Kortfattat:
I judendomen gav Gud människan det hon ville, regler att leva efter på alla plan.
Men eftersom människans natur efter syndfallet inte är god kunde hon inte leva upp till reglerna, de som insåg detta överbevisades därmed. Syndens straff är evigt död.
I kristendomen upphävdes alla de regler människan inte klarade att leva efter och det enda som krävs är tron på det goda (Jesus) för att få förlåtelse för brotten mot budorden. " Den som tror på mig har evigt liv."
Ingen människan kan leva utan brott mot reglerna och kan därför inte anklaga andra utan att hyckla.
"Den som är utan synd kasta första stenen" etc.
Men det är inte tillåtet att bryta mot budorden medvetet för att man hoppas på att få nåd, istället för att försöka undvika ondska
Det pingstvänner kallar för att "synda på nåden" .
Underförstått är att Gud visste allt detta innan och "han förbarmar sig över vem han vill" Alltså åtminstone de judar som fanns före Jesus.
Hurvida det är fortfarande träter de om i den s.k. ersättningsteologin.
Det är det enda jag har att säga om detta