav // Varför inte?

toalett -> toa // Varför inte?
*uthus -> ut // Helt uteslutet då beståndsdelarna ju betyder något.


I ett språk som helt saknade främmande ord så skulle ju varje förkortning i princip leda till en kollision med ett redan existerande ord.

OK. Misstänkte att jag skulle få det där nacken. Fast finns det ändå inte exempel på avklippta ord i franskan? Framförallt i slang?

Exakt, mer än halva ordet blir inte så sällan "onödigt" när man har en klar kontext att utgå från.

I svenskan tar vi ju ibland till det när det gäller sammansatta ord och det ena eller båda orden är lånord, tex kompledigt och genrep där då sammansättningen gör att det inte blir några missförstånd.