Debatt mellan Thorwaldsson och Åkesson i Aktuellt 9/11

Här är debatten på Youtube.
https://www.youtube.com/watch?v=29l3Fy-eCeg

Var det ska skäras står ju förvisso i deras budget och kan således vetas av alla som är intresserade.
Men det är sant... SD kanske gör en 180 vid makten och behåller alla kostnader för invandringen och slopar pensionsystemet istället. SD kanske gillar de höga kostnaderna för invandringen i smyg, de falska förljugna jävlarna!

http://data.riksdagen.se/fil/3B9F64BA-8DED-41C6-ADE9-A56B4E2E76F8

De är väl bara att läsa?
Fler sådana sändningar och SD spränger snart 30%-sträcket i OU med god marginal.

Nu vet vi att du inte kommer att läsa nå i den där motionen utan fortsätta skriva en massa goja, och när du blir emotsagd så kommer du likt fackpampen i dagens debatt att bara komma att öka intensiteten med att posta innehållslösa inlägg och raljant smörja.

Idag var Åkesson bra i debatten. Tog ingen skit som de brukar vara, att bara luta sig tillbaka och låta alla skälla, idag svarade han emot.
Fackpampen var nog inte beredd på det och kom totalt bort sig.
En femetta fick han dock in med att påpeka om SD's uteslutningar av SDUÅ.

JÅ vann på TKO.

Problemen inom fackföreningrörelsen är intressanta för att det egentligen ställer hela flyktingfrågan på sin spets: Hur ska man prioritera mellan nationell och internationell solidaritet? Fram till rätt nyligen var detta en icke-fråga då omvärldens problem var i första hand just omvärldens; äkta fattigdom, och därmed riktigt fattiga, fanns helt enkelt inte i Sveriges omedelbara närhet. Som svensk kunde man därför, via proxyn i form av vårt välfärdssystem och vårt enprocentsmål, känna sig som en solidarisk människa utan att den självbilden blev alltför komplex. I och med den humanitära osmos som skett i och med kollapsen av EU:s gränser tvingas man nu plötsligt fundera över vilka solidariska åtaganden man som svensk egentligen vill prioritera. Det här är en svår identitetsfråga även för facket och det är lite provocerande att Thorwaldsson och LO inte ärligt kan erkänna det. LO är både en solidaritetsrörelse OCH ett praktiskt försäkringssystem för sina medlemmar. När man nu kompromissar villkoren för de egna medlemmarna för att bidra till bättre integration för nyanlända så blir det givetvis en intressekonflikt. Fackets fiende är inte SD, utan de måste helt enkelt välja väg i en svår fråga.

Det tror jag SD gör nu oavsett fortsättningen. Åtminstone kommer de börja dala mot den nivå de egentligen borde ligga på. Detta tack vare moderaternas utspel om upprättandet av tillfälliga gränskontroller. Vad sa egentligen Åkesson i kvällens debatt som skulle förhindra att alla de moderater som gått över till SD går tillbaks nu?
Möjligen det att man vill förbjuda ansiktstäckande slöja, men ärligt talat tror jag inte det är en avgörande fråga, då bärandet av dessa fortfarande är extremt ovanligt i Sverige.

Du är inte ensam om att tycka det. Men det är av en helt annan dignitet att utesluta människor från ett fackförbund för att dessa är medlemmar i fel riksdagsparti jämfört med att som parti bryta loss från ungdomsförbundet för att moderpartiet anser att de har glidit för långt ifrån de gemensamma värderingarna (jag är för dåligt insatt i om uteslutningen av SDU var rätt, förmodligen var den inte det). Socialdemokraterna har själva erfarenhet av ett ungdomsförbund som avviker för mycket från moderpartiet (hade Karl-Petter själv helst sett att kommunisterna förblev en del av Socialdemokraterna?).


De moderater som kommer att stanna med Sverigedemokraterna är de som vet att endast en tillfällig gränskontroll på trettio dagar inte räcker för att ordna upp den här situationen. Incitamenten för människor som enbart vill göra sig en klassresa måste bort. Men framförallt är Moderaterna för sena med att agera: ett parti som säger att Sverige ska "öppna sina hjärtan" ena året för att under nästa, när läget har blivit krisartat (p.g.a. att Sverige "öppnade sina hjärtan"), vända 180 grader känns varken tillförlitligt eller seriöst.

Jag håller fast vid att SDs politik är arbetarfientlig och ett par av dessa punkter berörde Karl-Petter Thorwaldsson idag. Problemet är att SAP nu börjat ställa sig bakom politik som jag som facklig företrädare absolut inte kan ställa mig bakom, men detta begränsar sig inte till migrationsöverenskommelsen. Det blir väldigt svårt när LOs politiska gren verkar företräda annat än sina medlemmars intressen.
Kom ihåg att LO-förbunden nu går in i en avtalsrörelse utan någon samordning. Detta beror delvis på IF Metalls och Kommunals agerande som förvisso påminner lite om hur SAP nu agerar gentemot sin gräsrotsrörelse. Det var fackföreningsrörelsen som satte partiet vid makten för att företräda oss arbetare. Slutar de med detta så är de snart ute ur leken.
Däremot tycker jag inte Sverige tummar på internationell solidaritet. Hittills har vi faktiskt tagit emot ALLA som kommit. Det finns väl ingen som tror att vårt välfärdssystem klarar av hur många som helst?

Vänta, vänta, vänta, vänta, vänta lite nu...
Det står minsann var och en fritt att ha vilken politisk åskådning som helst. Däremot kan man inte vara medlem i en förening samtidigt som man aktivt företräder ett parti vars politik bryter mot föreningens stadgar.

Så du tror inte att 3x30 dagar av i princip stängda gränser drastiskt skulle förändra övriga EUs agerande. Det tror nämligen jag!

Du slåss mot väderkvarnar här. SD är ett nationalistiskt, socialkonservativt parti. De vill ha relativt höga skatter och en generös välfärd exklusivt för svenskar, ungefär som Sverige var på 50/60-talet.

Du skulle behöva ett litet "ideologiskt ABC". Varje ideologi definierar nämligen sin eget "konflikt", och det ser ut ungefär som följer:

Liberalism = produktiva människor ska gynnas framför icke-produktiva människor
Socialism = underklass ska gynnas framför överklass
Nationalism = egna landets medborgare ska gynnas framför andra länders medborgare

I och med att SD inte är tokliberaler finns det alltså heller inget i SDs ideologi som förordar en nedmontering av välfärdsstaten, tvärtom. Om man vill hårddra det så kan man lyfta fram att till och med nazityskland byggde upp en, enligt den tidens mått mätt, generös välfärdsstat, som man omfattades av så länge man var tysk. På samma vis (inga jämförelser i övrigt) är SDs konfliktdefinition alltså i första hand inte inriktad på klass utan på nationalitet. Thorwaldsson är ingen dumbom utan han förstår givetvis detta - att han ändå skjuter in sig på villospåret A-kassan är för att han vill utmåla detta som en traditionell klassfråga, där han kan få hela facket bakom sig. Tar han en debatt om nationell vs internationell solidaritet (som är den verkliga konfliktlinjen mellan LO och SD) så skulle han splittra den egna rörelsen.

Även om man inte håller med SD så tycker jag att det är viktigt att inte missrepresentera vad partiet vill. "Känn din fiende", brukar det ju heta om inte annat.

LO ska väl ändå föreställa ett demokratiskt förbund där olika åsikter kan vädras och värderingar kan förändras med tid? Jag kan tänka mig att det framförallt är diffusa värderingar som "allas lika värde" som de med makt i LO anser att Sverigedemokraterna bryter mot..
LO ska väl värna om arbetarna och arbetarklassen och bör väl därför kunna inrymma en bredare samling åsikter om hur detta bäst förverkligas än ett politiskt parti? Att som Socialdemokraterna övermätta marknaden med enkel arbetskraft genom massinvandring och på så vis minska fackförbundens slagkraft i förhandlingarna med arbetsgivarna är direkt arbetarefientligt.

På vilket vis menar du att SD är arbetarfientligt? Jag är som nämnt inget fan och har inget intresse av att försvara dem eller deras politik men måste medge att jag inte försett partiet med den etiketten. Att SD är klart starkare bland LO-medlemmar än allmänheten i stort tycker jag inte heller talar för din tes. Om man är arbetarklass och utan större empati för de som nu flyr till Sverige framstår SD som ett ganska enkelt val.