Citat:
Ursprungligen postat av
XeniaOnatopp
Varför lades inte kroppen i rishögen direkt, och tändes på innan sökteamet var ens i närheten av Martorp?
Kroppen behövde inte sänkas i Vänern, den skulle hittas så småningom, precis som i boden, och all DNA hade varit borta.
Jag håller med, alla vet redan hur blåst trådens största idiot är.
Till skillnad från dig lägger jag mig inte i dina värderingar av andra tråddeltagares intellekt eller eventuella personangrepp du gör dig skyldig till. Jag vill bara påpeka att diskussioner om eventuell irrationalitet i hanteringen av kroppen efter mordet inte är ett indicium för den åtalades oskuld, lika lite som frånvaro av fingeravtryck eller DNA på kroppen är det. Beteendet är (till synes) lika irrationellt vem som än var mördaren.
Handlandet ligger däremot i linje med Nerijus beteende i övrigt efter mordet. Redan dagen efter säger han till sin bror och fru att ljuga vid eventuella frågor om var han befann sig vid tidpunkten kring försvinnandet. Han är också aktiv på direkt efter hemkomst med skypesamtal till mamma och en tur till affären. Att skynda sig hem för att inte väcka misstankar innebär att det inte finns tid att göra sig av med kroppen på ett mer permanent vis. Alltså blir det det ställe han funderat ut som någorlunda tryggt och säkert och i för honom välbekanta omgivningar: Den övergivna boden på Martorp.
Vad han tänkte sig göra därefter tror jag aldrig vi kommer att få veta. Att han från början haft avsikten att flytta den till något mer permanent gömställe är troligt. Att detta inte blivit av kan antas vara en kombination av psykiskt betingad handlingsförlamning och så småningom att det blivit för riskfyllt.
Det pekar sammantaget i mina ögon mot att dådet inte var planerat i den meningen att han iskallt överlagt och planerat det fullt ut, inklusive hur han skulle bära sig åt efteråt. Jag tror snarare det handlar om mycket starka, sexualsadistiska impulser av en art som satt ner omdömesförmågan på honom rejält och till slut - när ett "lämpligt" tillfälle plötsligt uppenbarar sig" handla mer eller mindre utan en tydlig tanke på konsekvenserna. Om hans avsikt verkligen var att döda offret eller inte vet jag inte och jag vet inte om han ens själv hade det klart för sig.
Jag utesluter inte heller att han när han väl kom ut ur "transen" han befann sig i under brottets utförande snabbt växlade sinnesstämning och kanske inte alls kände den tillfredsställelse han i sina fantasier trott. Kanske var det mest chock över att han faktiskt gjort detta och äckel över hela situationen. Det snabba undanskaffandet av kroppen, det planlösa vis han försökte göra sig av med hennes tillhörigheter på och att han sen inte gjorde något mer åt saken kan vara indikatorer på det.
Det förefaller dock inte otroligt att han besökt boden minst en gång med funderingar på att försöka göra sig av med kroppen. Dunken med tvåtaktsbränsle är ett intressant fynd som kan tyda på att han haft för avsikt att tända på, men av något skäl inte kunnat förmå sig att slutföra det.