Citat:
Ursprungligen postat av
LKVN
Att förhörsledarna i detta fall skulle tagit sig an en offensiv förhörsteknik tror jag inte är svaret till ett erkännande. Tvärtom faktisk, den tekniska bevisningen är vad som bör ha störst utrymme här, vilket det också har. Du har bevisning så det räcker och blir över från början av förhörena med NB till slutet, till häktningsframställningarna, till slutdelgivningen osv. Du kan alltså i lugn takt portionera ut teknisk bevisning och vittnesiakttagelser utan att "spela ut hela utredningen för tidigt". Kommer du igenstans med den taktiken som man valt här så tror, för att nästan säga vet, jag att en förhörsteknik som provokativt skall anspela på att få NB att gå i tak är sekundär i jämförelse med den valda.
NB är den typiskt passive förnekaren ”jag vet ingenting” eller ”jag skulle aldrig göra någon illa”, han kommer definitivt inte att bidra till sin egen bestraffning oavsett bevisvärdets styrka som läggs honom till last. Förmodligen går han genom båda instanser med ”ansiktet i behåll” och nekar, inget tyder på att ett erkännande finns att vänta. Faktiskt tycker jag sällan dom passiva förnekarna gör så, erkänner alltså. Dom har ju inte så mycket att hålla koll på, deras försvar är kort, inte beskrivande/detajrik. Det betyder att NB bara har ”lite tidangivelser/platser” att hålla koll på och dessa tider borde han vid detta lag kunna både framlänges och baklänges. Resten av svaren går ut på att ”han ingenting vet om nånting” trots bevisning som troligtvis ger han livstid. Att få NB uppretad av en pådrivande och aggressiv förhörsledare som spekulerar i det privata eller målar upp en konstruerad motivbild är inget i jämförelse med den tekniska bevisningen. Erkänner han inte pga den,
erkänner han troligtvis aldrig.
Den tekniska bevisningen (med släptåg)
är också vad som har betydelse här. För målet, utredningen och människorna som handhar det, men inget mer.
Uppställt i ett förhör är detta inget kort att dra, vad det uppenbarar sig av den glimt vi sett. Att röra sig i dimman med sådant som rör sig mot tillmötesgåenden och liknande tassande/lockande påverkar inget av den upplevda kontroll som det medbringar. Kontrollen ger sig till känna av medvetna gungningar och tillåtelse att plocka fram vad som själv anses spä på utseendet av "oskyldig"
Att i lugn takt ge pusselbitar till en lakonisk lögnare i tron att han kommer lägga pusslet är likställt som att banka sitt huvud i väggen dessvärre. Det kommer helt enkelt inte att ske, även med övertydliga pusselbitar.
Hittills är odjuret knäpptyst, men hantverkaren har berättat en del och familjeledaren har blivit skrapad på ytan. Vilken taktik har använts, och varför har odjuret ej kommit till tals. Lägg en fundering på vad det beror på.
Jag pratar inte om att provocera, eller fjösa fram, så det riskeras bli anpassningsbart i andra änden. eller ens använda speciellt stort mått av taktik. Bara att gå direkt på odjuret och lås fast det/ta bort kontrollen. Desto enklare desto mer effektivt.
