Jag vet inte hur länge jag orkar leva..

Ja, det är JÄVLIGT att svårt att förstå den som själv tycker att den borde vara nöjd när den inte ens själv är nöjd och då när någon annan OCKSÅ tycker att den borde vara nöjd.

Du har "gått hos en psykolog" och detta "i ett års tid nu". Och inte blivit bättre/ inte blivit "nöjd"?
Kanske dags att sluta gå där, då? Tillbaka till din rubrik, men du är väl medveten om den ENORMA mängden just SJÄLVMÖRDADE och som just Psykiatrin är orsaken till?
Jag är inte det minsta förvånad över att ÄNNU en till inne i denna "Psykiatrin" vill ta sitt eget liv.
Du är inte det minsta självmordsbenägen, ej heller är du deprimerad och som något självutnämnt "snille" här påstod. Du är bara inte nöjd och då med allt du redan fått.
Du har kanske fått mer än du förtjänat?
Var glad och tacksam för det du redan har fått åt dig och kräv inte mer, för resten får du kämpa för själv och detta kan du också göra.
Om du VILL, vill säga.
Hade ditt liv varit det helvete och som du vill påskina så hade du redan tagit ditt liv.
Gå vidare från där du befinner dig nu, mer kan du inte kräva.

Ja, men om du är deprimerad så finns det en anledning. Ensamhet? Känner du att du inte duger?

Hej, ta inte ditt liv. Det finns folk som bryr sig om dig, trots att dom inte ens har den minsta lilla aning om vem du är. Som jag till exempel. Jag mår själv dåligt och vill verkligen inte göra någonting, för jag har absolut ingen motivation till det. Jag brukar också tänka på att jag egengtligen har det bra, men jag upplever det inte så, och då mår jag dåligt för att jag ens mår dåligt. Låter konstigt men så är det. Pma mig om du vill prata. Pma mig även om du inte vill prata. Jag kanske inte kan komma med konkreta tips, men jag känner igen mig i det du skriver och bara av att veta att man inte är helt ensam med att känna så kan göra stor skillnad.

Ayahuasca
(vad du behöver)

Jag tror faktiskt inte du är så lycklig med din nuvarande situation, egentligen vill du kanske utbilda dig, flytta till en större lägenhet, skaffa tjej, resa, mer kanaler på tv osv.

Om du har ett skit tråkigt jobb så kommer du aldrig någonsin bli lycklig på fritiden, jag ser dagligen människor som inte utbildar sig trots dom tycker deras jobb är så jävla tråkigt... Jag har själv testat ett skit tråkigt jobb, men jag väljer nu att utbilda mig trots jag inte läser så mycket per dag, men jag försöker iaf göra något åt saken!

Fast samtidigt är INGET liv så toppen som det verkar, miljardärer blir också deprimerade...

Man måste tänka så här: Du har bara ett liv, du måste göra det bästa av ditt liv, du kommer dö ändå senare, onödigt att ta självmord. Det är en permanent lösning på ett tillfälligt problem... Som sagt, du dör ändå senare... Det kommer vi alla göra... Gör det bästa av ditt liv, trots det inte är perfekt så bör det ändå vara värt att leva... Du bor i Sverige, om du hade bott i kanske Afrika så hade jag inte brytt mig speciellt om du tog självmord... Men nu bor du ju i Sverige, det finns nästan inget bättre land om man vill ha ett bra liv till utbildning/jobb/bostad/sjukvård osv.

Det är nog lite så, materiellt är allt bra men det hänger ju inte ihop med det psykiska måendet. Jag ställer alltid väldigt höga krav på mig själv. Har även en fruktansvärd massa inre stress ang saker som ligger i andras händer...jag bara väntar och hoppas att det ska lösa sig förr eller senare. Antar att det här kör slut på mig och sänker humöret och får mig att tappa lusten för allt.

Det hemska är ju att jag gjort allt det där, skaffat mig en större lägenhet, gjort förändringar i förhållandet, utbildat mig...och nu känns det som att jag har absolut ingenting kvar att ge eller kämpa för, för jag är helt jävla slutkörd och långt ifrån lycklig.

Jag bor själv, ja. Men jag känner mig inte ensam. Däremot känns det inte helt sunt att vara själv med sina tankar för mycket så jag försöker socialisera mig så mycket som möjligt.
Jag tycker jag duger alldeles utmärkt, är en god vän och uppskattad kollega. Bara det att jag är så trött hela tiden och orkar inte umgås lika mycket som förut och när jag tvingar mig till det så känner jag mig så fruktansvärt utmattad efteråt :/ Dessutom så är ingenting vidare kul. Ett övrigt problem är ju också att folk är vana vid att prata med mig om sina problem, så när jag vänder på steken och berättar att jag inte mår bra, då vet dem inte hur de ska hantera situationen. Därav undviker jag att prata om hur jag mår.

Jag förstår att du blir provocerad av min tråd. Det finns många som har det mycket jävligare än mig, men det gör inte att jag är utan rätt att må dåligt. Jag säger inte att jag är akut självmordsbenägen, vad jag säger är att jag kämpat väldigt länge för att må bättre men hamnar alltid på ruta ett igen. Du känner inte mig, du vet inte vad jag känner så du kan inte yttra dig om jag är självmordsbenägen eller deprimerad.
Jag sa upp min psykologkontakt då jag kände att jag blev hjälpt och att denna nyexade 25-åring kanske kunde hjälpa någon annan istället för att sitta och repetera samma ramsa för mig. Jag förstod vad hon menade, att man accepterar att man mår dåligt. Men jag behövde ju hjälp att komma vidare, och det var där vi inte lyckades..
Jag ÄR nöjd med vad jag har, men jag har en tomhet, meningslöshet och en ensam ledsamhet inom mig som jag inte vet hur jag ska fylla, och det har gått så långt att jag undrar om det ska vara så här resten av livet.. Jag försöker ska du veta, jag försöker uppskatta livet och jag analyserar detaljerat vad det är som hindrar mig från att vara lycklig.

Du må tycka att jag är en bortskämd skit som har mage att må dåligt när jag har tak över huvudet, ett jobb och haft tillgång till en psykolog, men du har ingen aning om vad som hänt i mitt liv och att det kanske är nu när det lugnat ner sig som hela skiten brakar ner i huvudet på mig. Lycka och välmående har ingenting med materiella saker att göra. Möjligtvis ger de trygghet, men lycka kan inte köpas för pengar.

Hör med människor på terapisnack.com
Där finns vettiga människor som kan hjälpa dig.

Jag kände mig tom innan men sen så försökte jag satsa på "den jag är" (inte så smart kanske men ändå) och bara göra det jag kände för. (återigen, inte så smart när man inte har pengar)
Nåväl, nu har jag iaf ingen tomhet.

Om man har lite pengar undanstoppade så är det kanske en bättre idé att strunta i allt som känns jobbigt och hoppa ur ekorrhjulet. Nu jobbar jag för mig själv hemifrån och det känns aldrig meningslöst att vara sin egen chef. Däremot jobbigt på andra sätt.

Utifrån din beskrivning så låter det som att du är på väg in i väggen. Sen efter det kommer rehabiliteringen bli lång.
Visst är det lite bisarrt att man inte kan sjukskriva sig innan man gått in i väggen.

Du borde absolut prata med dom som står dig allra närmast om det här - säg hur du känner och att terapin hittills helt enkelt inte fungerat. Be någon att hjälpa dig att hitta ett bättre sätt att bli frisk.

Skulle möjligen föreslagit psykakuten också - ring dit och säg att du har väldigt starka självmordstankar, och inte är säker på vad som kommer hända om du inte får hjälp.

Dom kommer att ta emot dig, och ge dig bra hjälp.


Fruktansvärt dåligt skrivet. Och riktigt ruttna råd överlag. TS har allvarliga problem, som behöver korrekt medicinsk behandling, och du svarar då med sån här befängd skrämselpropaganda?

Vänligen, sluta ge TS, eller någon annan, råd.

Vilka mediciner tänkte du då ska hjälpa TS? Du skriver om: "... korrekt medicinsk behandling..."?
Och har du också en jättebra psykolog som kan hjälpa TS FRAMÅT här i livet?
Hur menar du att TS här har "... allvarliga problem..."? På vilka grunder hävdar du det?
Och "... skrämselpropaganda"? Hur menar du med "propaganda" och även med då med "skrämsel- " här?

Och "Psykakuten" och "Självmordstankar", men TS skriver ju själv att läget faktiskt inte ÄR sådant?
Så intygar du DESSUTOM att denna "Psykakuten" kommer att ta emot TS................ något media HELA TIDEN vittnar om INTE alls sker.
Tvärtom vittnar även media om hur många och som I DIREKT ANSLUTNING TILL PSYKIATRIN tar sina liv? Och dit tycker du TS här skall vända sig?!
Hur sjuk är du, egentligen?
"Ge dig bra hjälp" påstår du också till TS att denna "Psykakuten" kommer att göra.
Tag du det lilla lugna och tycker då jag innan du råder både den ena och den andra till både det ena och det andra.

Om man som TS här vittnar om att en(Psykiatrin, här) väg inte duger och man inte är nöjd med just den vägen då anser jag att man bör prova en helt annan väg.
Här duger vare sig psykolog och/ eller mediciner, men du tycker TS skall fortsätta prova vidare och på just denna vägen?
Vilken(s) propaganda kör du?
TS här skall gå vidare i livet och tycker då jag. TS vittnar SJÄLV om sitt försprång och då detta gentemot andra.
Då tycker jag att vidare tankar a la Psykiatrin och deras medicin är en helt överflödig tanke från TS: s sida och har mest troligt också blivit till en livsstil från TS: s sida från då en gång involverad i denna redan bevisligen undermåliga och MYCKET ohälsosamma "livsstil" och som denna "Psykiatrin" de facto står för.
Och står man, och som TS här själv påstår sig göra, för något annat(än då denna "Psykiatrin) och då för livet självt, så får man faktiskt också själv taga det steget själv; det finns INGEN som kan göra skitjobbet åt en, det jobbet får man göra helt själv.
Och det är det, det själva "Skitgörat" här och som TS kräver hjälp med.
Tyvärr, men den hjälpen har aldrig funnits, finns inte, kommer heller aldrig att finnas.
Genvägar finns alltid, men dessa är alltid senvägar.
TS här får själv välja väg och det då utifrån ett ganska bra utgångsläge(jobb, lägenhet).
Utgå från det, TS