Varför kan man förkorta ord på engelska på ett sätt som inte funkar på svenska?

Sen finns det ju rätt gott om exempel på "avkortning av främmande och oanalyserbara ord" även på svenska om man tänker efter.

laboratorium -> labb
sabotera -> sabba
kollationera -> kolla
magister -> maje
cigarett -> cigg
repetera -> repa
osv ...

Dock känns de i allmänhet mer "slangiga/vardagliga" på svenska och sällan lika chika som de kan göra på engelska.

Vad angår verb så är det nog vi som är i den där fördelaktiga positionen som de engelsktalande är med substantiv och adjektiv istället eftersom alla våra regelbundna verb slutar på -a och i engelskan kan de sluta på vilken konsonant som helst. Så vi kan ju lugnt bilda nya verb utan större risk för missförstånd genom att ta oftast första delen av ett ord och hänga på ett "a".

Vi kan ju säga modda, preppa, repa, regga etc medan engelskan oftast får hålla sig till det långa oförändrade ordet.

Tycker nog också att det låter lite mer vardagligt när man kortar ner på svenska.

Om man seriöst lyssnar på hur folk verkligen talar så märker man att uttryck förkortas hela tiden. Ju mer samförstånd om vad som diskuteras, ju slarvigare uttal. I en tajt ordväxling om universitet så lär det ordet nog uttalas ungefär ”nschté” och ”nschtéts-”, dvs att fem stavelser förkortas till ungefär en. En sån här förkortning funkar – precis som engelskans uni – bäst när alla VET att det handlar om universitet.

Visst kan man hävda att uni är ett helt annat sätt att förkorta universitet än att slarvigt säga ”nschté”. Inte minst för att uni gör anspråk på att vara ett självständigt ord som också kan fungera i skrift. (På samma sätt kan tex registrera förkortas dels som regga dels som ”rejstrera”.)

Ett typiskt ursprung till förkortningar i svenskan är att skrift blir uppläst precis som det stavas, typ fil kand, komp-prov, pers, el-central, kem-lab, obs, leg, veg, flex-tid, koll, arr, mek. Och inte att förglömma kass – av kassation.

Massor av svenska ord är per definition redan i sig förkortningar, typ prova (probera), grilla (griljera), chocka (chockera), kompa, sabba, repa, deffa, tracka …

Det kan man verkligen hävda . Ingen skulle förstå vad "nschté" är för något i skrift. Att ord förenklas och flyter ihop med föregående och efterkommande ord på ett slarvigt sätt i tal är en annan sak än vad frågan gällde.


Jovisst händer det ju att vi tar oss liknande förkortningar (substantiv och adjektiv) som det gör i engelskan men vi har inte samma frihet får jag intrycket av. Ord som leg, pers, mek är ju sedan länge etablerade.


Som jag nämnde i mitt inlägg före detta så är vi väldigt effektiva i att korta ner just verb. Här får jag alltså uppfattningen om att vi har samma läge som de engelsktalande har med sina substantiv och adjektiv, dvs att man kan komma med nya förkortningar och de förstås av de flesta. De behöver således inte vara lika etablerade som våra substantivförkortningar.

Exo - exercice
Ado - adolescent
Con - connard
Immo - immobilier
Télé - télévision
Récré - récréation
Hosto - hôpital
Hélico - hélicoptère
Aprem - après-midi
Moto - motocyclette

Franskan är full av förkortningar som används av "alla". Vissa fastnar ordentligt, vélo t ex. Finns väl ingen som säger vélocipède längre...

Nej, det säger man inte engelskt tal. Ingen jag känner till yttrar rad istället för radical eller un istället för university heller.

https://en.wikipedia.org/wiki/Dunning–Kruger_effect

Om du aldrig hört engelsktalande säga "rad" så tror jag inte du pratar så mycket med dem överhuvudtaget, inte utanför akademiska sammanhang iaf. Används riktigt flitigt på sociala medier också förstås. "Uni" är väl lite ovanligare men förekommer.

Jag har nog aldrig hört någon säga "a triv solution". Än. För även utan att ha engelska som modersmål så är jag nästan helt säker på att det skulle gå utmärkt att säga så. Sammanhanget skulle röja eventuella möjligheter till missförstånd ur vägen samtidigt som förkortningen inte får språket att låta onaturligt.

Och det var inte så lite det som var poängen med frågeställningen. Dvs, hur det kommer sig att man spontant kan förkorta så flitigt utan att det låter konstlat (eller ens "bonnigt") och jag tycker nog att det kommit fram en del bra teorier till varför det är så.

Om dina exempel är ovanliga (för att uttrycka det milt) blir frågeställningen upplöst. Det är inte något som påtalar att du inte kan förkorta svenska ord på samma sätt som engelska. Svenska exempel finns ju även:

def - definitivt.

mkt - mycket.

osv.

Om folk säger "def" i Sverige vet jag inte, men däremot har jag hört vänners barn säga "dirr" för "direkt".

"Mkt" är en förkortning i skrift, det är ingen som -säger- "mkt", till skillnad från "rad" och "uni".

"Uni" är standard i informell australisk engelska.

Nej, men de hade kunnat göra det. Sys istället för system är helt främmande. Det återfinns inte i slanglistan online.